Hej bloggen!
Snart är det jul med allt det innebär. Bland annat innebär det att jag egentligen inte orkar engagera mig i någonting alls som en manifestation mot vad julen "är". Helt ärligt är ju julen egentligen bara att överkonsumera, träffa familjen men med tusen gånger mer prestige i mötet än annars. Jag tänker att julen egentligen borde vara allt UTOM det. Det kanske är därför jag trotsar det sekulariserade (vem kom på att det var ett asbra ord?) samhället vi lever i och spenderar typ halva julafton i kyrkan. Jag startade ett event på facebook, vi är redan 10 stycken som ska vara lite i kyrkan!
Nu har jag varit hemma i nästan tre veckor. Det känns som att det är ett annat liv. Egentligen lever jag ju inte i verkligheten här i Stockholm utan snarare i facebookvärlden - uttrycket som Julia myntade på hemkomstkursen. För det här är ju inte verkligheten i världen. Att sitta i en lägenhet, kolla tv och blogga. Det är nästan som att leva i ett tvprogram, det är inte på riktigt. Jag ska försöka komma fram till vad som är min verklighet snart men jag räknar med att det kan bli svårt. Jag tror att det kan komma en lista inom kort på saker jag inte gillar med att komma hem, men jag måste bli bitter igen så det finns ingen bättre dag än julafton/juldagen för det ändamålet!
Det jag har pysslat med nu senaste tiden är att hälsa på min gamla skola, träffa massa vänner och kolla på Världens konflikter på SVTplay. För alla er som har missat det... jag vet inte hur ni klarar av att leva. Det är ett underbart program och jag råder er alla att se det, alltihop. Jag och Sophie ska kolla ikväll, jag är taggad! Och mina elever, god damn va dom är bäst. Hur ska jag kunna sluta åka dit? Det är ju helt omöjligt! Jag får vänta i 1,5 år tills alla elever jag känner har slutat... Var där 3 gånger förra veckan. Aslame att gilla sitt jobb så mycket, jag vet.
Nåväl, jag är hemma. Det är svårt men det var nog ännu svårare att vara borta. Svårast är nog att veta att skillnaden är så sjukt stor. Samma värld, olika verkligheter.
Hej då bloggen, pusspuss!
onsdag 22 december 2010
onsdag 15 december 2010
Hemkomstkurs och föreläsningar
Hej bloggen
Förra veckan var jag på hemkomstkurs tillsammans med alla andra deltagare på Sigtuna Folkhögskola. Dagen innan kom Jocke upp till min tomma lägenhet och vi käkade pizza och kollade film, supermysigt! Väl i Sigtuna fick jag dela rum med Kristina och livet var liksom lite som vanligt trots att utomhus kändes som AC... Veckan avslutades med mat från alla olika länder och en mässa, i Stockholm blev det bio med Samuel, Erik, hans flickvän och hennes kompis. Under måndagen visade jag Samuel Stockholm och sen var Ung I Den Världsvida Kyrkan slut. (Men det är nu det börjar har jag fått reda på).
För att sammanfatta veckan så var den helt fantastisk. Jag har hängt med UIDVKfolket och fått lite ny kraft så jag orkar med allt jag vill göra. Jag börjar mer och mer inse att den här resan med förberedelsekurser och avslutningskurser inräknat kommer förändra mig. Eller i alla fall ge mig ett nytt perspektiv som inte kommer gå att ta bort. Jag hoppas att det inte går att ta bort, jag hoppas att det kommer finnas kvar. Men samtidigt vet jag inte om det är möjligt att leva ett liv utan att bli bitter. Framtiden får utvisa det hela...
Jag har börjat med mina föreläsningar, igår för kyrkorådet och imorgon för niondeklassarna på Viktor Rydbers Samskola - min gamla arbetsplats. Det känns sjukt bra att få prata med människor och få ge min bild av verkligheten. Hoppas att det påverkar någon att vilja något, det hoppas jag verkligen :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Förra veckan var jag på hemkomstkurs tillsammans med alla andra deltagare på Sigtuna Folkhögskola. Dagen innan kom Jocke upp till min tomma lägenhet och vi käkade pizza och kollade film, supermysigt! Väl i Sigtuna fick jag dela rum med Kristina och livet var liksom lite som vanligt trots att utomhus kändes som AC... Veckan avslutades med mat från alla olika länder och en mässa, i Stockholm blev det bio med Samuel, Erik, hans flickvän och hennes kompis. Under måndagen visade jag Samuel Stockholm och sen var Ung I Den Världsvida Kyrkan slut. (Men det är nu det börjar har jag fått reda på).
För att sammanfatta veckan så var den helt fantastisk. Jag har hängt med UIDVKfolket och fått lite ny kraft så jag orkar med allt jag vill göra. Jag börjar mer och mer inse att den här resan med förberedelsekurser och avslutningskurser inräknat kommer förändra mig. Eller i alla fall ge mig ett nytt perspektiv som inte kommer gå att ta bort. Jag hoppas att det inte går att ta bort, jag hoppas att det kommer finnas kvar. Men samtidigt vet jag inte om det är möjligt att leva ett liv utan att bli bitter. Framtiden får utvisa det hela...
Jag har börjat med mina föreläsningar, igår för kyrkorådet och imorgon för niondeklassarna på Viktor Rydbers Samskola - min gamla arbetsplats. Det känns sjukt bra att få prata med människor och få ge min bild av verkligheten. Hoppas att det påverkar någon att vilja något, det hoppas jag verkligen :)
Hej då bloggen, pusspuss!
fredag 3 december 2010
Äntligen hemma?
Hej bloggen!
Nu sitter jag hemma, i min pappas lägenhet. Jag tvättar kläder (i maskin!) och det behövs verkligen, alla kläder har en rödaktig ton, lite sådär nice. Jag är alltså hemma. Det känns sjukt overkligt. Båda planen blev försenade på grund av snö i Amsterdam (alltså INTE en punktering den här gången) så jag och Sofia kom hem 8 timmar senare än beräknat. Vi började skratta när det andra planet var försenat för grejen var att vi var PÅ planet. Det var kö för att få lyfta. En man som satt bakom oss frågade om det verkligen var så roligt, jag förklarade att ja, det är det. Trots att resan blev lite längre än beräknat så kändes det inte som så lång tid gick, kanske för att man jämför med 21 timmar buss till Dar-es-Salaam, I don't know... Mamma och min bror Markus kom och hämtade mig på flygplatsen och tur var det. Motviljan att åka hem blev liksom ännu större när jag redan var hemma.
Självklart blev det Donken när jag kom hem, av två anledningar: jag var galet sugen och det betyder noll disk. En så kallad winwin. Vi åkte hem till mamma och kollade nyheter. Det var helt overkligt att höra nyheter på svenska och på tv. Jag har fått uppdateringar men att höra folk prata om att man har hittat en bakterie som istället for fosfor behöver arsenik var en ganska sorglig upplevelse. Det här skulle tydligen kunna leda till att man kanske kan hitta levande organismer i rymden eftersom man kan leta efter fler grundämnen och blablabla. Det har alltid förvånat mig hur bakterier som kanske kan finnas i rymden kan vara till större intresse än alla människor som faktiskt bor på jorden. Jag fick lite ångest över att det inte verkar som att man bryr sig så mycket om mänskligheten som helhet. Jag antar att den här ångesten kommer att försvinna allt eftersom, hoppas hoppas.
Mamma hade också hyrt film, Brothers, som handlar om en kille som åker till Afghanistan, blir tillfångatangen men hans familj tror att han har dött. Handlar om hans familj och hur det är för honom att komma tillbaka och känner att ingen förstår honom. Kanske inte den typ av film jag behövde se när jag själv hade småångest för att komma hem men filmen var väldigt bra i alla fall. Sen åkte jag hem till pappa, slängde i en tvättmaskin, kollade facebook och sen var det sova.
Trots att jag inte har sovit mycket ens dom senaste två veckorna hade jag svårt att sova och vaknade tidigt, kl 8. I Tanzania hade det varit sovmorgon dock så jag antar att det är därför som jag vaknade galet tidigt. Har tvättat, rensat garderoben och städat lite nu på morgonen. Och ätit kaviarmacka. Gode Gud så gott det var. Men det är verkligen sjukt overkligt att vara hemma. För en månad sen var jag i Ilemera och alla pratade om valet, man visste inte resultatet ännu, trots att man egentligen visste det eftersom CCM är så stora. Men det känns som en helt annan värld vilket det såklart inte är. Men olika verkligheter. Känns inte som att jag hör hemma helt i någon av dom vilket är en konstig känsla. Men man anpassar sig, som sagt. Frågan är om jag vill anpassa mig...
Jag läste på Aftonbladet för kanske en vecka sen, där hade Blondinbella skrivit att unga tjejer som är födda på 90-talet ofta är drivna eftersom dom har mycket press på sig att studera och samtidigt ha koll på mode och vara snygga. Typ, inte exakt så men det var kontentan. Jag håller med henne, det är säkert sanningen för många. Det kanske är för att jag är 80-talist som gör att jag inte alls håller med om att det är det som borde vara viktigt, ens för någon. Sanningens ord är att om jag slutar läsa nyheter och börjar läsa ELLE istället vill jag att någon slår mig hårt och säger att jag har övergivit mina ideal. Tänk om alla unga i Sverige istället för ytligheter skulle börja bry sig om varandra, då hade vi haft en revolution på gång. Enormt mycket tid skulle frigöras och kanske hade världen sett annorlunda ut, eller i alla fall haft en annan atomsfär. När man är smådeppig som jag är nu får man faktiskt drömma om sånt här, bara så ni vet.
Nåja, nu ska jag nog ta mig ner i källaren för att hämta flyttkartonger. Flyttade ju hit i somras och det har ännu inte blivit uppackat, känns som att det måste ändra på sig. Ja, det blev ju inget solskensinlägg det här, men det finns många fina saker med att vara hemma, allt i familj och vänner jag har kommit tillbaka till. Jag har saknat er, tro inget annat. På måndag blir det Sigtuna, det ser jag fram emot sjukt mycket :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Nu sitter jag hemma, i min pappas lägenhet. Jag tvättar kläder (i maskin!) och det behövs verkligen, alla kläder har en rödaktig ton, lite sådär nice. Jag är alltså hemma. Det känns sjukt overkligt. Båda planen blev försenade på grund av snö i Amsterdam (alltså INTE en punktering den här gången) så jag och Sofia kom hem 8 timmar senare än beräknat. Vi började skratta när det andra planet var försenat för grejen var att vi var PÅ planet. Det var kö för att få lyfta. En man som satt bakom oss frågade om det verkligen var så roligt, jag förklarade att ja, det är det. Trots att resan blev lite längre än beräknat så kändes det inte som så lång tid gick, kanske för att man jämför med 21 timmar buss till Dar-es-Salaam, I don't know... Mamma och min bror Markus kom och hämtade mig på flygplatsen och tur var det. Motviljan att åka hem blev liksom ännu större när jag redan var hemma.
Självklart blev det Donken när jag kom hem, av två anledningar: jag var galet sugen och det betyder noll disk. En så kallad winwin. Vi åkte hem till mamma och kollade nyheter. Det var helt overkligt att höra nyheter på svenska och på tv. Jag har fått uppdateringar men att höra folk prata om att man har hittat en bakterie som istället for fosfor behöver arsenik var en ganska sorglig upplevelse. Det här skulle tydligen kunna leda till att man kanske kan hitta levande organismer i rymden eftersom man kan leta efter fler grundämnen och blablabla. Det har alltid förvånat mig hur bakterier som kanske kan finnas i rymden kan vara till större intresse än alla människor som faktiskt bor på jorden. Jag fick lite ångest över att det inte verkar som att man bryr sig så mycket om mänskligheten som helhet. Jag antar att den här ångesten kommer att försvinna allt eftersom, hoppas hoppas.
Mamma hade också hyrt film, Brothers, som handlar om en kille som åker till Afghanistan, blir tillfångatangen men hans familj tror att han har dött. Handlar om hans familj och hur det är för honom att komma tillbaka och känner att ingen förstår honom. Kanske inte den typ av film jag behövde se när jag själv hade småångest för att komma hem men filmen var väldigt bra i alla fall. Sen åkte jag hem till pappa, slängde i en tvättmaskin, kollade facebook och sen var det sova.
Trots att jag inte har sovit mycket ens dom senaste två veckorna hade jag svårt att sova och vaknade tidigt, kl 8. I Tanzania hade det varit sovmorgon dock så jag antar att det är därför som jag vaknade galet tidigt. Har tvättat, rensat garderoben och städat lite nu på morgonen. Och ätit kaviarmacka. Gode Gud så gott det var. Men det är verkligen sjukt overkligt att vara hemma. För en månad sen var jag i Ilemera och alla pratade om valet, man visste inte resultatet ännu, trots att man egentligen visste det eftersom CCM är så stora. Men det känns som en helt annan värld vilket det såklart inte är. Men olika verkligheter. Känns inte som att jag hör hemma helt i någon av dom vilket är en konstig känsla. Men man anpassar sig, som sagt. Frågan är om jag vill anpassa mig...
Jag läste på Aftonbladet för kanske en vecka sen, där hade Blondinbella skrivit att unga tjejer som är födda på 90-talet ofta är drivna eftersom dom har mycket press på sig att studera och samtidigt ha koll på mode och vara snygga. Typ, inte exakt så men det var kontentan. Jag håller med henne, det är säkert sanningen för många. Det kanske är för att jag är 80-talist som gör att jag inte alls håller med om att det är det som borde vara viktigt, ens för någon. Sanningens ord är att om jag slutar läsa nyheter och börjar läsa ELLE istället vill jag att någon slår mig hårt och säger att jag har övergivit mina ideal. Tänk om alla unga i Sverige istället för ytligheter skulle börja bry sig om varandra, då hade vi haft en revolution på gång. Enormt mycket tid skulle frigöras och kanske hade världen sett annorlunda ut, eller i alla fall haft en annan atomsfär. När man är smådeppig som jag är nu får man faktiskt drömma om sånt här, bara så ni vet.
Nåja, nu ska jag nog ta mig ner i källaren för att hämta flyttkartonger. Flyttade ju hit i somras och det har ännu inte blivit uppackat, känns som att det måste ändra på sig. Ja, det blev ju inget solskensinlägg det här, men det finns många fina saker med att vara hemma, allt i familj och vänner jag har kommit tillbaka till. Jag har saknat er, tro inget annat. På måndag blir det Sigtuna, det ser jag fram emot sjukt mycket :)
Hej då bloggen, pusspuss!
söndag 28 november 2010
Zanzibar
Hej bloggen!
Vi har som sagt anlant till Zanzibar, och det ar sjukt vackert har. Men det ar verkligen inte samma land som jag har spenderat 11 veckor i. Allt ar dubbelt sa dyrt, manniskor pratar engelska och italienska pga massa italienska turister. I Bukoba fragade Frida hur man dansar i Sverige och har gar lokalbefolkningen pa beachparty. Kontrasterna ar enorma. Det tog ett tag for mig att kunna visa knana men det ar sa varmt att man inte star ut annars.
I lordags var ni ute med bat och dok och snorklade, jag gjorde tva dyk, Kristina och Sofia ett och snorklade en gang, Matilda snorklade tva ganger. Dom flesta fiskarna hade jag redan sett tidigare men jag sag en grymt stor skoldpadda, det var awesome. Efter sol, bad, dyk och snorkling akte vi hem. Var instruktor berattade om dom lokala legenderna, tror att han ljog 70% av tiden men kul att lyssna pa. Vi kom hem trotta och latt rodbranda.
Pa kvallen gick vi till ett hotell i narheten som hade beachparty. Vi firade Kristina vid tolvslaget och jag hjalpte en norrman hem, han kunde inte ga sjalv. Det var en rolig kvall men i en helt annan varld. Att det ar samma nation som Ilemera ar sjukt att tanka pa.
I morse sjong vi for Kristina och efter frukost och vila har vi solat och tagit massage. Imorgon aker vi till Stonetown, pa tisdag till Dar-es-Salaam och pa onsdag flyger vi hem. Sorgligt att resan ar over, har inte fattat det an... Men jag ar taggad over sista tiden, ska suga ut det sista innan Sverige, arbetsloshet, kyla och fullkorn infinner sig i mitt liv igen. Nasta blogginlagg kommer nog fran Sverige...
Hej da bloggen, pusspuss!
Vi har som sagt anlant till Zanzibar, och det ar sjukt vackert har. Men det ar verkligen inte samma land som jag har spenderat 11 veckor i. Allt ar dubbelt sa dyrt, manniskor pratar engelska och italienska pga massa italienska turister. I Bukoba fragade Frida hur man dansar i Sverige och har gar lokalbefolkningen pa beachparty. Kontrasterna ar enorma. Det tog ett tag for mig att kunna visa knana men det ar sa varmt att man inte star ut annars.
I lordags var ni ute med bat och dok och snorklade, jag gjorde tva dyk, Kristina och Sofia ett och snorklade en gang, Matilda snorklade tva ganger. Dom flesta fiskarna hade jag redan sett tidigare men jag sag en grymt stor skoldpadda, det var awesome. Efter sol, bad, dyk och snorkling akte vi hem. Var instruktor berattade om dom lokala legenderna, tror att han ljog 70% av tiden men kul att lyssna pa. Vi kom hem trotta och latt rodbranda.
Pa kvallen gick vi till ett hotell i narheten som hade beachparty. Vi firade Kristina vid tolvslaget och jag hjalpte en norrman hem, han kunde inte ga sjalv. Det var en rolig kvall men i en helt annan varld. Att det ar samma nation som Ilemera ar sjukt att tanka pa.
I morse sjong vi for Kristina och efter frukost och vila har vi solat och tagit massage. Imorgon aker vi till Stonetown, pa tisdag till Dar-es-Salaam och pa onsdag flyger vi hem. Sorgligt att resan ar over, har inte fattat det an... Men jag ar taggad over sista tiden, ska suga ut det sista innan Sverige, arbetsloshet, kyla och fullkorn infinner sig i mitt liv igen. Nasta blogginlagg kommer nog fran Sverige...
Hej da bloggen, pusspuss!
Musoma och var ickeresa till Arusha
Hej bloggen! (Internet dog, skrevs for nagra dagar sen)
Vi satt pa bussen klockan sex och akte halv sju fran Bukoba. I Mwanza traffade vi Frida, var fd kiswahililarare som pluggar dar. Det var sjukt kul att se henne igen! Vi at lunch nar bussen plockade upp nytt folk och sen var vi pa vag igen! 12 timmar efter att vi startade var resa var vi framme i Musoma dar vi skulle spendera natten hos var van Camilla som vi traffade i Harnosand. Vi hoppar av bussen och jag gar for att hamta ut vara forbokade biljetter till Arusha morgonen darpa. Den trevlige (las sjukt arroganta) mannen sa att resan kostar 32000 shilling plus en extraavgift pa $100 eftersom vi aker igenom nationalpark. Jag ringde Jonathan och fragade vad killen snackade om. Efter mycket om och men, fram och tillbaka, manniskor som ska forsoka forklara och en Caroline Mzungu Blomberg som blev mer och mer forbannad pa att bli behandlad som pojken med guldbyxorna inser vi att vi inte kan aka till Arusha. Vi hade redan pratat med nagra andra Harnosandvanner som bor dar om att hanga lite, assamst. Jag var fett lack men vi bokade i alla fall biljetter till Dar-es-Salaam, avgang onsdag kl 5. Vi at mat med Camilla och hennes van Sara och sen var det hem och sova. Dom har rattor som bor pa deras innertak, jag madde ratt daligt men kunde efter mycket om och men sova!
Dagen efter akte vi och betalade biljetterna och sen akte vi till sjukhuset eftersom Matilda har haft feber till och fran. Vi satt i ko, fick en lapp, satt i ny ko, pratade med en i personalen som sa att Matilda skulle testas for malaria och tyfoid. Vi satte oss i ny ko (dar det spelades afrikansk musik pa maxvolym som ALLTID), gjorde blodprov, satt i ko for resultat, fick reslutat, gick till en ny ko och traffade till sist en lakare som sa att bada testerna var negativa men att Matilda trots det skulle ata malariamedicin, eftersom man vet aldrig. Vi akte hem (med vissa svarigheter att hitta) till Camilla och Sara. Vilade, duschade och SOV. De andra kom hem, vi visade Camilla var PolePoleRemix och lagade mat i ugn + sallad och mango. Vi gick och la oss tidigt med dodens rattor ovanfor oss och DODENS hundar utanfor huset. Jag skrek till och med pa dom vid ett tillfalle (hundarna och inte rattorna alltsa, tva vale).
Vi gick upp okristet tidigt, klockan ringde 03.45, packade vara saker och akte till bussen. Vi akte buss i 20 roliga timmar pa skumpig vag, med hog musik pa nonstop och med barn som skrek och gnallde. Den langsta rasten vi hade var 15 min. Nar vi kom fram till Dar hade min rumpa somnat och jag var trott som en gnu (gnuer passerade vi forresten pa vagen till Musoma, + en massa zebror, hundratals) och vi vantar pa soluppgang pa bussterminalen. Jag tar vakten och virkar pa Sofias strumpor. Nar jag blir avlost far de reda pa att det ar bast att aka direkt. Jag hinner sova i 13 min ungefar och sen ar det taxi till forst ATM och sen baten. Som var snordyr, givetvis. Vi kopte i alla fall biljett och nu for nagra timmar sen kom vi till Kendwa pa Zanzibars nordvastra kust. Vi planerar att ta det lugnt, dyka och kolla Stonetown. Det kanns inte som att jag ar i samma land som for en vecka sen. Det ar verkligen jattekonstigt att vara har. Men jag tror att jag behover den har tiden for reflektion. Men det ar lite jobbigt. Tur att vi ar tillsammans alla fyra :)
Hej da bloggen, pusspuss!
Vi satt pa bussen klockan sex och akte halv sju fran Bukoba. I Mwanza traffade vi Frida, var fd kiswahililarare som pluggar dar. Det var sjukt kul att se henne igen! Vi at lunch nar bussen plockade upp nytt folk och sen var vi pa vag igen! 12 timmar efter att vi startade var resa var vi framme i Musoma dar vi skulle spendera natten hos var van Camilla som vi traffade i Harnosand. Vi hoppar av bussen och jag gar for att hamta ut vara forbokade biljetter till Arusha morgonen darpa. Den trevlige (las sjukt arroganta) mannen sa att resan kostar 32000 shilling plus en extraavgift pa $100 eftersom vi aker igenom nationalpark. Jag ringde Jonathan och fragade vad killen snackade om. Efter mycket om och men, fram och tillbaka, manniskor som ska forsoka forklara och en Caroline Mzungu Blomberg som blev mer och mer forbannad pa att bli behandlad som pojken med guldbyxorna inser vi att vi inte kan aka till Arusha. Vi hade redan pratat med nagra andra Harnosandvanner som bor dar om att hanga lite, assamst. Jag var fett lack men vi bokade i alla fall biljetter till Dar-es-Salaam, avgang onsdag kl 5. Vi at mat med Camilla och hennes van Sara och sen var det hem och sova. Dom har rattor som bor pa deras innertak, jag madde ratt daligt men kunde efter mycket om och men sova!
Dagen efter akte vi och betalade biljetterna och sen akte vi till sjukhuset eftersom Matilda har haft feber till och fran. Vi satt i ko, fick en lapp, satt i ny ko, pratade med en i personalen som sa att Matilda skulle testas for malaria och tyfoid. Vi satte oss i ny ko (dar det spelades afrikansk musik pa maxvolym som ALLTID), gjorde blodprov, satt i ko for resultat, fick reslutat, gick till en ny ko och traffade till sist en lakare som sa att bada testerna var negativa men att Matilda trots det skulle ata malariamedicin, eftersom man vet aldrig. Vi akte hem (med vissa svarigheter att hitta) till Camilla och Sara. Vilade, duschade och SOV. De andra kom hem, vi visade Camilla var PolePoleRemix och lagade mat i ugn + sallad och mango. Vi gick och la oss tidigt med dodens rattor ovanfor oss och DODENS hundar utanfor huset. Jag skrek till och med pa dom vid ett tillfalle (hundarna och inte rattorna alltsa, tva vale).
Vi gick upp okristet tidigt, klockan ringde 03.45, packade vara saker och akte till bussen. Vi akte buss i 20 roliga timmar pa skumpig vag, med hog musik pa nonstop och med barn som skrek och gnallde. Den langsta rasten vi hade var 15 min. Nar vi kom fram till Dar hade min rumpa somnat och jag var trott som en gnu (gnuer passerade vi forresten pa vagen till Musoma, + en massa zebror, hundratals) och vi vantar pa soluppgang pa bussterminalen. Jag tar vakten och virkar pa Sofias strumpor. Nar jag blir avlost far de reda pa att det ar bast att aka direkt. Jag hinner sova i 13 min ungefar och sen ar det taxi till forst ATM och sen baten. Som var snordyr, givetvis. Vi kopte i alla fall biljett och nu for nagra timmar sen kom vi till Kendwa pa Zanzibars nordvastra kust. Vi planerar att ta det lugnt, dyka och kolla Stonetown. Det kanns inte som att jag ar i samma land som for en vecka sen. Det ar verkligen jattekonstigt att vara har. Men jag tror att jag behover den har tiden for reflektion. Men det ar lite jobbigt. Tur att vi ar tillsammans alla fyra :)
Hej da bloggen, pusspuss!
torsdag 25 november 2010
Sista tiden i Ilemera
Hej bloggen!
Jag och Kristina kom tillbaka till Ilemera och det sag ut ungefar som nar vi lamnade det, dock tva tyska man fattigare. Vi var inte glada over att dom hade akt men desto gladare over att ha vart hus for oss sjalva sista tiden! Avsaknaden av prast och diakon fanns saklart dar ocksa, lite trakigt sadar sista tiden men vad ska man gora...
Pa onsdagen korde vi pa med var sista engelskalektion pa ICCO, det gick kanon. Som svar pa alla kiswahilisanger vi har lart oss larde vi dem head, shoulders, knees and toes med enorm succe. Eleverna skrattade och vi skrattade. Jag skrattade sa mycket att det kom tarar till och med (inte helt ovanligt). Efterat tog vi gruppbilder, sjukt bra sanna ocksa. Pa kvallen kom tva av grabbarna och spelade kort med oss, sen en av lararna och sen tva tjejer (och Katinka saklart). Riktigt mysigt och gosigt. Sjuan ar ett bra spel om man inte kan spraket sa bra!
Pa torsdagen var det morgonbon och efter den kom rektorn pa ICCO och bjod in oss till klockan 11 samma dag. Vi anade att det skulle bli lite sorgligt, det blev det. Vi kom dit, satt i en ring i klassrummet och eleverna borjade sjunga och spela for oss. Jag grat och skrattade samtidigt, kanslorna var inte riktigt med. Sen fick vi prestenter, dels ett halsband och dels en tallrik med vart namn pa, jattefina! Jag saknar ICCOeleverna sjukt mycket...
Pa fredagen hade vi var Sverigelektion pa ICCO istallet for engelska. Visade lite bilder. Sverigelektionen var val over pa sadar 5 minuter och sen visade vi bilder vi tagit pa eleverna under vara manader med dom. Dom skrattade valdigt mycket :) sen gav vi dom eng-swa braatthafraser och nagra foton som vi skrev ut i Bukoba. Sen tog vi lite mer foton. Kristina har paverkat mig mycket under mina veckor i Tanzania. Jag fotar mycket mer och borjar tycka att smalandska nog later lite som rikssvenska. Jag markte dock att det ar en dialekt hon har nar hon for nagra veckor sen pratade med sin pappa i telefon. Daremot har jag borjat prata pa 'a' istallet for e en hel del, och blandar ibland in ord som g'o'tt och annat dialektssprak. Men det har var ju bara en parentes!
Pa fredagen gick vi tillsammans med Katinka och tittade pa var utsikt over Victoriasjon en sista gang. Sen gick vi till Bethania (kvinnogruppen typ) och lagade ugali med Clea, diakonen. Vi har pratat lange om att laga mat tillsammans och den sista fredagen var forsta gangen hon kunde. Vi lagade tillsammans med Katinka och Margeret ocksa och at en fantastisk maltid. Sen drack vi te hos diakonen och sen sov vi var sista natt i Berits hus.
Pa lordagen akte vi till Muleba for att traffa Anitha. Forst visade jag Fredrick (som vi skulle sova hos den natten) hur hans mail fungerade. Anitha gjorde en Elisante och dok upp pa internetcafet, crazy! Vi handlade lite och sen gick vi hem till Anitha, Fredrick foljde med och drack lite mjolk. Vi at grashoppor och myror som man bor och sen matoke och chipsi. Vi traffade Anithas familj, daribland hennes son, som saklart var supersot och lite gulligt blyg :) Vi halsade ocksa pa hennes storebror och var med pa en korovning innan det var dags att aka tillbaka hemat. Vi gav henne ett kort av Stockholms centralstation och hon blev valdigt glad. Hon saknar transporten i Sverige och har forsokt forklara for sin familj men det har varit svart for dom att forsta. Kande oss som hjaltar!
Vi akte pikipiki hem i solnedgangen, packade vara saker till Fredrick och gick dit. Hans barn var trotta och vi fick inte sa mycket tid tillsammans tyvarr, men det var trevligt anda. Han berattade lite om sitt liv, bland annat att han har haft en fru tidigare som han har sex av sina barn med men hon lamnade honom och har nu mentala problem. Nar vi gick pa toaletten innan vi la oss for att sova kom det anga ur vara munnar, riktigt kallt. Pa morgonen vacks vi av nyheten att Fredricks syster har dott. Vi ater frukost och gar sedan hem valdigt nere och ledsna for Fredricks skull.
I vart hus den morgonen var det full rulle. Folk kom och sa hejda, lamnade presenter och jag och Kristina hann inget mer an att packa. I kyrkan efter gudstjansten holl vi ett snabbt tal och gav kyrkan lite presenter, och sen gjorde evangelisten samma sak. Vi packade ihop det sista, gav klader och saker till Clea som hon ska ge till fattiga i byn och sen var det lunch med nagra forsamlingsbor. Efter lunchen var det dags att saga hejda. Jag forsokte att inte tanka pa det faktum att jag antagligen inte kommer traffa folket i Ilemera men det gick inte sa bra. Nar jag sag att Katinka stod och grat borjade jag ocksa storgrata. Jackson korde oss till Bukoba och kvinnocentret, val framme var jag nastan lugn. Vi traffade dar tyskan Jana och en tjej som var med i UIDVK 2008 och akte till Brasilien, Jenny. Hon ska jobba med samma projekt som Jana i ett halvar, hon fick min kiswahilibok :)
Vi alla fyra at en sista maltid med Jonathan, Jackson och Alice pa ett katolskt hotell. Vi at kycklingburgare och madde som kungar. Tidigt pa morgonen borjade vi var resa mot var nuvarande destination, Zanzibar, men det blev inte riktigt som vi tankt oss...
Hej da bloggen!
Jag och Kristina kom tillbaka till Ilemera och det sag ut ungefar som nar vi lamnade det, dock tva tyska man fattigare. Vi var inte glada over att dom hade akt men desto gladare over att ha vart hus for oss sjalva sista tiden! Avsaknaden av prast och diakon fanns saklart dar ocksa, lite trakigt sadar sista tiden men vad ska man gora...
Pa onsdagen korde vi pa med var sista engelskalektion pa ICCO, det gick kanon. Som svar pa alla kiswahilisanger vi har lart oss larde vi dem head, shoulders, knees and toes med enorm succe. Eleverna skrattade och vi skrattade. Jag skrattade sa mycket att det kom tarar till och med (inte helt ovanligt). Efterat tog vi gruppbilder, sjukt bra sanna ocksa. Pa kvallen kom tva av grabbarna och spelade kort med oss, sen en av lararna och sen tva tjejer (och Katinka saklart). Riktigt mysigt och gosigt. Sjuan ar ett bra spel om man inte kan spraket sa bra!
Pa torsdagen var det morgonbon och efter den kom rektorn pa ICCO och bjod in oss till klockan 11 samma dag. Vi anade att det skulle bli lite sorgligt, det blev det. Vi kom dit, satt i en ring i klassrummet och eleverna borjade sjunga och spela for oss. Jag grat och skrattade samtidigt, kanslorna var inte riktigt med. Sen fick vi prestenter, dels ett halsband och dels en tallrik med vart namn pa, jattefina! Jag saknar ICCOeleverna sjukt mycket...
Pa fredagen hade vi var Sverigelektion pa ICCO istallet for engelska. Visade lite bilder. Sverigelektionen var val over pa sadar 5 minuter och sen visade vi bilder vi tagit pa eleverna under vara manader med dom. Dom skrattade valdigt mycket :) sen gav vi dom eng-swa braatthafraser och nagra foton som vi skrev ut i Bukoba. Sen tog vi lite mer foton. Kristina har paverkat mig mycket under mina veckor i Tanzania. Jag fotar mycket mer och borjar tycka att smalandska nog later lite som rikssvenska. Jag markte dock att det ar en dialekt hon har nar hon for nagra veckor sen pratade med sin pappa i telefon. Daremot har jag borjat prata pa 'a' istallet for e en hel del, och blandar ibland in ord som g'o'tt och annat dialektssprak. Men det har var ju bara en parentes!
Pa fredagen gick vi tillsammans med Katinka och tittade pa var utsikt over Victoriasjon en sista gang. Sen gick vi till Bethania (kvinnogruppen typ) och lagade ugali med Clea, diakonen. Vi har pratat lange om att laga mat tillsammans och den sista fredagen var forsta gangen hon kunde. Vi lagade tillsammans med Katinka och Margeret ocksa och at en fantastisk maltid. Sen drack vi te hos diakonen och sen sov vi var sista natt i Berits hus.
Pa lordagen akte vi till Muleba for att traffa Anitha. Forst visade jag Fredrick (som vi skulle sova hos den natten) hur hans mail fungerade. Anitha gjorde en Elisante och dok upp pa internetcafet, crazy! Vi handlade lite och sen gick vi hem till Anitha, Fredrick foljde med och drack lite mjolk. Vi at grashoppor och myror som man bor och sen matoke och chipsi. Vi traffade Anithas familj, daribland hennes son, som saklart var supersot och lite gulligt blyg :) Vi halsade ocksa pa hennes storebror och var med pa en korovning innan det var dags att aka tillbaka hemat. Vi gav henne ett kort av Stockholms centralstation och hon blev valdigt glad. Hon saknar transporten i Sverige och har forsokt forklara for sin familj men det har varit svart for dom att forsta. Kande oss som hjaltar!
Vi akte pikipiki hem i solnedgangen, packade vara saker till Fredrick och gick dit. Hans barn var trotta och vi fick inte sa mycket tid tillsammans tyvarr, men det var trevligt anda. Han berattade lite om sitt liv, bland annat att han har haft en fru tidigare som han har sex av sina barn med men hon lamnade honom och har nu mentala problem. Nar vi gick pa toaletten innan vi la oss for att sova kom det anga ur vara munnar, riktigt kallt. Pa morgonen vacks vi av nyheten att Fredricks syster har dott. Vi ater frukost och gar sedan hem valdigt nere och ledsna for Fredricks skull.
I vart hus den morgonen var det full rulle. Folk kom och sa hejda, lamnade presenter och jag och Kristina hann inget mer an att packa. I kyrkan efter gudstjansten holl vi ett snabbt tal och gav kyrkan lite presenter, och sen gjorde evangelisten samma sak. Vi packade ihop det sista, gav klader och saker till Clea som hon ska ge till fattiga i byn och sen var det lunch med nagra forsamlingsbor. Efter lunchen var det dags att saga hejda. Jag forsokte att inte tanka pa det faktum att jag antagligen inte kommer traffa folket i Ilemera men det gick inte sa bra. Nar jag sag att Katinka stod och grat borjade jag ocksa storgrata. Jackson korde oss till Bukoba och kvinnocentret, val framme var jag nastan lugn. Vi traffade dar tyskan Jana och en tjej som var med i UIDVK 2008 och akte till Brasilien, Jenny. Hon ska jobba med samma projekt som Jana i ett halvar, hon fick min kiswahilibok :)
Vi alla fyra at en sista maltid med Jonathan, Jackson och Alice pa ett katolskt hotell. Vi at kycklingburgare och madde som kungar. Tidigt pa morgonen borjade vi var resa mot var nuvarande destination, Zanzibar, men det blev inte riktigt som vi tankt oss...
Hej da bloggen!
tisdag 16 november 2010
Kikukwe bjuder pa aventyr
Hej bloggen!
Sen sist har jag hunnit vara med om massa aventyr. Vi beger oss alltsa till Kikukwe alla fyra och efter vantan i daladalan med oforskamda forsaljare sa kommer vi fram till Kikukwe, byn som ar hem for Sofia och Matilda. Vid var ankomst mottes vi av Frida som kom halvspringades mot oss och valkomnade oss jattemycket, fick en kansla som jag har saknat lite. En helt underbar kvinna! Felix, prasten vars hus vi skulle bo i, var inte hemma sa vi vantade och tog det lugnt ett tag. Tvattade av oss och drack te. Efter ett tag gick vi hem till Sofia (hon var med oss, Matilda hoppade av bussen lite tidigare) for att hamta ett myggnat till mig. Dar traffade vi Sofias familj och fick te dar med. Darefter gick vi hem till Felix (tillsammans med Sofia och Elina), kollade pa nyheter och pratade. Efter ett tag gick de hem och vi at middag och pratade med Felix. Sen var det sova, vi var valdigt trotta som vanligt.
Pa lordagen gick vi upp tidigt, fick brod och getmjolk till frukost, MUMS. Matilda och Sofia kom och vi begav oss ut pa vandring till fiskdammar. Dammarna lag i en dal, vi bor pa ett berg. Pa vagen ner fruktade vi vagen upp. Vi fick en guidning vid dammarna och dar fanns aven ett kaffeplantage. Vagen upp var precis lika olidlig som vi trodde. Och solen sken givetvis med full kraft! Vi kom tillbaka till Felix och fick vatten, Felix dotterson skrattade at mig for att jag drack massa vatten jattefort. Efter lunch filmade vi Kevin (dottersonen) nar han dansade. Han ar 5 ar och den coolaste jag vet. Han AR energi. Vi har fatt reda pa att hans efternamn betyder lugn, jag skrattade... Efter Kevins dans vilade vi i en timme ungefar sen gick vi till Sofia. Vi pratade med hennes familj lite och sen halsade vi pa en kvinna som heter Edina som har en jattesot son. Efter lite juice och notter gick vi till korovning. Precis som i Ilemera borjade den inte nar den borde sa vi gick in i ett hus och kollade TV. Efter ett tag borjade ovningen och vi satte oss pa nagra gravar och lyssnade (inte bara vi som satt pa gravarna utan hela koren, vi ar inte vidriga manniskor). Efter koren gick vi fort forbi Sofia igen (hon bor nara oss) och sen hem till Felix. Drack te och tog en "dusch". Middag vid 22 ungefar, ugali! Sen sova!
Pa sondagen var det gudstjanst! Tyvarr inte ledd av Felix men det gjorde inte sa mycket. Vi satt pa bankar med ryggstod och madde allmant bra. Vi presenterade oss under gudstjansten och fick applader. Jag borjar lita pa appladerna nu! Koren sjong pa svenska pa vagen ut, jag blev glad :) Vi gick hem till en familj for att ata lunch dar, Aron och Jenny. De sa att de garna tar emot stipendiater nasta ar och att de var lite ledsna over att ha missat det har aret, antagligen var de inte i kyrkan nar det tillkannagavs. Hoppas att nagon kommer dit nasta ar, dom var jattetrevliga. Matilda skrek nar hon insag att de hade en riktig toalett, jag har fotat den! Efter en fantastisk lunch gick vi hem till Matilda, traffade hennes familj och fick en rundtur. Sen var det lask, kex och grashoppor som gallde. Dom var faktiskt riktigt goda, ska kopa med mig hem :) Vi gick efter ett tag hem till Sofia. Ingen var hemma men vi drack i alla fall te och sen gick vi hem till Felix. Borjade spana pa min presentation och efter det blev det sen middag (som vanligt) och sen var det dags for att sova igen!
Mandagen borjade med frulle som vanligt, Sofia och Matilda var pa plats tidigt eftersom vi skulle aka till Uganda. Sagt och gjort: vi akte till Uganda. Man behovde inget pass och det fanns inget gransstation. Helt plotsligt sa Felix bara "Nu ar vi i Uganda". Uganda kandes ungefar som Tanzania, lite som nar man fyller ar, skillanden var inte sa stor just i den dar sekunden som nagot forandrades. I Uganda fragade vi polisen om lov sa att vi fick fota, det fick vi. Sen var det guidad tur i den lilla byn av tva poliser och en random man. Nagra av barnen som sag oss skrek MZUNGU, sprang efter oss och 10 sekunder senare holl jag nagra barn i handen. Vi gick runt i byn, tittade pa utsikten och sen gick vi mot Kashenye, en by i Tanzania 6-7 km bort. Vi gick i hettan och brannan nu ar inte nadig. Vi kom i alla fall fram och fick vila. Vi pratade med evangelisten, Felix och en annan kvinna om kyrkan i Sverige. Det ar svart att forsta for folk har att man inte gar pa gudstjanst i Sverige, aven om man ar aktiv i kyrkan. Vi forsokte olika infallsvinklar men det gar inte att forsta riktigt. Har ar det en sa naturlig del av vardagen. Vi at lunch, kollade kyrkan och sen var det pikipiki hem (jag och Sofia delade pa en) och jag satt fruktansvart obekvamt. Jag halkade liksom in under killen som korde. Nar vi kom hem tog vi det lugnt hos Felix ett tag, sen gick Matilda och Sofia hem. Jag och Kristina "duschade" och sen lekte jag med Kevin. Han ar valdigt tacksam att leka med eftersom man bara behover slanga runt med honom och skrika lite. Supersot! Han kallar oss for syster men jag tror att det ar lite for att han inte kommer ihag vad vi heter... Vi at middag vid halv elva, sa hejda till Frida och sen gick vi och la oss.
Idag gick vi upp tidigt, sa hejda till Felix, delade minibuss med 23 andra vuxna och nu ar vi i Bukoba. Inte alls manga dagar kvar nu...
Hej da bloggen, pusspuss!
Sen sist har jag hunnit vara med om massa aventyr. Vi beger oss alltsa till Kikukwe alla fyra och efter vantan i daladalan med oforskamda forsaljare sa kommer vi fram till Kikukwe, byn som ar hem for Sofia och Matilda. Vid var ankomst mottes vi av Frida som kom halvspringades mot oss och valkomnade oss jattemycket, fick en kansla som jag har saknat lite. En helt underbar kvinna! Felix, prasten vars hus vi skulle bo i, var inte hemma sa vi vantade och tog det lugnt ett tag. Tvattade av oss och drack te. Efter ett tag gick vi hem till Sofia (hon var med oss, Matilda hoppade av bussen lite tidigare) for att hamta ett myggnat till mig. Dar traffade vi Sofias familj och fick te dar med. Darefter gick vi hem till Felix (tillsammans med Sofia och Elina), kollade pa nyheter och pratade. Efter ett tag gick de hem och vi at middag och pratade med Felix. Sen var det sova, vi var valdigt trotta som vanligt.
Pa lordagen gick vi upp tidigt, fick brod och getmjolk till frukost, MUMS. Matilda och Sofia kom och vi begav oss ut pa vandring till fiskdammar. Dammarna lag i en dal, vi bor pa ett berg. Pa vagen ner fruktade vi vagen upp. Vi fick en guidning vid dammarna och dar fanns aven ett kaffeplantage. Vagen upp var precis lika olidlig som vi trodde. Och solen sken givetvis med full kraft! Vi kom tillbaka till Felix och fick vatten, Felix dotterson skrattade at mig for att jag drack massa vatten jattefort. Efter lunch filmade vi Kevin (dottersonen) nar han dansade. Han ar 5 ar och den coolaste jag vet. Han AR energi. Vi har fatt reda pa att hans efternamn betyder lugn, jag skrattade... Efter Kevins dans vilade vi i en timme ungefar sen gick vi till Sofia. Vi pratade med hennes familj lite och sen halsade vi pa en kvinna som heter Edina som har en jattesot son. Efter lite juice och notter gick vi till korovning. Precis som i Ilemera borjade den inte nar den borde sa vi gick in i ett hus och kollade TV. Efter ett tag borjade ovningen och vi satte oss pa nagra gravar och lyssnade (inte bara vi som satt pa gravarna utan hela koren, vi ar inte vidriga manniskor). Efter koren gick vi fort forbi Sofia igen (hon bor nara oss) och sen hem till Felix. Drack te och tog en "dusch". Middag vid 22 ungefar, ugali! Sen sova!
Pa sondagen var det gudstjanst! Tyvarr inte ledd av Felix men det gjorde inte sa mycket. Vi satt pa bankar med ryggstod och madde allmant bra. Vi presenterade oss under gudstjansten och fick applader. Jag borjar lita pa appladerna nu! Koren sjong pa svenska pa vagen ut, jag blev glad :) Vi gick hem till en familj for att ata lunch dar, Aron och Jenny. De sa att de garna tar emot stipendiater nasta ar och att de var lite ledsna over att ha missat det har aret, antagligen var de inte i kyrkan nar det tillkannagavs. Hoppas att nagon kommer dit nasta ar, dom var jattetrevliga. Matilda skrek nar hon insag att de hade en riktig toalett, jag har fotat den! Efter en fantastisk lunch gick vi hem till Matilda, traffade hennes familj och fick en rundtur. Sen var det lask, kex och grashoppor som gallde. Dom var faktiskt riktigt goda, ska kopa med mig hem :) Vi gick efter ett tag hem till Sofia. Ingen var hemma men vi drack i alla fall te och sen gick vi hem till Felix. Borjade spana pa min presentation och efter det blev det sen middag (som vanligt) och sen var det dags for att sova igen!
Mandagen borjade med frulle som vanligt, Sofia och Matilda var pa plats tidigt eftersom vi skulle aka till Uganda. Sagt och gjort: vi akte till Uganda. Man behovde inget pass och det fanns inget gransstation. Helt plotsligt sa Felix bara "Nu ar vi i Uganda". Uganda kandes ungefar som Tanzania, lite som nar man fyller ar, skillanden var inte sa stor just i den dar sekunden som nagot forandrades. I Uganda fragade vi polisen om lov sa att vi fick fota, det fick vi. Sen var det guidad tur i den lilla byn av tva poliser och en random man. Nagra av barnen som sag oss skrek MZUNGU, sprang efter oss och 10 sekunder senare holl jag nagra barn i handen. Vi gick runt i byn, tittade pa utsikten och sen gick vi mot Kashenye, en by i Tanzania 6-7 km bort. Vi gick i hettan och brannan nu ar inte nadig. Vi kom i alla fall fram och fick vila. Vi pratade med evangelisten, Felix och en annan kvinna om kyrkan i Sverige. Det ar svart att forsta for folk har att man inte gar pa gudstjanst i Sverige, aven om man ar aktiv i kyrkan. Vi forsokte olika infallsvinklar men det gar inte att forsta riktigt. Har ar det en sa naturlig del av vardagen. Vi at lunch, kollade kyrkan och sen var det pikipiki hem (jag och Sofia delade pa en) och jag satt fruktansvart obekvamt. Jag halkade liksom in under killen som korde. Nar vi kom hem tog vi det lugnt hos Felix ett tag, sen gick Matilda och Sofia hem. Jag och Kristina "duschade" och sen lekte jag med Kevin. Han ar valdigt tacksam att leka med eftersom man bara behover slanga runt med honom och skrika lite. Supersot! Han kallar oss for syster men jag tror att det ar lite for att han inte kommer ihag vad vi heter... Vi at middag vid halv elva, sa hejda till Frida och sen gick vi och la oss.
Idag gick vi upp tidigt, sa hejda till Felix, delade minibuss med 23 andra vuxna och nu ar vi i Bukoba. Inte alls manga dagar kvar nu...
Hej da bloggen, pusspuss!
Zer Germanz Are Commingz
Hej bloggen! (Kopierad text fran sist nar datorn inte ville)
Som jag sa kom vi tillbaka till Ilemera, vi at mackor till middag (brodet var mosat efter farden men anda) och sen var det sangen som gallde. Pa morgonen gick vi till kliniken och sen hade jag och Krisitna engelskalektion pa ICCO som vanligt. Vi kakade mat och jag tog en varmvattensdusch (den forsta pa 11 dagar, jag var acklig). Vi gjorde chokladbollar och tog det lugnt, Katinka kom och vi begav oss till Victoriasjon.
Men nagot var speciellt med den har dagen. Tyskarna kom! Tre tyska man, som tydligen ar i 70arsaldern men som jag trodde var 10 ar yngre. Hela Ilemera var glansande och vackert. Nar vi kom tillbaka fran Victoriasjon och inspelningen av "Polepole remix" gick vi in till prasten for att saga hej bade till honom och tyskarna. Vi traffade ena tysken, Gunther och han var valdigt trevlig pa det dar sattet som gamla man ar trevliga pa. Vi gick hem och traffade dar de tva andra tyskarna Bernhard och Klaus. Vanta nu, sa jag hem? Och att tyskarna var dar? Ja! For tyskarna bor i vart hus! Tva tyska man, fyra svenska tjejer, ett hus, fyra sangar.
Vi gjorde pannkakor med Katinka och bestamde da att Kristina sover i Katinkas rum, jag och Matilda delar sang och Sofia som ar lite sjuk far en egen. Jag och Matilda hade problem med att sova... Kl 1 hade vi inte somnat eftersom det var jattevarmt och tyskarna snarkade. Matilda inleder vart nattliga samtal med orden "Carro det har gar inte". Jag borjar skratta och sen sager Matilda "Vad ar klockan? Ah ett! Vi kommer ju ingenstans!". Vi skrattar annu mer och nar vi tystnar hor vi tyskarna snarka. M "Carro hor du?" C "Ja" M "Ar det dom?" C "Ja" M "Josses..." Vi skrattade annu mer och efter ett tag lyckas vi somna. Det forsta Matilda ser pa morgonen ar Klaus i kalsonger...
Dagen efter borjar vi med morgonbon, jattemysigt som vanligt. Matilda och Sofia presenterar sig, Gunther presenterar sig och humorn i "Yesu ni Bwana" med tre svenskar pa rad var olidlig. Vi halsade pa alla efter morgonbonen, och gick sen hem och diskade. Sen var det dagiset som gallde! Forst var vi med de aldre barnen, sen de yngre och sen lekte vi utomhus. Basta starten pa dagen nagonsin! Vi gick hem och lagade lunch (ris och bonor) och kokade vatten. John the Man kom till Ilemera och det var jattekul. Vi pratade lange och fick mandasi av hans fru. Plotsligt hande det, igen. Gasen tog slut. Jag och Kristina har bestamt oss for att inte kopa ny utan istallet lana ett fotogenkok av Katinka.
Vi gick till Phenias och Clea for att prata lite och sen till ICCO eftersom Jonathan har bestallt ett kors. Glada killen var gladare an nagonsin nar vi gick in i verkstaden. John the Man akte hem, vi gick hem, jag virkade pa Matildas virkning och sen gjorde vi mat: chipsi. Godaste matratten everz. Synd bara att det luktade fotogen i hela huset. Det var gott i alla fall och vi var lyckliga.
Matilda och jag hade annu mer problem att sova den har natten men vi fick skjuts till Bukoba av Phenias och tyskarna eftersom vi nu ska till Kikukwe! Jag och Kristina ska bo hos prasten dar och det verkar som att vi far lite att gora, bl a aka till Ugandas grans! Ska bli jattespannande!
Inte ens tre veckor kvar i Tanzania. Insane.
Hej da bloggen, pusspuss!
Som jag sa kom vi tillbaka till Ilemera, vi at mackor till middag (brodet var mosat efter farden men anda) och sen var det sangen som gallde. Pa morgonen gick vi till kliniken och sen hade jag och Krisitna engelskalektion pa ICCO som vanligt. Vi kakade mat och jag tog en varmvattensdusch (den forsta pa 11 dagar, jag var acklig). Vi gjorde chokladbollar och tog det lugnt, Katinka kom och vi begav oss till Victoriasjon.
Men nagot var speciellt med den har dagen. Tyskarna kom! Tre tyska man, som tydligen ar i 70arsaldern men som jag trodde var 10 ar yngre. Hela Ilemera var glansande och vackert. Nar vi kom tillbaka fran Victoriasjon och inspelningen av "Polepole remix" gick vi in till prasten for att saga hej bade till honom och tyskarna. Vi traffade ena tysken, Gunther och han var valdigt trevlig pa det dar sattet som gamla man ar trevliga pa. Vi gick hem och traffade dar de tva andra tyskarna Bernhard och Klaus. Vanta nu, sa jag hem? Och att tyskarna var dar? Ja! For tyskarna bor i vart hus! Tva tyska man, fyra svenska tjejer, ett hus, fyra sangar.
Vi gjorde pannkakor med Katinka och bestamde da att Kristina sover i Katinkas rum, jag och Matilda delar sang och Sofia som ar lite sjuk far en egen. Jag och Matilda hade problem med att sova... Kl 1 hade vi inte somnat eftersom det var jattevarmt och tyskarna snarkade. Matilda inleder vart nattliga samtal med orden "Carro det har gar inte". Jag borjar skratta och sen sager Matilda "Vad ar klockan? Ah ett! Vi kommer ju ingenstans!". Vi skrattar annu mer och nar vi tystnar hor vi tyskarna snarka. M "Carro hor du?" C "Ja" M "Ar det dom?" C "Ja" M "Josses..." Vi skrattade annu mer och efter ett tag lyckas vi somna. Det forsta Matilda ser pa morgonen ar Klaus i kalsonger...
Dagen efter borjar vi med morgonbon, jattemysigt som vanligt. Matilda och Sofia presenterar sig, Gunther presenterar sig och humorn i "Yesu ni Bwana" med tre svenskar pa rad var olidlig. Vi halsade pa alla efter morgonbonen, och gick sen hem och diskade. Sen var det dagiset som gallde! Forst var vi med de aldre barnen, sen de yngre och sen lekte vi utomhus. Basta starten pa dagen nagonsin! Vi gick hem och lagade lunch (ris och bonor) och kokade vatten. John the Man kom till Ilemera och det var jattekul. Vi pratade lange och fick mandasi av hans fru. Plotsligt hande det, igen. Gasen tog slut. Jag och Kristina har bestamt oss for att inte kopa ny utan istallet lana ett fotogenkok av Katinka.
Vi gick till Phenias och Clea for att prata lite och sen till ICCO eftersom Jonathan har bestallt ett kors. Glada killen var gladare an nagonsin nar vi gick in i verkstaden. John the Man akte hem, vi gick hem, jag virkade pa Matildas virkning och sen gjorde vi mat: chipsi. Godaste matratten everz. Synd bara att det luktade fotogen i hela huset. Det var gott i alla fall och vi var lyckliga.
Matilda och jag hade annu mer problem att sova den har natten men vi fick skjuts till Bukoba av Phenias och tyskarna eftersom vi nu ska till Kikukwe! Jag och Kristina ska bo hos prasten dar och det verkar som att vi far lite att gora, bl a aka till Ugandas grans! Ska bli jattespannande!
Inte ens tre veckor kvar i Tanzania. Insane.
Hej da bloggen, pusspuss!
fredag 12 november 2010
Resan hem och Rutabo Secondary School
Hej bloggen!
Vagen hem fran Biharamulo var ja, den var. Vi bad till Gud for att vi inte skulle fa samma chauffor som sist. Vi sag honom pa busshallplatsen men vi akte i en annan bil och med annan kille tack och lov. Det gick ganska smartfritt, bara en punktering pa hela vagen till Muleba - for vi skulle ju inte direkt hem!
Vi var pa vag till Rutabo Secondary School dar var van Anitha jobbar, en skola som vi trodde lag i Muleba eller valdigt nara Muleba. Vi ringer Anitha i Muleba och hon sager att vi ska ta en minibuss och direkt tanker vi "ah nej" eftersom da snackar vi inte 5 min resa. Vi hoppar i alla fall in i minibussen, pa satet framfor sitter en valdigt trevlig och vanlig kvinna och hennes fyraariga son. Utan dom hade resan tagit mer an den gjorde... Forst vantar vi, blir som vanligt attackerade av unga forsaljare som skriker "MKATE" (brod) och garvar at en. Efter mycket om och men aker bussen ivag och vi har ingen aning om vart vi ska, klockan var ungefar 10 da. Vi aker ut bland banantraden (efter att ha tankat) och stannar vid ett hus. Dar kommer en kille ut med en SANG som ska med. Madrassen upp pa taket och plankorna under vara fotter. Sen aker vi tillbaka till bensinmacken, lamnar av madrassen och aker tillbaka till Muleba. Klockan ar da 11 och vi har hallt pa i 4 timmar fran Biharamulo. Vi plockar upp mer folk och 10 dunkar med bensin och sen kor vi ivag igen. Pa vagen moter vi killen som tog av madrassen och da ska den pa igen! Det trixas med madrassen och efter ett tag aker vi.
In pa roda vagar som gar upp och ner och vi har ingen aning om vart vi ska. Nar vi har akt i ungefar en timme fragar vi kvinnan nar hon tror att vi kommer fram, hon sager att hon tror vid ett ungefar. Vi tittar pa hennes son som ar supersot for att inte explodera av trotthet. Ungefar klockan 13.20 kommer vi fram till Rutabo Secondary School och Anitha moter oss. Det ar sjukt skont att komma ut fran minibussen och vi sager hejda och tack till kvinnan med barnet.
Pa skolan moter vi forst rektorn, sen personalen och darefter eleverna. Form 1,3 och 5 stod framfor oss nar vi presenterade oss och dom var ratt manga. De stallde lite fragor om Sverige och presenterade nagra av eleverna och sen var det en snabb rundtur som gallde (och nej vi hade inte atit). Sen traffade vi motsvarigheten till en kristen skolgrupp. De sjong for oss, stallde fragor och gav oss presenter. Jattefint och vi skamdes over att vi bara hade tankt pa mat innan dess. Sen gick vi ner till sovsalarna for form 5. Bara killar, tva hus. Ena huset kallades for White House och det andra for G8. Jag grat av skratt.
Sen lunch!! Forst lite notter och sen ris, griskott, matoke och kol. Jag at kott trots min strejkande mage och det var jattegott! Vi satt och pratade ett tag och sen var det dags for oss att aka hem. Anitha skulle ocksa till Muleba och hon ringde till nagra pikipikiforare som skulle ta oss till narmsta minibuss. Min forsta motorcykelfard i Tanzania gick bra och fort. Vi kom fram till var minibuss och var ratt lyckliga over att den fanns. Vi akte men halvvags stannade bussen och vi fick aka BIL istallet. Sofia, Anitha och Kristina i baksatet med en annan man och jag och Matilda i baggaget med tva andra man + all var packning. Det var en resa det! Nu har jag suttit overallt i bilar utom i forarsatet (det har daremot Kristina delat med foraren en gang). Da marker vi vem det ar som kor. Mannen som tog oss till Biharamulo forsta gangen. Vi blev lite knackta men sen skrattade vi ganska lange.
Fran Muleba tog vi taxi till Ilemera och allt gick bra. Vi sa hej da till Anitha och hej till Ilemera. Skont att vara hemma. Eller? Far bli ett till inlagg...!
Hej da bloggen, pusspuss!
Vagen hem fran Biharamulo var ja, den var. Vi bad till Gud for att vi inte skulle fa samma chauffor som sist. Vi sag honom pa busshallplatsen men vi akte i en annan bil och med annan kille tack och lov. Det gick ganska smartfritt, bara en punktering pa hela vagen till Muleba - for vi skulle ju inte direkt hem!
Vi var pa vag till Rutabo Secondary School dar var van Anitha jobbar, en skola som vi trodde lag i Muleba eller valdigt nara Muleba. Vi ringer Anitha i Muleba och hon sager att vi ska ta en minibuss och direkt tanker vi "ah nej" eftersom da snackar vi inte 5 min resa. Vi hoppar i alla fall in i minibussen, pa satet framfor sitter en valdigt trevlig och vanlig kvinna och hennes fyraariga son. Utan dom hade resan tagit mer an den gjorde... Forst vantar vi, blir som vanligt attackerade av unga forsaljare som skriker "MKATE" (brod) och garvar at en. Efter mycket om och men aker bussen ivag och vi har ingen aning om vart vi ska, klockan var ungefar 10 da. Vi aker ut bland banantraden (efter att ha tankat) och stannar vid ett hus. Dar kommer en kille ut med en SANG som ska med. Madrassen upp pa taket och plankorna under vara fotter. Sen aker vi tillbaka till bensinmacken, lamnar av madrassen och aker tillbaka till Muleba. Klockan ar da 11 och vi har hallt pa i 4 timmar fran Biharamulo. Vi plockar upp mer folk och 10 dunkar med bensin och sen kor vi ivag igen. Pa vagen moter vi killen som tog av madrassen och da ska den pa igen! Det trixas med madrassen och efter ett tag aker vi.
In pa roda vagar som gar upp och ner och vi har ingen aning om vart vi ska. Nar vi har akt i ungefar en timme fragar vi kvinnan nar hon tror att vi kommer fram, hon sager att hon tror vid ett ungefar. Vi tittar pa hennes son som ar supersot for att inte explodera av trotthet. Ungefar klockan 13.20 kommer vi fram till Rutabo Secondary School och Anitha moter oss. Det ar sjukt skont att komma ut fran minibussen och vi sager hejda och tack till kvinnan med barnet.
Pa skolan moter vi forst rektorn, sen personalen och darefter eleverna. Form 1,3 och 5 stod framfor oss nar vi presenterade oss och dom var ratt manga. De stallde lite fragor om Sverige och presenterade nagra av eleverna och sen var det en snabb rundtur som gallde (och nej vi hade inte atit). Sen traffade vi motsvarigheten till en kristen skolgrupp. De sjong for oss, stallde fragor och gav oss presenter. Jattefint och vi skamdes over att vi bara hade tankt pa mat innan dess. Sen gick vi ner till sovsalarna for form 5. Bara killar, tva hus. Ena huset kallades for White House och det andra for G8. Jag grat av skratt.
Sen lunch!! Forst lite notter och sen ris, griskott, matoke och kol. Jag at kott trots min strejkande mage och det var jattegott! Vi satt och pratade ett tag och sen var det dags for oss att aka hem. Anitha skulle ocksa till Muleba och hon ringde till nagra pikipikiforare som skulle ta oss till narmsta minibuss. Min forsta motorcykelfard i Tanzania gick bra och fort. Vi kom fram till var minibuss och var ratt lyckliga over att den fanns. Vi akte men halvvags stannade bussen och vi fick aka BIL istallet. Sofia, Anitha och Kristina i baksatet med en annan man och jag och Matilda i baggaget med tva andra man + all var packning. Det var en resa det! Nu har jag suttit overallt i bilar utom i forarsatet (det har daremot Kristina delat med foraren en gang). Da marker vi vem det ar som kor. Mannen som tog oss till Biharamulo forsta gangen. Vi blev lite knackta men sen skrattade vi ganska lange.
Fran Muleba tog vi taxi till Ilemera och allt gick bra. Vi sa hej da till Anitha och hej till Ilemera. Skont att vara hemma. Eller? Far bli ett till inlagg...!
Hej da bloggen, pusspuss!
Safari i Burigi Game Reserve
Hej bloggen!
Nu har vi varit pa safari och det var (saklart) helt awesome. Men jag ska beratta om vart besok i Biharamulo/Burigi i kronologisk ordning.
Jag och Kristina vaknade tidigt och tog tid pa oss, sa god tid att vi stressade lite till bussen sen. Sofia och Matilda tog bussen fran Bukoba som gick kl 6, inte ok. Men i alla fall, det ar inte en buss som gar till ratt stalle! Vi kopte biljetter till Biharamulo men fick biljetter till Bwanga som ligger 8 mil ifran Biharamulo. Men det var en asfalterad vag, stor buss och vacker utsikt sa det funkade. I Bwanga fick vi vanta i 40 min ungefar sen kom en bil. En liten bil. Var skrack. Men det fungerade bra och efter mycket om och men kom vi fram! Vi kopte biljetter hem till mandagen och blev sen hamtade av Elisante. Vi kollade nyheterna och at ris och buffel till lunch. Gott som satan men magen klarar inte kott langre :( Sen drog vi till marknaden och handlade mat till helgen och kvallen aslutades med chipsi till middag!
Pa lordagen gick vi upp okristet tidigt men jag lyckades nar jag tankte pa vad som skulle handa under dagen (om jag bara visste). Vi korde ivag med vara coola jeep och med en man med ett gevar sa att inget djur skulle kunna anfalla. Aventyr! Efter kanske halva vagen far vi punka. Vi vantar pa nagot litet cafe i en timme medan de lagar dacket (vi hade extradack men det ar bra att ha i bushen). Vi kor vidare in i naturreservatet och bilproblem nummer tva: vagen ar uppgravd. Vi kor over ett dike och prejar ner lite naturreservat men kommer sen upp pa vagen igen! Vi kor vidare, ser zebror, impala, giraffer och babianer. Och andra djur men ingen manniska kan komma ihag allt. DA! En till punka!! Vi gar ut, mannen med gevaret forst, och vi vantar... Sofia var valdigt aksjuk under resan men trots detta brassade chaufforen pa och ingen forstod varfor. Matilda liknade farden med Kalle Ankas husvagnssemester och det ar en smartsamt bra beskrivning.
Efter tre timmar ungefar kom vi fram till Camp Thuraya precis vid Lake Burigi. Vi holl pa att smalla av. Vi hade en KOCK och i talten fanns det sangar, spoltoalett och DUSCH. Det var helt sjukt! Precis nar vi var som saligast far vi reda pa bilproblem nummer tre. Flakten har gatt sonder! En man som jobbar pa campet beger sig till narmsta by for att fa tag pa en pikipiki for att kunna aka till narmsta stad for att kunna fa en ny flakt. Suck. Men det gick ingen nod pa oss utan vi satt och tittade pa utsikten, at mat och spelade kort. Det var helt fantastiskt. Vi horde flodhastarna skrika och da och da sag man ett huvud titta upp ur sjon. Solnedgangen var sa fin att jag var tvungen att nypa mig sjalv.
Mannen som hamtade flakten ramlade pa sin motorcykel sa istallet for att aka hemat pa sondagen akte jeepen med honom till narmsta sjukhus. Vi stannade darfor en extra dag i campet och tog det lugnt. Pa morgonen vid sex tittade vi pa soluppgangen och det var ocksa fantastiskt. Vi hoppades pa att kunna aka tidigt pa mandag morgon istallet eftersom vi hade planer for tisdagen men pa grund av punktering (igen!) blev det inte sa. Vi akte hemat pa mandagen mitt pa dagen efter en frukost bestaende av vitt brod, cola och ett berg av impalalever. Vi kunde inte ata kottet, det gick inte.
Pa vagen hem sag vi annu fler djur, precis nar vi skulle aka ut sag vi tre elefanter. Det var MAKTIGT. Resan hem gick bra, bara en punktering! Vi handlade pa marknaden, kopte nya biljetter (fick tillbaka pengarna for dom gamla) och sen akte vi hem. Vi lanade dator pa Elisantes chefs kontor och skrev vara rundbrev och efter middagen var det sova.
Resan hem far bli i nasta inlagg tror jag!
Hej da bloggen, pusspuss!
Nu har vi varit pa safari och det var (saklart) helt awesome. Men jag ska beratta om vart besok i Biharamulo/Burigi i kronologisk ordning.
Jag och Kristina vaknade tidigt och tog tid pa oss, sa god tid att vi stressade lite till bussen sen. Sofia och Matilda tog bussen fran Bukoba som gick kl 6, inte ok. Men i alla fall, det ar inte en buss som gar till ratt stalle! Vi kopte biljetter till Biharamulo men fick biljetter till Bwanga som ligger 8 mil ifran Biharamulo. Men det var en asfalterad vag, stor buss och vacker utsikt sa det funkade. I Bwanga fick vi vanta i 40 min ungefar sen kom en bil. En liten bil. Var skrack. Men det fungerade bra och efter mycket om och men kom vi fram! Vi kopte biljetter hem till mandagen och blev sen hamtade av Elisante. Vi kollade nyheterna och at ris och buffel till lunch. Gott som satan men magen klarar inte kott langre :( Sen drog vi till marknaden och handlade mat till helgen och kvallen aslutades med chipsi till middag!
Pa lordagen gick vi upp okristet tidigt men jag lyckades nar jag tankte pa vad som skulle handa under dagen (om jag bara visste). Vi korde ivag med vara coola jeep och med en man med ett gevar sa att inget djur skulle kunna anfalla. Aventyr! Efter kanske halva vagen far vi punka. Vi vantar pa nagot litet cafe i en timme medan de lagar dacket (vi hade extradack men det ar bra att ha i bushen). Vi kor vidare in i naturreservatet och bilproblem nummer tva: vagen ar uppgravd. Vi kor over ett dike och prejar ner lite naturreservat men kommer sen upp pa vagen igen! Vi kor vidare, ser zebror, impala, giraffer och babianer. Och andra djur men ingen manniska kan komma ihag allt. DA! En till punka!! Vi gar ut, mannen med gevaret forst, och vi vantar... Sofia var valdigt aksjuk under resan men trots detta brassade chaufforen pa och ingen forstod varfor. Matilda liknade farden med Kalle Ankas husvagnssemester och det ar en smartsamt bra beskrivning.
Efter tre timmar ungefar kom vi fram till Camp Thuraya precis vid Lake Burigi. Vi holl pa att smalla av. Vi hade en KOCK och i talten fanns det sangar, spoltoalett och DUSCH. Det var helt sjukt! Precis nar vi var som saligast far vi reda pa bilproblem nummer tre. Flakten har gatt sonder! En man som jobbar pa campet beger sig till narmsta by for att fa tag pa en pikipiki for att kunna aka till narmsta stad for att kunna fa en ny flakt. Suck. Men det gick ingen nod pa oss utan vi satt och tittade pa utsikten, at mat och spelade kort. Det var helt fantastiskt. Vi horde flodhastarna skrika och da och da sag man ett huvud titta upp ur sjon. Solnedgangen var sa fin att jag var tvungen att nypa mig sjalv.
Mannen som hamtade flakten ramlade pa sin motorcykel sa istallet for att aka hemat pa sondagen akte jeepen med honom till narmsta sjukhus. Vi stannade darfor en extra dag i campet och tog det lugnt. Pa morgonen vid sex tittade vi pa soluppgangen och det var ocksa fantastiskt. Vi hoppades pa att kunna aka tidigt pa mandag morgon istallet eftersom vi hade planer for tisdagen men pa grund av punktering (igen!) blev det inte sa. Vi akte hemat pa mandagen mitt pa dagen efter en frukost bestaende av vitt brod, cola och ett berg av impalalever. Vi kunde inte ata kottet, det gick inte.
Pa vagen hem sag vi annu fler djur, precis nar vi skulle aka ut sag vi tre elefanter. Det var MAKTIGT. Resan hem gick bra, bara en punktering! Vi handlade pa marknaden, kopte nya biljetter (fick tillbaka pengarna for dom gamla) och sen akte vi hem. Vi lanade dator pa Elisantes chefs kontor och skrev vara rundbrev och efter middagen var det sova.
Resan hem far bli i nasta inlagg tror jag!
Hej da bloggen, pusspuss!
tisdag 2 november 2010
En helg av att kanna sig som hemma
Hej bloggen!
Den sista tiden i Ilemera har jag insett att jag inte riktigt kommer ihag livet i Sverige. Jag vet att det ar kallt, att tiden nu ar tva timmar efter och att el ingar i vardagen. Men det kanns sa sjukt langt bort. Vardagen har blivit ny. Trots att det kanns som jag knappt har varit har kommer jag inte ihag vad jag gjorde i Sverige riktigt...
Pa lordagen var vi med pa konfirmationsundervisningen och vi blev bada valdigt positivt overraskade. Vi trodde att det skulle vara ungefar lasa fran bibeln, sa var det inte. De pratade om kriget i Uganda, islam och manskliga rattigheter under de tva timmarna vi var dar. Den svenska undervisningen kandes langt bort och inte lika allmanbildande som den tanzanska. Manskliga rattigheter. Ju mer jag tanker pa det desto mer givet som amne ar det ju, samma med islam. Kanske nagot for Sverige att ta efter!
Pa sondagen var det kyrka som vanligt och efterat kom en man fram till oss och sa med myndig rost att det har inte ar Europa och att man maste koka vattnet innan man dricker det (eftersom alla vet att jag har varit sjuk). Jag blev sapass forvanad att jag inte forstod att bli forolampad. Jag forklarade att vi kokar vattnet i 10 minuter och att det nog inte ar anledningen till att jag ar sjuk. Han sa da att han vet att man dricker vatten direkt ifran kranen i Europa men att i Afrika maste man koka vattnet. Till Katinka sa han att hon borde ha lart sig kiswahili nu efter tre manader, det ar tillrackligt. Han larde sig tyska efter en manad i Tyskland men han har tyvarr glomt bort det nu. Upprorda efter motet med denna sanslost arroganta man gick vi hem till oss.
Sen kom dagens hojdpunkt: VALET! Med hoga forvantningar gar vi till vallokalen narmast oss. Vi moter en lang ko indelad i man/kvinna och var van, Fredrick, och han hjalper oss att fraga en vakt om vi far fota. Vakten sager ja men bestammer sig sen for att fraga en annan vakt.Vi far inte fota. Besvikelsen! Sen fragar vi om vi far ga in i vallokalen och titta, bara titta inte fota. Vi far inte titta. Fredrick anstranger sig och ringer till en ansvarig for vallokaler i regionen men tydligen maste man soka tillstand och ha med sig ett brev fran staten for att fa titta in i vallokalen om man inte ska rosta. Efter det blir vi bortkorda av vakten. Anti-klimax men larorikt!
Vi gar hemat men blir inbjudna pa lunch hos Cecilia som vi glatt tackar ja till. Efter lunch och mycket prat gar vi hem och bakar bullar, nagot som har blivit lite av var grej har i Ilemera. Esaya kom forbi och bakade med oss och hjalpte oss att fa fjutt pa ugnen. Medan vi vantade lyssnade Esaya pa min ipod som han nu har fatt lana och spelade sjuan. Jag ar inne i nagon forlorartrend och sjuan gar inte alls bra... Men bullarna blev jattegoda i alla fall :)
Igar larde vi ut sjuan till nagra av ICCOeleverna, det ar lite knepigt nar man inte kan spraket men Katinka ar jattebra pa kiswahili, ungefar sa bra sa att jag skams over min. Men jag intalar mig sjalv om att det finns sa mycket annat att gora (dalig ursakt). Igar jobbade vi ocksa pa kyrkans shamba ett tag och var med pa ett mote med alla evangelister i distriket. Vi blev inbjudna till en av oarna i Victoriasjon men vi tror dessvarre att vi inte kommer att hinna aka dit. Tiden rinner ivag och jag ar stressad, trots att det ar 1/3 kvar.
I helgen ska vi till Biharamulo for safari, det ska bli sjukt spannande! Hoppas pa att se lite zebror, giraffer, gnuer och lejon. Men vi far se vad som hander!
Hej da bloggen, pusspuss!
Den sista tiden i Ilemera har jag insett att jag inte riktigt kommer ihag livet i Sverige. Jag vet att det ar kallt, att tiden nu ar tva timmar efter och att el ingar i vardagen. Men det kanns sa sjukt langt bort. Vardagen har blivit ny. Trots att det kanns som jag knappt har varit har kommer jag inte ihag vad jag gjorde i Sverige riktigt...
Pa lordagen var vi med pa konfirmationsundervisningen och vi blev bada valdigt positivt overraskade. Vi trodde att det skulle vara ungefar lasa fran bibeln, sa var det inte. De pratade om kriget i Uganda, islam och manskliga rattigheter under de tva timmarna vi var dar. Den svenska undervisningen kandes langt bort och inte lika allmanbildande som den tanzanska. Manskliga rattigheter. Ju mer jag tanker pa det desto mer givet som amne ar det ju, samma med islam. Kanske nagot for Sverige att ta efter!
Pa sondagen var det kyrka som vanligt och efterat kom en man fram till oss och sa med myndig rost att det har inte ar Europa och att man maste koka vattnet innan man dricker det (eftersom alla vet att jag har varit sjuk). Jag blev sapass forvanad att jag inte forstod att bli forolampad. Jag forklarade att vi kokar vattnet i 10 minuter och att det nog inte ar anledningen till att jag ar sjuk. Han sa da att han vet att man dricker vatten direkt ifran kranen i Europa men att i Afrika maste man koka vattnet. Till Katinka sa han att hon borde ha lart sig kiswahili nu efter tre manader, det ar tillrackligt. Han larde sig tyska efter en manad i Tyskland men han har tyvarr glomt bort det nu. Upprorda efter motet med denna sanslost arroganta man gick vi hem till oss.
Sen kom dagens hojdpunkt: VALET! Med hoga forvantningar gar vi till vallokalen narmast oss. Vi moter en lang ko indelad i man/kvinna och var van, Fredrick, och han hjalper oss att fraga en vakt om vi far fota. Vakten sager ja men bestammer sig sen for att fraga en annan vakt.Vi far inte fota. Besvikelsen! Sen fragar vi om vi far ga in i vallokalen och titta, bara titta inte fota. Vi far inte titta. Fredrick anstranger sig och ringer till en ansvarig for vallokaler i regionen men tydligen maste man soka tillstand och ha med sig ett brev fran staten for att fa titta in i vallokalen om man inte ska rosta. Efter det blir vi bortkorda av vakten. Anti-klimax men larorikt!
Vi gar hemat men blir inbjudna pa lunch hos Cecilia som vi glatt tackar ja till. Efter lunch och mycket prat gar vi hem och bakar bullar, nagot som har blivit lite av var grej har i Ilemera. Esaya kom forbi och bakade med oss och hjalpte oss att fa fjutt pa ugnen. Medan vi vantade lyssnade Esaya pa min ipod som han nu har fatt lana och spelade sjuan. Jag ar inne i nagon forlorartrend och sjuan gar inte alls bra... Men bullarna blev jattegoda i alla fall :)
Igar larde vi ut sjuan till nagra av ICCOeleverna, det ar lite knepigt nar man inte kan spraket men Katinka ar jattebra pa kiswahili, ungefar sa bra sa att jag skams over min. Men jag intalar mig sjalv om att det finns sa mycket annat att gora (dalig ursakt). Igar jobbade vi ocksa pa kyrkans shamba ett tag och var med pa ett mote med alla evangelister i distriket. Vi blev inbjudna till en av oarna i Victoriasjon men vi tror dessvarre att vi inte kommer att hinna aka dit. Tiden rinner ivag och jag ar stressad, trots att det ar 1/3 kvar.
I helgen ska vi till Biharamulo for safari, det ska bli sjukt spannande! Hoppas pa att se lite zebror, giraffer, gnuer och lejon. Men vi far se vad som hander!
Hej da bloggen, pusspuss!
Begravning
Hej bloggen!
I torsdags morse mottes vi av en valdigt dampad stamning under morgonbonen. En av elevernas kaka (oversatts bror men manlig slakting) hade dott under natten. Vara planer pa att arbeta pa kyrkans shamba andrades fort till att ga pa begravning.
Vi gick i ungefar 15 minuter in bland traden innan vi kom till ratt hus. Pojken som hade dott var ungefar 15 ar och hade dott av epilepsi. Vi gick in i huset och halsade pa familjen, dar ibland en av ICCOs elever. Det var riktigt hjartskarande. I rummet lag ocksa den doda pojkens kropp och det var lite av en chock for mig och Kristina.
Efter att ha halsat satte vi oss utanfor huset pa halm i skuggan av ett banantrad. Det var fullt av manniskor utanfor och det ar som det brukar vara. Har kommer alla som kanner nagon sorjande till familjens hus och sitter dar tills begravningen ar over och vissa aven efter det.
Efter en regnskur spikades den enkla trakistan igen och bars ut utanfor huset. Evangelisten var dar och holl i en enkelt cermoni och darefter sanktes kistan ner i jorden nagra meter fran huset. Efter det gick vi hem och bade jag och Kristina var ganska tagna av upplevelsen. Det ar sanna stunder det ar svart att bara arvet man har som europe. Det blir sa konkret da.
Under tva manader har vi varit pa dop, brollop och begravning. I den ordningen.
Hej da bloggen, pusspuss!
I torsdags morse mottes vi av en valdigt dampad stamning under morgonbonen. En av elevernas kaka (oversatts bror men manlig slakting) hade dott under natten. Vara planer pa att arbeta pa kyrkans shamba andrades fort till att ga pa begravning.
Vi gick i ungefar 15 minuter in bland traden innan vi kom till ratt hus. Pojken som hade dott var ungefar 15 ar och hade dott av epilepsi. Vi gick in i huset och halsade pa familjen, dar ibland en av ICCOs elever. Det var riktigt hjartskarande. I rummet lag ocksa den doda pojkens kropp och det var lite av en chock for mig och Kristina.
Efter att ha halsat satte vi oss utanfor huset pa halm i skuggan av ett banantrad. Det var fullt av manniskor utanfor och det ar som det brukar vara. Har kommer alla som kanner nagon sorjande till familjens hus och sitter dar tills begravningen ar over och vissa aven efter det.
Efter en regnskur spikades den enkla trakistan igen och bars ut utanfor huset. Evangelisten var dar och holl i en enkelt cermoni och darefter sanktes kistan ner i jorden nagra meter fran huset. Efter det gick vi hem och bade jag och Kristina var ganska tagna av upplevelsen. Det ar sanna stunder det ar svart att bara arvet man har som europe. Det blir sa konkret da.
Under tva manader har vi varit pa dop, brollop och begravning. I den ordningen.
Hej da bloggen, pusspuss!
Plotsligt hander det...
Hej bloggen!
Efter helgen i Bukoba akte jag och Kristina tillbaka till Ilemera, det kanns bara battre och battre att komma dit och det kanns som hemma.
Jag vet inte om jag har sagt att vi har borjat undervisa i engelska pa ICCO och det ar storsucce - for oss i alla fall. Pa mandagar, onsdagar och fredagar, dom dagarna som vi ar pa plats. Vi har kort igang med verb och pronomen, det viktigaste verbet ar latt "go" med tanke pa att det ar det verb jag har anvant mest pa kiswahili eftersom man alltid ar pavag nagonstans nar man moter folk :)
Forra mandagen efter lektionen kande jag mig lite febrig men tankte inte mycket mer pa det. Pratade med diakonen Clea och hon sa att jag borde testa mig for malaria. Jag avfardade detta (saklart) och sa att jag sakert skulle vara frisk dagen efter. Efter en natt med febersvettningar bestamde jag mig for att gora det dar forbannade testet. Jag hoppades del pa att inte ha det (av kanske sjalvklara anledningar men framforallt eftersom man inte kan ge blod da) och dels pa att ha det sa jag kunde fa medicin och ma battre, sa daligt madde jag. Min tyska van Katinka gjorde testet och ingen malaria! Beskedet var lattande men jag fick istallet ma kasst och sova en hel dag utan att veta varfor. Var dock med pa ICCO Staff Meeting pa eftermiddagen, de gjorde utvardering och uppfoljning och vi fick som vanligt presentera oss trots att alla nog vet vilka vi ar vid det har laget. I slutet sa vi att vi har ICCO att tacka for mycket gott under var tid i Tanzania vilket ar helt sant. Det kanns redan i hjartat nar jag tanker pa att jag ska lamna landet och alla elever pa skolan. Men jag forsoker att inte tanka pa det for mycket...
Ska ocksa saga att vi varje morgon gar pa morgonbon ledd av ICCOeleverna, med undantag for onsdagar och sondagar nar det inte ar nagon. Vi brukar ocksa hoppa den pa lordagen med motiveringen: sovmorgon. Morgonbonen ar pa kihaya=vi fattar absolut ingenting. Tjejerna brukar dock lana ut sina sangbocker till oss sa vi far vara lite delaktiga. Efter morgonbonen halsar alla pa varandra med orden Yesu ni Bwana som betyder Jesus ar Herren. Det ar alltid lika svart att halla sig for skratt nar jag och Kristina halsar pa varandra med dom orden... Efter morgonbonen kommer dom flesta fram till oss och fragar hur morgonen har varit. En kille ar alltid en av de tre forsta. Vi vet inte vad han heter men kallar honom for "glada killen" for han LYSER. Det gar inte att ha en dalig dag efter att han halsat pa honom. Jag och Kristina fruktar dagen da han inte ar med pa morgonbonen... Men det finns manga andra glada och vanliga ansikten, faktiskt bara sanna. Det ar en bra start pa din dag for att sno nagot jag laste pa Tropicanapaketen nar jag var 10.
Mer i nasta inlagg!
Hej da bloggen, pusspuss!
Efter helgen i Bukoba akte jag och Kristina tillbaka till Ilemera, det kanns bara battre och battre att komma dit och det kanns som hemma.
Jag vet inte om jag har sagt att vi har borjat undervisa i engelska pa ICCO och det ar storsucce - for oss i alla fall. Pa mandagar, onsdagar och fredagar, dom dagarna som vi ar pa plats. Vi har kort igang med verb och pronomen, det viktigaste verbet ar latt "go" med tanke pa att det ar det verb jag har anvant mest pa kiswahili eftersom man alltid ar pavag nagonstans nar man moter folk :)
Forra mandagen efter lektionen kande jag mig lite febrig men tankte inte mycket mer pa det. Pratade med diakonen Clea och hon sa att jag borde testa mig for malaria. Jag avfardade detta (saklart) och sa att jag sakert skulle vara frisk dagen efter. Efter en natt med febersvettningar bestamde jag mig for att gora det dar forbannade testet. Jag hoppades del pa att inte ha det (av kanske sjalvklara anledningar men framforallt eftersom man inte kan ge blod da) och dels pa att ha det sa jag kunde fa medicin och ma battre, sa daligt madde jag. Min tyska van Katinka gjorde testet och ingen malaria! Beskedet var lattande men jag fick istallet ma kasst och sova en hel dag utan att veta varfor. Var dock med pa ICCO Staff Meeting pa eftermiddagen, de gjorde utvardering och uppfoljning och vi fick som vanligt presentera oss trots att alla nog vet vilka vi ar vid det har laget. I slutet sa vi att vi har ICCO att tacka for mycket gott under var tid i Tanzania vilket ar helt sant. Det kanns redan i hjartat nar jag tanker pa att jag ska lamna landet och alla elever pa skolan. Men jag forsoker att inte tanka pa det for mycket...
Ska ocksa saga att vi varje morgon gar pa morgonbon ledd av ICCOeleverna, med undantag for onsdagar och sondagar nar det inte ar nagon. Vi brukar ocksa hoppa den pa lordagen med motiveringen: sovmorgon. Morgonbonen ar pa kihaya=vi fattar absolut ingenting. Tjejerna brukar dock lana ut sina sangbocker till oss sa vi far vara lite delaktiga. Efter morgonbonen halsar alla pa varandra med orden Yesu ni Bwana som betyder Jesus ar Herren. Det ar alltid lika svart att halla sig for skratt nar jag och Kristina halsar pa varandra med dom orden... Efter morgonbonen kommer dom flesta fram till oss och fragar hur morgonen har varit. En kille ar alltid en av de tre forsta. Vi vet inte vad han heter men kallar honom for "glada killen" for han LYSER. Det gar inte att ha en dalig dag efter att han halsat pa honom. Jag och Kristina fruktar dagen da han inte ar med pa morgonbonen... Men det finns manga andra glada och vanliga ansikten, faktiskt bara sanna. Det ar en bra start pa din dag for att sno nagot jag laste pa Tropicanapaketen nar jag var 10.
Mer i nasta inlagg!
Hej da bloggen, pusspuss!
Brollop i Bukoba!
Hej bloggen!
Jag tror att det ar lage att beratta om brollopet jag var pa for drygt en vecka sedan, men forst vill jag bara saga att efter jag hade skrivit forra inlagget borjade det lukta donken inne pa internetcafet, sjuk kansla. Dagen efter sprang en trearig kille in i glasdorren till internetcafet och jag skrattade tills jag grat och skamdes. Och nej, han skadade sig inte!
Naval, brollopet! Vi var taggade infor att traffa vara gamla vanner John, Regina och Anitha och allt detta pa Anithas brollop, kunde inte bli battre! Vi sminkade oss for forsta gangen pa tva manader och freakade over hur ovanligt det sag ut ett tag. Sen tog vi en taxi till kyrkan som lag en bit utanfor stan. Val dar traffade vi tva andra wazungu, kandes faktiskt ratt skont att inte vara ensam. Det visar sig att de tva ar syskon till Debhora (eller Gunvor som hon egentligen hette), alltsa svenskar! Vi alla vet att traffa svenskar utomlands alltid ar en harlig upplevelse.
Sen kom brudparet! Enligt tradition far bruden inte le, sa Anitha gick och sag ledsen ut och tittade ner i marken. Vigseln var valdigt fin och for forsta gangen (och enda an sa lange) i Tanzania tog jag emot nattvarden.
Efter vigseln var det att kora igenom stan for att tuta och vinka. Vi stod pa svenskarnas flak tillsammans med 12 andra personer. Lite laskigt men bilen korde i typ 10km/h sa det var inte farligt! Vi stannade till pa stranden dar det var fototime, poserna var inovade vilket var valdigt tacksamt. Man kunde skymta lite leenden ocksa!
Sen var det brollopsfest! Vi slog oss ner vid ett bord langt bort ifran hogtalarna med motiveringen att det ar outhardligt att sitta nara. Hade jag inte horselproblem innan resan sa far jag det garanterat tills jag kommer hem... Det var tal efter tal pa kiswahili och vi forstod valdigt bergransat av vad dom pratade om, som tur var kom John till vart bord ibland och forklarade vad som pagick. Da fick vi ocksa reda pa att Anithas foraldrar inte var dar, ocksa det pga tradition.
Vid tva tillfallen gick vi fram till brudparet, en gang for att skala och en gang for att lamna var present. I kon ar det som sa att man dansar fram. Dansar som i istallet for att ga/koa som man gor hemma. Jag har aldrig under min livslangd kant mig sa stel och svensk. Sa fort jag slutade superfokusera pa vad jag gjorde sa blev det fel, men den bjuder jag pa.
I slutet av kvallen var det dans. Jag ska inte saga att vi blev tvingade av John men han overtalade oss med argument som ingen kan saga nej till - att Anitha skulle bli glad da och att vi ar har for hennes skull. Aterigen kande jag mig som en stel svensk men det gick pa nagot satt battre nar det inte var 100 pers som tittade pa en.
Vid midnatt gick vi hem for att festen var slut. Vi hade tv pa vart lyxiga hotellrum och vi tittade pa Grease innan vi somnade. En helt grym dag!
Hej da bloggen, pusspuss!
Jag tror att det ar lage att beratta om brollopet jag var pa for drygt en vecka sedan, men forst vill jag bara saga att efter jag hade skrivit forra inlagget borjade det lukta donken inne pa internetcafet, sjuk kansla. Dagen efter sprang en trearig kille in i glasdorren till internetcafet och jag skrattade tills jag grat och skamdes. Och nej, han skadade sig inte!
Naval, brollopet! Vi var taggade infor att traffa vara gamla vanner John, Regina och Anitha och allt detta pa Anithas brollop, kunde inte bli battre! Vi sminkade oss for forsta gangen pa tva manader och freakade over hur ovanligt det sag ut ett tag. Sen tog vi en taxi till kyrkan som lag en bit utanfor stan. Val dar traffade vi tva andra wazungu, kandes faktiskt ratt skont att inte vara ensam. Det visar sig att de tva ar syskon till Debhora (eller Gunvor som hon egentligen hette), alltsa svenskar! Vi alla vet att traffa svenskar utomlands alltid ar en harlig upplevelse.
Sen kom brudparet! Enligt tradition far bruden inte le, sa Anitha gick och sag ledsen ut och tittade ner i marken. Vigseln var valdigt fin och for forsta gangen (och enda an sa lange) i Tanzania tog jag emot nattvarden.
Efter vigseln var det att kora igenom stan for att tuta och vinka. Vi stod pa svenskarnas flak tillsammans med 12 andra personer. Lite laskigt men bilen korde i typ 10km/h sa det var inte farligt! Vi stannade till pa stranden dar det var fototime, poserna var inovade vilket var valdigt tacksamt. Man kunde skymta lite leenden ocksa!
Sen var det brollopsfest! Vi slog oss ner vid ett bord langt bort ifran hogtalarna med motiveringen att det ar outhardligt att sitta nara. Hade jag inte horselproblem innan resan sa far jag det garanterat tills jag kommer hem... Det var tal efter tal pa kiswahili och vi forstod valdigt bergransat av vad dom pratade om, som tur var kom John till vart bord ibland och forklarade vad som pagick. Da fick vi ocksa reda pa att Anithas foraldrar inte var dar, ocksa det pga tradition.
Vid tva tillfallen gick vi fram till brudparet, en gang for att skala och en gang for att lamna var present. I kon ar det som sa att man dansar fram. Dansar som i istallet for att ga/koa som man gor hemma. Jag har aldrig under min livslangd kant mig sa stel och svensk. Sa fort jag slutade superfokusera pa vad jag gjorde sa blev det fel, men den bjuder jag pa.
I slutet av kvallen var det dans. Jag ska inte saga att vi blev tvingade av John men han overtalade oss med argument som ingen kan saga nej till - att Anitha skulle bli glad da och att vi ar har for hennes skull. Aterigen kande jag mig som en stel svensk men det gick pa nagot satt battre nar det inte var 100 pers som tittade pa en.
Vid midnatt gick vi hem for att festen var slut. Vi hade tv pa vart lyxiga hotellrum och vi tittade pa Grease innan vi somnade. En helt grym dag!
Hej da bloggen, pusspuss!
fredag 22 oktober 2010
Tillbaka i Bukoba!
Hej bloggen!
Nu ar jag tillbaka i Bukoba, det ar vi alla fyra :) Det har varit en spannande dag! Till att borja med har vi dusch pa hotellet, och det verkar som att vi har varmvatten ocksa! Men det ar inte sa spannande...
Vi har fatt traffa deltagarna som ska till Sverige i var! Sjukt kul :D satt valdigt lange och pratade om Sverige och vad som ar annorlunda och dom stallde massa fragor. Det ar svart att forklara for folk att man inte ar religios i Sverige och att manniskor i allmanhet snarare ser religion som nagot negativt an tvartom. Alla fyra rynkade pa ogonbrynen och sag valdigt oforstaende ut. Jag brukar forklara det med att folk ser till religionens historia men det ar ju inte direkt overtygande... Men det var kul att traffa dom! Forhoppningsvis ska vi traffa dom en gang till innan vi aker hem, lar bli i Bukoba om ett tag sadar :)
Veckan hemma har varit bra. Vi har pratat med distriktsprasten och vi har gjort upp ett litet schema for var tid i Ilemera. Det ar ratt tomt men anda lite! Vi ska undervisa i engelska pa ICCO tre ganger i veckan och vara med pa religionslektionerna pa Muleba Secondary School en gang i veckan. Mycket mer avancerade planer an sa ar det inte, men det kanns ratt lugnt anda. Vi har redan haft forsta engelskalektionen, tror att det gick ratt bra, vi fick applader efterat sa mitt ego mar valdigt bra!
Igar hjalpte vi till i kyrkans kok infor ett mote dom har idag och vi har dukat, rensat ris och gjort mandasi, typ friterad deg som ar asgod :) Det var en lang dag... Vi trodde att det var korovning men som med mycket annat sa blev det inte av pga att ingen kom. Vi var forberedda!
Idag har vi haft utvardering av tiden so far. Jag och Kristina tog upp avsaknaden av prast i var forsamling men sa att allt var lugnt nu. Och att tva veckor kiswahili var jattebra + introduktion av kyrkans arbete och Bukoba. Och, om det ar mojligt, att man kan bo i familj nasta ar.
Ja, mer an sa har nog inte hant har... Vi ar taggade infor brollopet imorgon och det faktum att vi ska bo pa hotell, sa sjukt lyxigt! Om ni vill far ni garna smsa mig nyheter fran Sverige, smallar av nar jag far det. Tyskan har lart sig att se i mina ansiktsuttryck om det handlar om politik eller nagot annat :P
Ta hand om er dar hemma!
Hej da bloggen, pusspuss!
Nu ar jag tillbaka i Bukoba, det ar vi alla fyra :) Det har varit en spannande dag! Till att borja med har vi dusch pa hotellet, och det verkar som att vi har varmvatten ocksa! Men det ar inte sa spannande...
Vi har fatt traffa deltagarna som ska till Sverige i var! Sjukt kul :D satt valdigt lange och pratade om Sverige och vad som ar annorlunda och dom stallde massa fragor. Det ar svart att forklara for folk att man inte ar religios i Sverige och att manniskor i allmanhet snarare ser religion som nagot negativt an tvartom. Alla fyra rynkade pa ogonbrynen och sag valdigt oforstaende ut. Jag brukar forklara det med att folk ser till religionens historia men det ar ju inte direkt overtygande... Men det var kul att traffa dom! Forhoppningsvis ska vi traffa dom en gang till innan vi aker hem, lar bli i Bukoba om ett tag sadar :)
Veckan hemma har varit bra. Vi har pratat med distriktsprasten och vi har gjort upp ett litet schema for var tid i Ilemera. Det ar ratt tomt men anda lite! Vi ska undervisa i engelska pa ICCO tre ganger i veckan och vara med pa religionslektionerna pa Muleba Secondary School en gang i veckan. Mycket mer avancerade planer an sa ar det inte, men det kanns ratt lugnt anda. Vi har redan haft forsta engelskalektionen, tror att det gick ratt bra, vi fick applader efterat sa mitt ego mar valdigt bra!
Igar hjalpte vi till i kyrkans kok infor ett mote dom har idag och vi har dukat, rensat ris och gjort mandasi, typ friterad deg som ar asgod :) Det var en lang dag... Vi trodde att det var korovning men som med mycket annat sa blev det inte av pga att ingen kom. Vi var forberedda!
Idag har vi haft utvardering av tiden so far. Jag och Kristina tog upp avsaknaden av prast i var forsamling men sa att allt var lugnt nu. Och att tva veckor kiswahili var jattebra + introduktion av kyrkans arbete och Bukoba. Och, om det ar mojligt, att man kan bo i familj nasta ar.
Ja, mer an sa har nog inte hant har... Vi ar taggade infor brollopet imorgon och det faktum att vi ska bo pa hotell, sa sjukt lyxigt! Om ni vill far ni garna smsa mig nyheter fran Sverige, smallar av nar jag far det. Tyskan har lart sig att se i mina ansiktsuttryck om det handlar om politik eller nagot annat :P
Ta hand om er dar hemma!
Hej da bloggen, pusspuss!
måndag 18 oktober 2010
Lite bilder!
 |
| Karta over byn jag bor i, lite skillnad fran Stockholm :P |
 |
| Punka pa bilen. OBS! Fiskarna pa backspegeln, de hangde sa hela vagen fran Ilemera ungefar |
 |
| Vi fem pa en sten pa en killes shamba i Biharamulo |
 |
| Klippt mig! Har lite kortare nu, ojamt dar |
Lyckoveckan i byn!
Hej bloggen!
Efter nagra dagar i Biharamulo har alltsa jag och Kristina kommit hem till byn igen. Precis nar vi kommer hem aker hela byn (ungefar 20 pers) pa prastens pappas begravning i en by nagra mil norrut. Jag och Kristina far inte plats i bilen och bestammer oss for att det nog ar lika bra eftersom vi ar dodstrotta efter Biharamulo och allt kott (valdigt ovant med kott, konstig kansla!). Vi tvattade klader, jag duschade i varmvatten, hamtade vatten och jag klippte som sagt var haret. Jag somnade pa soffan och vi fick besok av tva killar fran yrkesskolan, nar jag vaknade till berattade jag lite om Stockholm och visade bilder. Tidig kvall, vaaaaaldigt tidig.
Pa torsdagen drog vi till yreksskolan och stickade lite. Det var egentligen helgdag, men alla var i skolan anda, det finns begransat utbud av aktiviteter helt enkelt. Blev bjudna pa lunch, asgott med ugali och bonor! Sen fick vi matoke och smafiskar inklusive ogon, fenor och fjall. Jag at nagra, ingen succe med funkar definitivt. Efter lunch gick vi hem, chillade lite, och vid 16 gick vi pa korovning. Kl 16.45 drog den igang. Vid middagen pratade jag, Kristina och Katinka (tyska som bor i Ilemera under ett ar) om utveckling. Vi kom in pa det eftersom jag och Kristina ar ganska frustrerade efter Biharamulo eftersom vi inte far information pa nagot satt har och havdade att nyheter behovs for utveckling (eller tillgang till nyheterna). Katinka holl inte med, sa att det ar normalt att inte fa nyheter har och att det var del av deras kultur. Men efter ett sunds diskussion gick hon med pa att det ar viktigt men att det inte kommer bli verklighet har pa ett tag, antagligen sant trakigt nog.
Fredag, lyckodagen. Borjar med att jag skar mig pa ett glas nar jag diskar. Mitt lillfinger har nu ett fult sar som kommer forvandlas till ett fult arr. Bra start pa dagen. Efter frukost gick vi pa morgonbon, sen till kliniken, inte mycket hande dar. Sa vi gar till Ilemera Primary School! Ganska orovackande besok, manga elever satt pa golvet, lararna verkade inte ha sa bra koll pa regler och en tvivelaktig pedagogik. Vi skulle egentligen kommit tillbaka till skolan idag, jag kommer till varfor vi ar i Bukoba istallet. Efter skolan ska vi aka till Muleba for att fa internet! Vi aker dit med diakonen, hon visar oss marknaden och sen gar vi 1,5 km till Mulebas internetcafe. Det ar stangt. Arga och nara graten (inte Kristina men jag, jag hade verkligen sett fram emot det!) aker vi hem igen. Den lokala politikern och Katinka kommer pa kaffe och kaka, vi pratade om skolan med politikern och han skrattade at det. Sen nar vi forklarade hur allvarligt vi tyckte att problemen var sag han lite mer serios ut.
Pa lordagen var planen att vara med i konfirmationsundervisningen, prasten hade ringt till ansvarig for att beratta att vi skulle komma. Vid 10 gick vi dit, vantade i 45 min, insag att det nog inte blir nagon undervisning idag utan gick hem. Vi kande oss lite coola och bestamde oss for att aka till Muleba for att ga till internet! Vi fick tack och lov skjuts dit och vi inser att ja, internet ar stangt. Det finns ingen el. Vi aker istallet till posten, skickar ivag lite vykort och beger oss sen hem igen med ett lofte till oss sjalva att aldrig besoka internetcafet igen! Kl 16.10 gick vi ivag till korovningen igen med Katinka och hennes chef Annika som var pa besok. Vi gick till korovningen, vantade i 45 min och insag att det nog inte blir nagon korovning. Vi bjod in Katinka + chef pa fika istallet. Vi fikade och fick mer besok, 7-8 pers till och nar alla gick lagade vi fantastisk middag (ris och bonor med en ANNAN krydda) och gick och la oss sent, det ar ju trots allt lordag.
Igar, sondag, vacks jag av Kristina, inte helt ovanligt. Det ovanliga ligger i att hon sager att gasen ar slut. KUL tankte jag, 45 dagar var en logn, knappt 20 rackte den. Vi bestammer att vi far aka till Bukoba dagen efter och kopa mer. Anledningen till att vi inte aker till Muleba ar att det inte finns en bankomat som VISA fungerar i dar. Naja. Sen kyrkan, ganska kort gudstjanst, bara 1,5 timme eller sa. Vi fragar diakonen om vi kan lana en platta av henne, hon sa ja och vi har anvant fotogenplatta som luktar sadar... Jag somnade nar vi kom hem, men tygliden fick vi besok! Efter maten kom nagra tjejer fran skolan, forsta timmarna satt vi tysta, laste och stickade, sen borjade dom lara oss kiswahili. Svart. Sen larde vi dom engelska, ocksa svart. Sen kom det fler tjejer fran skolan, jag diskade och dom larde Kristina (och sen mig) kihaya. Det ar svarare an svarast. Vi oversatte fran kiswahili till kihaya. Tva sprak jag inte kan. Men kul :)
Nu ar vi i Bukoba, har fatt post fran pappa! Inte helt ovantat dyker Elisante upp! Han ar OVERALLT! Kul som tusan i alla fall, ska forsoka fa till bilder nu :)
Hej da bloggen, pusspuss!
Efter nagra dagar i Biharamulo har alltsa jag och Kristina kommit hem till byn igen. Precis nar vi kommer hem aker hela byn (ungefar 20 pers) pa prastens pappas begravning i en by nagra mil norrut. Jag och Kristina far inte plats i bilen och bestammer oss for att det nog ar lika bra eftersom vi ar dodstrotta efter Biharamulo och allt kott (valdigt ovant med kott, konstig kansla!). Vi tvattade klader, jag duschade i varmvatten, hamtade vatten och jag klippte som sagt var haret. Jag somnade pa soffan och vi fick besok av tva killar fran yrkesskolan, nar jag vaknade till berattade jag lite om Stockholm och visade bilder. Tidig kvall, vaaaaaldigt tidig.
Pa torsdagen drog vi till yreksskolan och stickade lite. Det var egentligen helgdag, men alla var i skolan anda, det finns begransat utbud av aktiviteter helt enkelt. Blev bjudna pa lunch, asgott med ugali och bonor! Sen fick vi matoke och smafiskar inklusive ogon, fenor och fjall. Jag at nagra, ingen succe med funkar definitivt. Efter lunch gick vi hem, chillade lite, och vid 16 gick vi pa korovning. Kl 16.45 drog den igang. Vid middagen pratade jag, Kristina och Katinka (tyska som bor i Ilemera under ett ar) om utveckling. Vi kom in pa det eftersom jag och Kristina ar ganska frustrerade efter Biharamulo eftersom vi inte far information pa nagot satt har och havdade att nyheter behovs for utveckling (eller tillgang till nyheterna). Katinka holl inte med, sa att det ar normalt att inte fa nyheter har och att det var del av deras kultur. Men efter ett sunds diskussion gick hon med pa att det ar viktigt men att det inte kommer bli verklighet har pa ett tag, antagligen sant trakigt nog.
Fredag, lyckodagen. Borjar med att jag skar mig pa ett glas nar jag diskar. Mitt lillfinger har nu ett fult sar som kommer forvandlas till ett fult arr. Bra start pa dagen. Efter frukost gick vi pa morgonbon, sen till kliniken, inte mycket hande dar. Sa vi gar till Ilemera Primary School! Ganska orovackande besok, manga elever satt pa golvet, lararna verkade inte ha sa bra koll pa regler och en tvivelaktig pedagogik. Vi skulle egentligen kommit tillbaka till skolan idag, jag kommer till varfor vi ar i Bukoba istallet. Efter skolan ska vi aka till Muleba for att fa internet! Vi aker dit med diakonen, hon visar oss marknaden och sen gar vi 1,5 km till Mulebas internetcafe. Det ar stangt. Arga och nara graten (inte Kristina men jag, jag hade verkligen sett fram emot det!) aker vi hem igen. Den lokala politikern och Katinka kommer pa kaffe och kaka, vi pratade om skolan med politikern och han skrattade at det. Sen nar vi forklarade hur allvarligt vi tyckte att problemen var sag han lite mer serios ut.
Pa lordagen var planen att vara med i konfirmationsundervisningen, prasten hade ringt till ansvarig for att beratta att vi skulle komma. Vid 10 gick vi dit, vantade i 45 min, insag att det nog inte blir nagon undervisning idag utan gick hem. Vi kande oss lite coola och bestamde oss for att aka till Muleba for att ga till internet! Vi fick tack och lov skjuts dit och vi inser att ja, internet ar stangt. Det finns ingen el. Vi aker istallet till posten, skickar ivag lite vykort och beger oss sen hem igen med ett lofte till oss sjalva att aldrig besoka internetcafet igen! Kl 16.10 gick vi ivag till korovningen igen med Katinka och hennes chef Annika som var pa besok. Vi gick till korovningen, vantade i 45 min och insag att det nog inte blir nagon korovning. Vi bjod in Katinka + chef pa fika istallet. Vi fikade och fick mer besok, 7-8 pers till och nar alla gick lagade vi fantastisk middag (ris och bonor med en ANNAN krydda) och gick och la oss sent, det ar ju trots allt lordag.
Igar, sondag, vacks jag av Kristina, inte helt ovanligt. Det ovanliga ligger i att hon sager att gasen ar slut. KUL tankte jag, 45 dagar var en logn, knappt 20 rackte den. Vi bestammer att vi far aka till Bukoba dagen efter och kopa mer. Anledningen till att vi inte aker till Muleba ar att det inte finns en bankomat som VISA fungerar i dar. Naja. Sen kyrkan, ganska kort gudstjanst, bara 1,5 timme eller sa. Vi fragar diakonen om vi kan lana en platta av henne, hon sa ja och vi har anvant fotogenplatta som luktar sadar... Jag somnade nar vi kom hem, men tygliden fick vi besok! Efter maten kom nagra tjejer fran skolan, forsta timmarna satt vi tysta, laste och stickade, sen borjade dom lara oss kiswahili. Svart. Sen larde vi dom engelska, ocksa svart. Sen kom det fler tjejer fran skolan, jag diskade och dom larde Kristina (och sen mig) kihaya. Det ar svarare an svarast. Vi oversatte fran kiswahili till kihaya. Tva sprak jag inte kan. Men kul :)
Nu ar vi i Bukoba, har fatt post fran pappa! Inte helt ovantat dyker Elisante upp! Han ar OVERALLT! Kul som tusan i alla fall, ska forsoka fa till bilder nu :)
Hej da bloggen, pusspuss!
Biharamulo
Hej bloggen!
I lordags akte jag, Kristina, Matilda och Sofia till Biharamulo. Vi hade taggat innan, atit chipsi till middag, grot till frukost. Vi aker forst till Muleba eftersom chansen att fa plats fran Ilemera tydligen var nastan obefintlig, vi lamnar Ilemera vid 8 pa morgonen ungefar. Vi kommer till Muleba, satter oss i baksatet pa en ganska skruttig personbil, men det ar inget ovanligt. Vi vantar i bilen i ungefar en timme och under den tiden lyckas vi fantastiskt nog overtyga forsaljare om att, nej, vi vill inte ha nagot brod.
Pa vagen stannar vi ungefar 200 ganger. Koper fisk, koper brod, hamtar upp folk sa till slut var vi 12 vuxna och 2 barn i bilen. Vi hade baksatet for oss sjalva och kande att det var ganska lyxigt. Men fonstrena var oppna sa vi var ganska roda av sand.
Da hander det. Bilen gar sonder. Inte alls ovantat med dalig vag och en ganska stressad forare. Men den gar i alla fall sonder, mycket. Hela grejen som bakhjulet sitter pa ramlar av. Men, det har ar Afrika och sant gar att laga enkelt har. Foraren forsvinner in i skogen (naturreservatet som var van Elisante arbetar med visar det sig senare) och hamtar en pinne. En ganska stor pinne. Han snurrar fast pinnen med lite snore, pa med hjulet och sen ar det bara att kora igen. En timme efter olyckan ar vi pa vag igen, vi tackar var lyckliga stjarna. Nu ar klockan 13.
Vi kor lite till, i 30 min ungefar. Jag lyckas, trots att allt talar emot det, att somna. Jag vaknar av att Matilda skriker "HALL EMOT!" och 3 sekunder senare later det BOOOOOM och jag vaknar till ordentligt. Vad har da hant? Jo precis efter ett backkron har det radats upp 40cm hoga stenar pa vagen. Den ar avstangd. Vi kor rakt pa stenarna (over dem). Det borjar ryka i bilen, alla fyra borjar skratta. Sa, vi hoppas av igen och marker att framhjulet har punka. Vi tackar var lyckliga stjarna att det inte var punka forra gangen, vi hade bara ett reservdack. Efter ett tag satter vi oss i bilen igen, den startar! Vi appladerar lite latt! Men bilen ror sig inte? Vi gar ur igen. Foraren kollar under motorhuven och gar sen ivag och ringer. Vi forstar att det inte ar bra... Jag kollar ocksa under motorhuven. Det lacker olja. En stor pol har bildats under var bil, vi forstar att det ar dodsstoten och ringer Elisante. Nu ar klockan 15 ungefar.
Ovriga passagerare i bilen aker ivag i en ny bil vid typ 15.30, vi star ensamma kvar och bestammer oss for att det har var den langsta resan vi har gjort nagonsin. Det ar kanske 10 mil mellan Muleba och Biharamulo, vi har hallit pa i 7,5 timmar. Raddningen Elisante kommer och vid 16 ungefar (8 timmars resa, helt ofattbart!) kommer vi hem till honom, dricker kall mangojuice (han har bade el, tv och kylskap) och tar en dusch. Sen ater vi lunch, flaskkott. Sa sjukt gott! Traffar nagra av hans kompisar och sen gar vi till kyrkan. Pa sondagen ar det barngudstjanst och kidsen ovar, Elisante ar ansvarig. Alla kollade pa oss och till var stora forvaning kunde manga engelska! Och dom sjong "Sjung lovsang alla lander", pa svenska! Jag borjade grata lite nastan...
Sen kakade vi middag pa en restaurang med Elisante, hans van Gadiel + hans familj. Dagen efter var det kyrka, traffa folk, ata mat och kolla stan. Pa kvallen at vi middag hos samme van, otrolig lyx att slippa laga mat och att diska.
Mandag och tisdag gjorde vi allt som gick att gora ungefar. Besokte ett tyskt fort, en rattsal (dar Gadiel jobbar), kollade in batcave (kande mig som batman ungefar, asfrant), fiskdammar, gamla kungaspel i berget, coola stenar och massa mat, hela tiden och det var sa UNDERBART. Pa tisdagen fyllde Elisante 30 ar, vi firade hemma hos honom genom att ata safaridjur och ata tarta. Sofia fick mata Elisante som om hon var hans mamma, sen matade Elisante samtliga som var pa kalaset med tarta.
I Biharamulo fanns som sagt var tv, alltsa nyheter. Nyhetskanalen var igang sa FORT vi var innanfor dorren och vi satt klistrade framfor tvn. Det var helt underbart, jag kande mig som en del av varlden! Pa tisdagen fick jag till och med uppdateringar av Gadiel om hur Sverige - Nederlanderna matchen gick (inte bra), men det kandes fint!
Pa onsdag morgon akte vi hem, i en STOR buss. Jag och Kristina kom hem till Ilemera pa 2 timmar. Jag trottnade da pa mitt har och bestamde mig for att klippa av det, nu har jag till axlarna typ. Ska forsoka med en bild :)
Hej da bloggen, pusspuss!
I lordags akte jag, Kristina, Matilda och Sofia till Biharamulo. Vi hade taggat innan, atit chipsi till middag, grot till frukost. Vi aker forst till Muleba eftersom chansen att fa plats fran Ilemera tydligen var nastan obefintlig, vi lamnar Ilemera vid 8 pa morgonen ungefar. Vi kommer till Muleba, satter oss i baksatet pa en ganska skruttig personbil, men det ar inget ovanligt. Vi vantar i bilen i ungefar en timme och under den tiden lyckas vi fantastiskt nog overtyga forsaljare om att, nej, vi vill inte ha nagot brod.
Pa vagen stannar vi ungefar 200 ganger. Koper fisk, koper brod, hamtar upp folk sa till slut var vi 12 vuxna och 2 barn i bilen. Vi hade baksatet for oss sjalva och kande att det var ganska lyxigt. Men fonstrena var oppna sa vi var ganska roda av sand.
Da hander det. Bilen gar sonder. Inte alls ovantat med dalig vag och en ganska stressad forare. Men den gar i alla fall sonder, mycket. Hela grejen som bakhjulet sitter pa ramlar av. Men, det har ar Afrika och sant gar att laga enkelt har. Foraren forsvinner in i skogen (naturreservatet som var van Elisante arbetar med visar det sig senare) och hamtar en pinne. En ganska stor pinne. Han snurrar fast pinnen med lite snore, pa med hjulet och sen ar det bara att kora igen. En timme efter olyckan ar vi pa vag igen, vi tackar var lyckliga stjarna. Nu ar klockan 13.
Vi kor lite till, i 30 min ungefar. Jag lyckas, trots att allt talar emot det, att somna. Jag vaknar av att Matilda skriker "HALL EMOT!" och 3 sekunder senare later det BOOOOOM och jag vaknar till ordentligt. Vad har da hant? Jo precis efter ett backkron har det radats upp 40cm hoga stenar pa vagen. Den ar avstangd. Vi kor rakt pa stenarna (over dem). Det borjar ryka i bilen, alla fyra borjar skratta. Sa, vi hoppas av igen och marker att framhjulet har punka. Vi tackar var lyckliga stjarna att det inte var punka forra gangen, vi hade bara ett reservdack. Efter ett tag satter vi oss i bilen igen, den startar! Vi appladerar lite latt! Men bilen ror sig inte? Vi gar ur igen. Foraren kollar under motorhuven och gar sen ivag och ringer. Vi forstar att det inte ar bra... Jag kollar ocksa under motorhuven. Det lacker olja. En stor pol har bildats under var bil, vi forstar att det ar dodsstoten och ringer Elisante. Nu ar klockan 15 ungefar.
Ovriga passagerare i bilen aker ivag i en ny bil vid typ 15.30, vi star ensamma kvar och bestammer oss for att det har var den langsta resan vi har gjort nagonsin. Det ar kanske 10 mil mellan Muleba och Biharamulo, vi har hallit pa i 7,5 timmar. Raddningen Elisante kommer och vid 16 ungefar (8 timmars resa, helt ofattbart!) kommer vi hem till honom, dricker kall mangojuice (han har bade el, tv och kylskap) och tar en dusch. Sen ater vi lunch, flaskkott. Sa sjukt gott! Traffar nagra av hans kompisar och sen gar vi till kyrkan. Pa sondagen ar det barngudstjanst och kidsen ovar, Elisante ar ansvarig. Alla kollade pa oss och till var stora forvaning kunde manga engelska! Och dom sjong "Sjung lovsang alla lander", pa svenska! Jag borjade grata lite nastan...
Sen kakade vi middag pa en restaurang med Elisante, hans van Gadiel + hans familj. Dagen efter var det kyrka, traffa folk, ata mat och kolla stan. Pa kvallen at vi middag hos samme van, otrolig lyx att slippa laga mat och att diska.
Mandag och tisdag gjorde vi allt som gick att gora ungefar. Besokte ett tyskt fort, en rattsal (dar Gadiel jobbar), kollade in batcave (kande mig som batman ungefar, asfrant), fiskdammar, gamla kungaspel i berget, coola stenar och massa mat, hela tiden och det var sa UNDERBART. Pa tisdagen fyllde Elisante 30 ar, vi firade hemma hos honom genom att ata safaridjur och ata tarta. Sofia fick mata Elisante som om hon var hans mamma, sen matade Elisante samtliga som var pa kalaset med tarta.
I Biharamulo fanns som sagt var tv, alltsa nyheter. Nyhetskanalen var igang sa FORT vi var innanfor dorren och vi satt klistrade framfor tvn. Det var helt underbart, jag kande mig som en del av varlden! Pa tisdagen fick jag till och med uppdateringar av Gadiel om hur Sverige - Nederlanderna matchen gick (inte bra), men det kandes fint!
Pa onsdag morgon akte vi hem, i en STOR buss. Jag och Kristina kom hem till Ilemera pa 2 timmar. Jag trottnade da pa mitt har och bestamde mig for att klippa av det, nu har jag till axlarna typ. Ska forsoka med en bild :)
Hej da bloggen, pusspuss!
fredag 8 oktober 2010
Lista!
Hej igen bloggen!
Jag kande att det var dags for en lista for vad jag saknar och vad jag inte saknar. Har kommer den:
SAKNAR:
Yoghurt
Musli
Grovt brod
Andra frukostgrejer
El pa kvallarna (lite)
Varmvatten ur kranen
Variation i kosten
Nyheter
Att smalta in (i alla fall ibland)
Lakrits
Kunna prata obehindrat
Aka buss varje dag (jag ar knasig jag vet)
Fika
SAKNAR INTE:
Stress
Trakiga gudstjanster (sorry!)
Kyla
TV
Halvfabrikat
Svenska tidsperspektivet
Stockholm (varfor?)
Renlighet (Varfor?)
Svensk mat (varfor?)
Jobbet (manga hade inte varit forvanade men jag ar det, varfor?)
SVT play (varfor?????)
Sakerhetsbalte (varfor?)
Byxor (varfor?)
Prata i telefon (varfor?)
Nagot att fundera over :)
Hej da bloggen, pusspuss!
Jag kande att det var dags for en lista for vad jag saknar och vad jag inte saknar. Har kommer den:
SAKNAR:
Yoghurt
Musli
Grovt brod
Andra frukostgrejer
El pa kvallarna (lite)
Varmvatten ur kranen
Variation i kosten
Nyheter
Att smalta in (i alla fall ibland)
Lakrits
Kunna prata obehindrat
Aka buss varje dag (jag ar knasig jag vet)
Fika
SAKNAR INTE:
Stress
Trakiga gudstjanster (sorry!)
Kyla
TV
Halvfabrikat
Svenska tidsperspektivet
Stockholm (varfor?)
Renlighet (Varfor?)
Svensk mat (varfor?)
Jobbet (manga hade inte varit forvanade men jag ar det, varfor?)
SVT play (varfor?????)
Sakerhetsbalte (varfor?)
Byxor (varfor?)
Prata i telefon (varfor?)
Nagot att fundera over :)
Hej da bloggen, pusspuss!
Nagra Vizuri sana senare och saknad av John the Man
Hej bloggen!
Ja vad har hant den senaste tiden... Forst och framst, Egbert var inte pa semester. Han har slutat... Vi blir istallet omhandertagna av diakonen Clair och distriktsprasten Phenias. Vi saknar John the man (aka Jonathan Kyaruzi) en hel del, han tog hand om oss bra :) Phenias ar tyvarr inte i Ilemera sa ofta....
I sondags var det i alla fall kyrka, Watoto na malaika, barn och anglar typ. Alla barn hade blommor i handerna och sjong massor. Stor skillnad fran i Sverige. Dar ar det val typ 7-10 barn som deltar (en bra dag), Har vardet val typ 80 eller sa. Helt sjukt mycket barn! Efter kyrkan gick vi hem och bakade bullar tillsammans med var tyska van Katinka. Det ar viktigt att halla pa traditioner som Kanelbullens dag nar man ar langt borta. Vet inte varfor dock...
Och i mandags var vi pa forskolan (tankte pa mina dagisfroknar hemma da!) och larde oss bokstaver, rakna och att sapbubblor ar ungefar det roligaste som finns. Efter den dagen (typ 3 timmar) var jag helt slut. Crazy och insane. Pa kvallen bjod vi in folk till oss for kanelbullar. Dom gjorde succe! Vi kampar med vart fika vill jag lova...
Tisdagen skulle vi ha foljt med Phenias till en by men det gick inte pga en begravning sa istallet gick vi till ICCO. Det blev en heldag! Jag och Kristina fick forst gora "trad" av blad, sen flata ihop bladet till ett langt band och sen sy en liten vaska av det! Min ser ut som en boll ungefar och jag har anvant den till kameravaska, perfekt storlek. Ar ratt stolt over mitt arbete ma jag saga, har bade lart mig sticka och flata vaska pa mindre av tva veckor (Vizuri sana).
Onsdagen gick till att tvatta och plugga kiswahili. Jag har kopt en lasbok for ar 1 och sitter och oversatter texterna, det gar sadar. Jag pratar nog ungefar lika bra som for en vecka sen men jag forstar mycket mer! Det kanns bra! Vi var ocksa pa kliniken och halsade pa Katinka. Fick vara med och dela ut p-piller som man far gratis fran staten, bra grej (Vizuri sana) med tanke pa att halften eller sa ar under 20 ar. Befolkningen okar en hel del... Dessutom far man gratis malariamedicin och nyblivna mammor far myggnat. Bra grejer helt enkelt! Fick halla i en helt farsk bebis ocksa, vagde 2,2 kg. Sa sjukt sot! Vi tog en snabb tur till Ilemeras tva affarer ocksa, kom dar ifran med toapapper och lok, ungefar vad som fanns. Vi gillar Bukoba nar det galler mat helt enkelt!
Igar var jag och Krisina pa utflykt med Phenias och evangelisten Paul, drygt 70 ar. Vi akte till en by som heter Kabanga och ligger nara Ilemera. Vi parkerade vid en skola och sen var det till att klattra ner. En VAGG, rakt ner, 500 m typ. Osadigt i laren... Val nere gjorde vi hembesok, hann med fyra innan lunch. Lunchen var ett BERG av matoke, vi bad dom ta bort lite (halften) och av det at jag halften + kal och fisk. Mattande! Efter lunch gjorde vi fyra hembesok till och avslutade fyra timmar efter ankomst med en andakt. Vi presenterade oss och fick applader, kiswahilisjalvfortroendet okade (Vizuri sana)! En gammal gumma holl mig i handen en bit pa vagen hem igen. Hon pratade kihaya med mig och jag fattade ingenting, men hon var cool! Hade en Eminemt-shirt pa sig. Vagen upp for berget var hemsk... Jag behover nog inte trana pa ett ar eller sa. Hela berget pa 10 min, 70aringen verkade inte ens berord... Jag kanske behover trana anda...
Dessutom: Nagon dag har i veckan hittade jag en skorpion i vart hus. Jag och Kristina la en kopp, en hink och en stovel over den. Dagen efter kom Stefano, 80 ar gammal och vi visade honom "nge". Han dodade den med sin sko och sa att den var livsfarlig. Han sa att det var bra att vi hade fangat den! (Vizuri sana)
Kanske blir ett till inlagg idag, far se...
Hej da bloggen, pusspuss!
Ja vad har hant den senaste tiden... Forst och framst, Egbert var inte pa semester. Han har slutat... Vi blir istallet omhandertagna av diakonen Clair och distriktsprasten Phenias. Vi saknar John the man (aka Jonathan Kyaruzi) en hel del, han tog hand om oss bra :) Phenias ar tyvarr inte i Ilemera sa ofta....
I sondags var det i alla fall kyrka, Watoto na malaika, barn och anglar typ. Alla barn hade blommor i handerna och sjong massor. Stor skillnad fran i Sverige. Dar ar det val typ 7-10 barn som deltar (en bra dag), Har vardet val typ 80 eller sa. Helt sjukt mycket barn! Efter kyrkan gick vi hem och bakade bullar tillsammans med var tyska van Katinka. Det ar viktigt att halla pa traditioner som Kanelbullens dag nar man ar langt borta. Vet inte varfor dock...
Och i mandags var vi pa forskolan (tankte pa mina dagisfroknar hemma da!) och larde oss bokstaver, rakna och att sapbubblor ar ungefar det roligaste som finns. Efter den dagen (typ 3 timmar) var jag helt slut. Crazy och insane. Pa kvallen bjod vi in folk till oss for kanelbullar. Dom gjorde succe! Vi kampar med vart fika vill jag lova...
Tisdagen skulle vi ha foljt med Phenias till en by men det gick inte pga en begravning sa istallet gick vi till ICCO. Det blev en heldag! Jag och Kristina fick forst gora "trad" av blad, sen flata ihop bladet till ett langt band och sen sy en liten vaska av det! Min ser ut som en boll ungefar och jag har anvant den till kameravaska, perfekt storlek. Ar ratt stolt over mitt arbete ma jag saga, har bade lart mig sticka och flata vaska pa mindre av tva veckor (Vizuri sana).
Onsdagen gick till att tvatta och plugga kiswahili. Jag har kopt en lasbok for ar 1 och sitter och oversatter texterna, det gar sadar. Jag pratar nog ungefar lika bra som for en vecka sen men jag forstar mycket mer! Det kanns bra! Vi var ocksa pa kliniken och halsade pa Katinka. Fick vara med och dela ut p-piller som man far gratis fran staten, bra grej (Vizuri sana) med tanke pa att halften eller sa ar under 20 ar. Befolkningen okar en hel del... Dessutom far man gratis malariamedicin och nyblivna mammor far myggnat. Bra grejer helt enkelt! Fick halla i en helt farsk bebis ocksa, vagde 2,2 kg. Sa sjukt sot! Vi tog en snabb tur till Ilemeras tva affarer ocksa, kom dar ifran med toapapper och lok, ungefar vad som fanns. Vi gillar Bukoba nar det galler mat helt enkelt!
Igar var jag och Krisina pa utflykt med Phenias och evangelisten Paul, drygt 70 ar. Vi akte till en by som heter Kabanga och ligger nara Ilemera. Vi parkerade vid en skola och sen var det till att klattra ner. En VAGG, rakt ner, 500 m typ. Osadigt i laren... Val nere gjorde vi hembesok, hann med fyra innan lunch. Lunchen var ett BERG av matoke, vi bad dom ta bort lite (halften) och av det at jag halften + kal och fisk. Mattande! Efter lunch gjorde vi fyra hembesok till och avslutade fyra timmar efter ankomst med en andakt. Vi presenterade oss och fick applader, kiswahilisjalvfortroendet okade (Vizuri sana)! En gammal gumma holl mig i handen en bit pa vagen hem igen. Hon pratade kihaya med mig och jag fattade ingenting, men hon var cool! Hade en Eminemt-shirt pa sig. Vagen upp for berget var hemsk... Jag behover nog inte trana pa ett ar eller sa. Hela berget pa 10 min, 70aringen verkade inte ens berord... Jag kanske behover trana anda...
Dessutom: Nagon dag har i veckan hittade jag en skorpion i vart hus. Jag och Kristina la en kopp, en hink och en stovel over den. Dagen efter kom Stefano, 80 ar gammal och vi visade honom "nge". Han dodade den med sin sko och sa att den var livsfarlig. Han sa att det var bra att vi hade fangat den! (Vizuri sana)
Kanske blir ett till inlagg idag, far se...
Hej da bloggen, pusspuss!
torsdag 30 september 2010
Egbert pa semester!
Liten film pa en dans, bara nagra sekunder jag vet, som dansades pa Ungdomarna och Biskopen-dagen!
Hej bloggen!
Far se om filmen hinner ladda eller inte, jag hoppas pa det basta men vi far val se...
Nu sitter vi alla fyra pa ett internetcafe i Bukoba, kanns ratt skont att vara har igen i en stad man kanner till val och dar man kan kommunicera med folk pa engelska haha :P
Jag och Kristina kom fram till Ilemera (var lilla by utan el och rinnande vatten) i lordags eftermiddag, Frida foljde med oss TACK OCH LOV. Kanns alltid skont att ha nagon med sig som man kanner trots att det kanske inte hade gjort sa stor skillnad om vi var ensamma. Men anda!
Ilemera ar valdigt litet men det finns massa manniskor dar som ar snalla och vanliga. Det ansvariga prasten heter Egbert, vi traffade honom samma dag som vi kom. Pa sondagen var han inte dar, inte heller mandag eller tisdag. Kom pa tisdagskvallen och forklarade att han hade varit i andra delar av distriktet och jobbat. Igar kvall berattade han att han har semester fran och med idag och en manad framover, konstigt nog blev varken jag eller Kristina forvanade over detta. Tanzania har trangt djupt in! Vi kommer istallet bli omhandertagna av prasten Phenias, det kanns jattebra.
Den knappa veckan vi har varit i byn har vi varit pa gudstjanst, presenterat oss pa kiswahili och fatt samtliga att skratta. En man som heter Fredrick oversatte sen at oss, da gick det battre trots att folk skrattade lite da med :P jag ar sjukt van haha, ratt kul att folk tycker att man ar rolig, man vanjer sig vid att inte fatta varfor.
Vi har ocksa varit pa skolavslutning, var tredje pa knappt tre veckor. Ocksa dar blev vi presenterade av Fredrick som verkar vara ansvarig for saker i byn. 813 elever och 9 larare, halften av eleverna har inga bankar eller stolar. Skolan har och skolan hemma brottas inte riktigt med samma saker kan man val saga... Verkar inte vara sa manga som fortsatter till gymnasiet heller for en kvinna holl tal om hur viktigt det ar, jag kan inte annat an halla med.
Vi har ocksa varit pa en yrkesskola for foraldralosa ungdomar som far hjalp att halla igang sin verksamhet av en vanforsamling i Sverige (heja Svenska kyrkan!) och vi har fatt lara oss att sticka! Fett kul, det tog halva dagen igar, minst. Vi kom tillbaka senare och fick vara med pa hemkunskapen, ett litet hus utan skorsten och sanslost mycket rok. Jag hostade och alla sa "pole" som betyder typ "jag kanner med dig". Alla sager mzungo ocksa, det ar nog det folk sager mest haha :D eller i alla fall barnen. Eller jag vet inte, dom pratar kihaja (eller kihaya?) och jag och Kristina forstar inte ett ord av det sa dom kan ju egentligen saga annat. Antagligen typ "fota", det ar ocksa en vinnarfras hos barnen har :)
Nu ska vi traffa Erick och Frida, snart i alla fall :) och storhandla igen, maten gar at :P
Hej da bloggen, pusspuss!
Hej bloggen!
Far se om filmen hinner ladda eller inte, jag hoppas pa det basta men vi far val se...
Nu sitter vi alla fyra pa ett internetcafe i Bukoba, kanns ratt skont att vara har igen i en stad man kanner till val och dar man kan kommunicera med folk pa engelska haha :P
Jag och Kristina kom fram till Ilemera (var lilla by utan el och rinnande vatten) i lordags eftermiddag, Frida foljde med oss TACK OCH LOV. Kanns alltid skont att ha nagon med sig som man kanner trots att det kanske inte hade gjort sa stor skillnad om vi var ensamma. Men anda!
Ilemera ar valdigt litet men det finns massa manniskor dar som ar snalla och vanliga. Det ansvariga prasten heter Egbert, vi traffade honom samma dag som vi kom. Pa sondagen var han inte dar, inte heller mandag eller tisdag. Kom pa tisdagskvallen och forklarade att han hade varit i andra delar av distriktet och jobbat. Igar kvall berattade han att han har semester fran och med idag och en manad framover, konstigt nog blev varken jag eller Kristina forvanade over detta. Tanzania har trangt djupt in! Vi kommer istallet bli omhandertagna av prasten Phenias, det kanns jattebra.
Den knappa veckan vi har varit i byn har vi varit pa gudstjanst, presenterat oss pa kiswahili och fatt samtliga att skratta. En man som heter Fredrick oversatte sen at oss, da gick det battre trots att folk skrattade lite da med :P jag ar sjukt van haha, ratt kul att folk tycker att man ar rolig, man vanjer sig vid att inte fatta varfor.
Vi har ocksa varit pa skolavslutning, var tredje pa knappt tre veckor. Ocksa dar blev vi presenterade av Fredrick som verkar vara ansvarig for saker i byn. 813 elever och 9 larare, halften av eleverna har inga bankar eller stolar. Skolan har och skolan hemma brottas inte riktigt med samma saker kan man val saga... Verkar inte vara sa manga som fortsatter till gymnasiet heller for en kvinna holl tal om hur viktigt det ar, jag kan inte annat an halla med.
Vi har ocksa varit pa en yrkesskola for foraldralosa ungdomar som far hjalp att halla igang sin verksamhet av en vanforsamling i Sverige (heja Svenska kyrkan!) och vi har fatt lara oss att sticka! Fett kul, det tog halva dagen igar, minst. Vi kom tillbaka senare och fick vara med pa hemkunskapen, ett litet hus utan skorsten och sanslost mycket rok. Jag hostade och alla sa "pole" som betyder typ "jag kanner med dig". Alla sager mzungo ocksa, det ar nog det folk sager mest haha :D eller i alla fall barnen. Eller jag vet inte, dom pratar kihaja (eller kihaya?) och jag och Kristina forstar inte ett ord av det sa dom kan ju egentligen saga annat. Antagligen typ "fota", det ar ocksa en vinnarfras hos barnen har :)
 |
| Min forsta mening! |
 |
| Det ar latt att forvaxla vissa ord... |
 |
| Mitt och Kristinas sovrum i Ilemera |
Hej da bloggen, pusspuss!
lördag 25 september 2010
Ilemera idag!
Hej bloggen!
Idag ska jag och Kristina aka till Ilemera och Sofia och Matilda till Kikukwe, sanslost spannande! Vi var pa marknaden igar och handlade grejer for drygt 200 000 TSH, alltsa typ 1000 spann. Vi raknar med att det racker ett tag. Men man vet aldrig vad som hander... Vi tappade ut massa socker och ris direkt nar vi kom hem, eller ja, snarare forlorade. Det gick hal i pasarna, for ja, vi hade tva pasar. Som dessutom kostade 5 spann. Inte val investerade pengar. Bitter. Det kandes lite battre nar vi insag att det inte hade kommit 7 miljarder myror under natten (som vi kallt hade raknat med). Sofia och Matilda bor i huset med djuren hehe. Dom har bade kackerlackor, odlor och myror. Jag och Kristina sover gott om natten :)
Nu ar vi pa skolavslutning men fick skolka lite for att hinna med allt nodvandigt. Handla mat och internet alltsa. Sen ska vi saga hej da till alla vanner har, kanns sjukt trakigt. Men det hor val till antar jag...
En intervju med mig och Linnea (som ar i Costa Rica) finns nu pa Stockholms stifts hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=690887
Hej da bloggen, pusspuss!
Idag ska jag och Kristina aka till Ilemera och Sofia och Matilda till Kikukwe, sanslost spannande! Vi var pa marknaden igar och handlade grejer for drygt 200 000 TSH, alltsa typ 1000 spann. Vi raknar med att det racker ett tag. Men man vet aldrig vad som hander... Vi tappade ut massa socker och ris direkt nar vi kom hem, eller ja, snarare forlorade. Det gick hal i pasarna, for ja, vi hade tva pasar. Som dessutom kostade 5 spann. Inte val investerade pengar. Bitter. Det kandes lite battre nar vi insag att det inte hade kommit 7 miljarder myror under natten (som vi kallt hade raknat med). Sofia och Matilda bor i huset med djuren hehe. Dom har bade kackerlackor, odlor och myror. Jag och Kristina sover gott om natten :)
Nu ar vi pa skolavslutning men fick skolka lite for att hinna med allt nodvandigt. Handla mat och internet alltsa. Sen ska vi saga hej da till alla vanner har, kanns sjukt trakigt. Men det hor val till antar jag...
En intervju med mig och Linnea (som ar i Costa Rica) finns nu pa Stockholms stifts hemsida: http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?di=690887
Hej da bloggen, pusspuss!
onsdag 22 september 2010
Mtu mrefu amekula chakula changu
Hej bloggen!
Meningen i rubriken ar den forsta meningen pa swahili som jag skrev helt ratt! Det betyder "En lang manniska har atit min mat". Jag blev sa stolt och glad att jag fotade :) men man ser pa bilden att jag inte direkt har alla ratt pa dom andra meningarna.......
Livet har ar sweet, kanner att jag inte har sa stor lust att komma tillbaka till Sverige. SD i riksdagen. Trots att det var vantat borjade jag grata. Men idag berattade min van Erick att han hade sett pa BBC att folk har demonstrerat. Folk i Sverige kanske har asikter anda?
Mitt i min svacka nar jag skamdes over att vara svensk sa besokte vi olika ELCT kontor (alltsa kyrkan). Nar vi var pa kontoret for foraldralosa barn pga HIV berattade en man som jobbar dar att svenska kyrkan star for 20% av deras ekonomi, och andra kyrkor i Danmark, Tysklan och USA + privatpersoner star i princip for resten sa madde jag mycket battre. Sverige, och Svenska kyrkan, gor verkligen bra saker i varlden. Mitt i all valbesvikelse sa kandes allt sa mycket battre.
I veckan har vi varit pa en dovskola, det finns 7 stycken i hela landet, det bor 40 miljoner har. Det finns ett gymnasium. Jag vet inte ens vad jag kan saga om den saken... Vi har ocksa varit pa en skola Ilhuya Sec School, en skola dar eleverna bara far prata engelska. Prasten som lar oss swahili startade det programmet eftersom det ar svart att komma nagonstans utan att kunna utrycka sig val pa engelska, som den sociala lararnorden jag ar stod jag och nickade med.
Idag har vi atit lunch hos var van Erick (han som berattade om demonstrationerna) och hans familj. Det var sjukt mycket och god mat och efter maten: svenskt fika! Jag gav honom dom manskliga rattigheterna pa engelska, han planerar att studera det pa universitetet, men har far man inte valja. Han vantar nu pa svar vad och var han ska studera och vi ar nastan lika angelagna att fa reda pa det som han. Jattespannande!!! Jag har ocksa gett honom en SIDAtidning om jamstalldhet. Han sager att jag kommer bli besviken i Tanzania och jag antar att han har ratt. Men sa mycket annat har ar bra, battre an hemma sa jag fokuserar pa det. Det ar svart att forklara varfor vi inte halsar pa folk vi inte kanner, har djur inomhus eller hanger godis i julgranen. Men det ar ganska kul att forsoka :P
Vi forsoker introducera hela fikakonceptet for folk har, med ganska stor framgang. Vi har bjudit var van John pa fika och han gillar det! Vi forsoker ocksa fa John att soka programmet, hoppas att vi lyckas, han skulle vara perfekt! Igar bjod vi John och Antina pa polkagrisar ocksa, dom gillade det :)
Pa lordag aker vi ut till vara byar, ska bli sjukt spannande! Da lar det inte bli sa mycket internet... Ingen el heller, eller rinnande vatten. Kanns ganska hardcore, far uppdatera om hur det gar :P
Hej da bloggen, pusspuss!
Meningen i rubriken ar den forsta meningen pa swahili som jag skrev helt ratt! Det betyder "En lang manniska har atit min mat". Jag blev sa stolt och glad att jag fotade :) men man ser pa bilden att jag inte direkt har alla ratt pa dom andra meningarna.......
Livet har ar sweet, kanner att jag inte har sa stor lust att komma tillbaka till Sverige. SD i riksdagen. Trots att det var vantat borjade jag grata. Men idag berattade min van Erick att han hade sett pa BBC att folk har demonstrerat. Folk i Sverige kanske har asikter anda?
Mitt i min svacka nar jag skamdes over att vara svensk sa besokte vi olika ELCT kontor (alltsa kyrkan). Nar vi var pa kontoret for foraldralosa barn pga HIV berattade en man som jobbar dar att svenska kyrkan star for 20% av deras ekonomi, och andra kyrkor i Danmark, Tysklan och USA + privatpersoner star i princip for resten sa madde jag mycket battre. Sverige, och Svenska kyrkan, gor verkligen bra saker i varlden. Mitt i all valbesvikelse sa kandes allt sa mycket battre.
I veckan har vi varit pa en dovskola, det finns 7 stycken i hela landet, det bor 40 miljoner har. Det finns ett gymnasium. Jag vet inte ens vad jag kan saga om den saken... Vi har ocksa varit pa en skola Ilhuya Sec School, en skola dar eleverna bara far prata engelska. Prasten som lar oss swahili startade det programmet eftersom det ar svart att komma nagonstans utan att kunna utrycka sig val pa engelska, som den sociala lararnorden jag ar stod jag och nickade med.
Idag har vi atit lunch hos var van Erick (han som berattade om demonstrationerna) och hans familj. Det var sjukt mycket och god mat och efter maten: svenskt fika! Jag gav honom dom manskliga rattigheterna pa engelska, han planerar att studera det pa universitetet, men har far man inte valja. Han vantar nu pa svar vad och var han ska studera och vi ar nastan lika angelagna att fa reda pa det som han. Jattespannande!!! Jag har ocksa gett honom en SIDAtidning om jamstalldhet. Han sager att jag kommer bli besviken i Tanzania och jag antar att han har ratt. Men sa mycket annat har ar bra, battre an hemma sa jag fokuserar pa det. Det ar svart att forklara varfor vi inte halsar pa folk vi inte kanner, har djur inomhus eller hanger godis i julgranen. Men det ar ganska kul att forsoka :P
Vi forsoker introducera hela fikakonceptet for folk har, med ganska stor framgang. Vi har bjudit var van John pa fika och han gillar det! Vi forsoker ocksa fa John att soka programmet, hoppas att vi lyckas, han skulle vara perfekt! Igar bjod vi John och Antina pa polkagrisar ocksa, dom gillade det :)
Pa lordag aker vi ut till vara byar, ska bli sjukt spannande! Da lar det inte bli sa mycket internet... Ingen el heller, eller rinnande vatten. Kanns ganska hardcore, far uppdatera om hur det gar :P
Hej da bloggen, pusspuss!
lördag 18 september 2010
Ungdomarna och biskopen
Hej bloggen!
Idag har vi varit i kyrkan i atta timmar pa trabankan! Dom har verkligen ett annat satt att se pa tid har... Men det var fett kul, forst var det lite svart att fatta (som allt annat pa swahili...) men efter ett tag blev vi introducerade for tva killar som var i Sverige i varas, Elisante och Erik. Dom satt och oversatte for oss och vid ett ungefar (efter fyra timmar) gick vi och tog en svensk FIKA pa ett cafe.
Det var kortavling i kyrkan och det var nio korer fran olika delar av stiftet som tavlade. I slutet av dagen berattade Jonathan (som var ansvarig for dagen Ungdomarna och biskopen)att delen "Bukoba" hade vunnit. Det blev vaaarsta festen, alla dansade som galna. I slutet var det massa afrikansk dans ocksa som alla fick vara med i. Stel svennebanan som man ar sa stod jag kvar, langst bak, och filmade. Jag hade tankt lagga ut det pa bloggen men min kamera och den har datorn har inte gift sig direkt... Pa tal om det sa pratade biskopen en del i kyrkan. Bland annat bad han alla som var gifta att racka upp handen. Sen bad han alla som var singlar och tillgangliga att racka upp handen. Insane! Jag och resterande svenskar grat av skratt typ.
Temat for dagen i kyrkan var "Hur lange ska du vela mellan tva valmojligheter?" och jag kan inte lata bli att tanka pa valet imorgon. Jag ar sjukt nervos verkligen. Nu nar jag bor i en annan kultur sa kan jag annu mindre forsta hur man kan vilja stanga nagot sant har ute fran vart eget land. Det gor ont i mig nar jag tanker pa det. Jag fick hora igar att SD har 6-7% av rosterna... men jag hoppas och ber att manniskor rostar for ett rikt Sverige i framtiden.
Allt for idag, och for er som undrar AR adressen
Caroline Blomberg
ELCT Box 98
Bukoba
Tanzania
Hej da bloggen, pusspuss!
Idag har vi varit i kyrkan i atta timmar pa trabankan! Dom har verkligen ett annat satt att se pa tid har... Men det var fett kul, forst var det lite svart att fatta (som allt annat pa swahili...) men efter ett tag blev vi introducerade for tva killar som var i Sverige i varas, Elisante och Erik. Dom satt och oversatte for oss och vid ett ungefar (efter fyra timmar) gick vi och tog en svensk FIKA pa ett cafe.
Det var kortavling i kyrkan och det var nio korer fran olika delar av stiftet som tavlade. I slutet av dagen berattade Jonathan (som var ansvarig for dagen Ungdomarna och biskopen)att delen "Bukoba" hade vunnit. Det blev vaaarsta festen, alla dansade som galna. I slutet var det massa afrikansk dans ocksa som alla fick vara med i. Stel svennebanan som man ar sa stod jag kvar, langst bak, och filmade. Jag hade tankt lagga ut det pa bloggen men min kamera och den har datorn har inte gift sig direkt... Pa tal om det sa pratade biskopen en del i kyrkan. Bland annat bad han alla som var gifta att racka upp handen. Sen bad han alla som var singlar och tillgangliga att racka upp handen. Insane! Jag och resterande svenskar grat av skratt typ.
Temat for dagen i kyrkan var "Hur lange ska du vela mellan tva valmojligheter?" och jag kan inte lata bli att tanka pa valet imorgon. Jag ar sjukt nervos verkligen. Nu nar jag bor i en annan kultur sa kan jag annu mindre forsta hur man kan vilja stanga nagot sant har ute fran vart eget land. Det gor ont i mig nar jag tanker pa det. Jag fick hora igar att SD har 6-7% av rosterna... men jag hoppas och ber att manniskor rostar for ett rikt Sverige i framtiden.
Allt for idag, och for er som undrar AR adressen
Caroline Blomberg
ELCT Box 98
Bukoba
Tanzania
Hej da bloggen, pusspuss!
onsdag 15 september 2010
Nagra dagars trasmak senare
 |
| Marknaden i Bukoba |
Det har hant grejer ma jag saga! Efter internet forra gangen gick vi och shoppade loss lite kak. Forst pa Bukobas enda supermarket och sen pa marknaden. Jag (och alla andra) har kopt kangas, ett kladesplagg kan man val saga som alla har har. Det ar som en sarong men det star en text pa den, pa min star det "Guds ord ar for evigt" och den ar fett fin :) Sen kopte vi massa frukt och grejer, mat mat mat. Marknaden var mysig, alla barn ville att vi skulle ta bilder och dom ar sa sjukt sota! Dor va dom ar sota!
 | |
| Lunch kl halv fem efter skolavslutningen |
Vi har snackat en hel del om Sverige med var larare Frida, jag har visat henne bilder pa Stockholm. Hon sa att det var for stort... Vi sa ocksa att vi har blivit varnade for sjukt mycket saker nar vi ar har (det har vi i och for sig pratat om med alla haha) och hon bara skrattar at det. Hon vek sig dubbel av skratt nar vi sa att vi blivit varnade for ormar i Tanzania, skamtar inte, hon grat av skratt! Sa jag tror inte att jag behover vara sa orolig. En kille, John, tittade pa oss som om vi var dumma i huvudet nar vi sa att vi inte ville bada i Victoriasjon for att vi ar radda for att fa maskar i fotterna, men pa den punkten tror jag att jag ska halla mig lite lugn i alla fall. Kanns inte som en sa ren sjo...
 |
| Utsikten fran Karusha |
 |
| Vagen utanfor vart hus |
 |
| Gudstjansten i sondags |
Efter barnhemmet akte vi till en yrkesskola for tjejer. Dom far lara sig antingen att sitta i reception eller att sy. Det bodde sex personer i varje sovrum och vi gick in i alla sovrummen typ, valdigt manga... Kollade in klassrummen och pratade lite med tjejerna som bodde dar. Vi fragade om det var lattare att fa jobb efter att ha gatt pa skolan och dom sa att dom inte visste, att det ar sapass osakert med jobb overlag att det inte gick att svara pa. Efter yrkesskolan akte vi till en diakonskola men som for narvarande var stangd eftersom det finns for manga diakoner. Dar drack vi cola och at kanelbullar med Jonathan, Frida, var chauffor for dagen och Jonathans gamla pluggkompis. Pluggkompisen hade tydligen studerat i Kopenhamn ocksa och har varit i Sverige men for 20 ar sedan. Det enda folk vet om svenskar har ar mer eller mindre att vi ar bra manniskor, bra folk. Det kanns sjukt bra att folk sager sa om en :) Pa vagen till och fran stallena vi var pa var det sjukt fina omgivningar. Stora skogar och massa teplantage, nastan sa att Stockholmscarro blev tarogd och ville flytta ut pa landet. Ingen bild jag tar ar rattvis mot utsikten och miljon har. Sa fint att jag vill krama den.
Idag hade vi laxforhor i swahilin. Det gick val sadar. Med tanke pa att jag inte har kunnat nan swahili alls innan gick det valdigt bra men jag hade manga fel ocksa... Sen fick vi lara oss min/mitt i hundra olika varianter. Det var stort svart men jag har det nerskrivet. Vi har ocksa lart oss massa sanger, bl a Malaika (gar att spotifya) och swahiliversionen av Vi ska vandra i guds karleks ljus. Ascoolt!
Vill ocksa saga att jag fros forsta dagen i Afrika. Det regnade sa mycket idag att vi var tvugna att ha lektion utomhus (men ok, annars ar vart klassrum pa en altan over Victoriasjon). Men arligt sa regnar det ganska ofta och ar moln/disigt. Men varmt! Eller, skont varmt liksom, inte hetta. Jag gillart mycket!
Efter lunch idag har vi handlat vykort och kuvert, jag har kopt sa det racker for hela resan typ. Sen internetcafe igen! Massa saker hander hela tiden sa det ar omojligt att hinna fa med allt har, men jag ar inte sjuk (var huskompis fick malaria i forrgar :/) och folk ar snalla. Hoppas att allt ar bra hemma och kommentera garna, sant gillar jag!
Hej da bloggen, pusspuss!
måndag 13 september 2010
'A'ntligen
Hej bloggen!
Nu 'a'r vi 'a'ntligen framme i Tanzz och Bukoba. Flyget var f'o'rsenat i Mwanza sa vi fick v'a'nta i sju roliga timmar d'a'r... H'a'r 'a'r en film fran dom roliga timmarna i Mwanza :)
Fran Mwanza akte vi i ett miniplan, jag k'a'nner mig r'a'tt cool... I Bukoba m'o'tte Jonathan (handledaren f'o'r programet) och vi at middag och akte vill Kashura d'a'r vi bor.
I l'o'rdags var det studentfirande pa skolan Jonathan jobbar pa. Vi at frukost med hans elev Edward och sen till Bukoba Lutheran Secondary School och 4,5 timmar pa tr'a'stol och snack pa swahili. Trots att jag satt sjukt obekv'a'mt och int fattade nagonting sa var det kul att vara d'a'r.
I s'o'ndags var vi i kyrkan, da blev det 3 timmar pa tr'a'b'a'nkar. Sjukt obekv'a'mt men gosigt ocksa. Det var barndop och ungef'a'r 50 barn d'o'ptes. Vi fick st'a'lla oss upp och bli presenterade f'o'r hela kyrkan ocksa, typ 1000 pers. D'a'r har ju Sverige nagot att leva upp till, aldrig har jag sett sa mycket folk i kyrkan. Vi kanske beh'o'ver lite mission'a'rer till Sverige fran Tanzania...
Idag har vi b'o'rjat var swahilikurs med Jonathan och var andra l'a'rare Frida. Det gar sadar... Jag skulle saga "I Kashura finns det manga stenar" men jag rakade saga "I Kashura finns manga kvinnliga k'o'nsorgan". Rookiemisstake! Men det gar bra! L'a'r mig mycket!
Allt 'a'r sjukt bra, folk 'a'r sn'a'lla och trevliga. Lite kontaktuppgifter f'o'r er som bryr er :)
Tel: +255763490637
Adress:
Caroline Blomberg
ELCT Box 98
Bukoba
Tanzania
Lite os'a'ker pa om det verkligen var 98 men jag tror att det l'o'ser sig, jag 'a'r 1/10 mzungos i stan... Gar inte att ladda upp bilder dock, eller komma in pa facebook :/
Hej da bloggen, pusspuss!
Nu 'a'r vi 'a'ntligen framme i Tanzz och Bukoba. Flyget var f'o'rsenat i Mwanza sa vi fick v'a'nta i sju roliga timmar d'a'r... H'a'r 'a'r en film fran dom roliga timmarna i Mwanza :)
Fran Mwanza akte vi i ett miniplan, jag k'a'nner mig r'a'tt cool... I Bukoba m'o'tte Jonathan (handledaren f'o'r programet) och vi at middag och akte vill Kashura d'a'r vi bor.
I l'o'rdags var det studentfirande pa skolan Jonathan jobbar pa. Vi at frukost med hans elev Edward och sen till Bukoba Lutheran Secondary School och 4,5 timmar pa tr'a'stol och snack pa swahili. Trots att jag satt sjukt obekv'a'mt och int fattade nagonting sa var det kul att vara d'a'r.
I s'o'ndags var vi i kyrkan, da blev det 3 timmar pa tr'a'b'a'nkar. Sjukt obekv'a'mt men gosigt ocksa. Det var barndop och ungef'a'r 50 barn d'o'ptes. Vi fick st'a'lla oss upp och bli presenterade f'o'r hela kyrkan ocksa, typ 1000 pers. D'a'r har ju Sverige nagot att leva upp till, aldrig har jag sett sa mycket folk i kyrkan. Vi kanske beh'o'ver lite mission'a'rer till Sverige fran Tanzania...
Idag har vi b'o'rjat var swahilikurs med Jonathan och var andra l'a'rare Frida. Det gar sadar... Jag skulle saga "I Kashura finns det manga stenar" men jag rakade saga "I Kashura finns manga kvinnliga k'o'nsorgan". Rookiemisstake! Men det gar bra! L'a'r mig mycket!
Allt 'a'r sjukt bra, folk 'a'r sn'a'lla och trevliga. Lite kontaktuppgifter f'o'r er som bryr er :)
Tel: +255763490637
Adress:
Caroline Blomberg
ELCT Box 98
Bukoba
Tanzania
Lite os'a'ker pa om det verkligen var 98 men jag tror att det l'o'ser sig, jag 'a'r 1/10 mzungos i stan... Gar inte att ladda upp bilder dock, eller komma in pa facebook :/
Hej da bloggen, pusspuss!
torsdag 9 september 2010
Tonight's the night we're gonna make it happen
Hej bloggen!
Idag smäller det och gäller det, Tanzania på ingång! Lite nervöst är det faktiskt nu, men mest kul och spännande. Känns bra att snart kunna ha en riktig bild av ett land jag har hört så mycket om och längtat så mycket efter att besöka. Känns fantastiskt bra att det är på riktigt nu och inte bara en föreställning i min hjärna. Time for Africa!
Hej då bloggen, pusspuss!
Idag smäller det och gäller det, Tanzania på ingång! Lite nervöst är det faktiskt nu, men mest kul och spännande. Känns bra att snart kunna ha en riktig bild av ett land jag har hört så mycket om och längtat så mycket efter att besöka. Känns fantastiskt bra att det är på riktigt nu och inte bara en föreställning i min hjärna. Time for Africa!
Hej då bloggen, pusspuss!
onsdag 8 september 2010
DAGEN INNAN!
Hej bloggen!
Idag har jag gjort mycket! Jag har röstat, videobloggat utanför Spy bar, handlat ballonger och såpbubblor på BR, handlat solcellslampa på IKEA och handlat hörlurar + första hjälpenkit på MediaMarkt. Den här dagen har jag istället för att bestridit min könsroll bekräftat den! Inne på MediaMarkt skulle jag välja hörlurar (mina gick sönder i lördags eftersom någon spillde något på dom...) och det fanns massor. I många olika färger. Min vän Sophie sa att dom rosa var sjukt söta och jag höll med. Så jag köpa dom. Detta med motivationen att det är mer feministiskt att ha på sig rosa än blått! Eller egentligen för att dom var fina...
Nu är jag hemma hos pappa igen och ska packa! Jag har kommit en bit på vägen och har lagt ner mitt myggnät i ryggsäcken, det känns fett bra. Jag gillar inte det där med packandet, känns så sjukt bestämt då och jag har ju inte ens fattat att jag ska åka. Eller jo det har jag ju såklart men inte så mycket att jag kan packa. Men jag får väl bara se till att göra det.
Jag ska vara på Arlanda om mindre än 24 timmar. Det är inte ens lång tid. Det är kort tid. Hoppas att jag inte glömmer något... Tack till alla som önskar mig lycka till/säger hej då också, det gör mig jätteglad! Känns fint att vara saknad :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Idag har jag gjort mycket! Jag har röstat, videobloggat utanför Spy bar, handlat ballonger och såpbubblor på BR, handlat solcellslampa på IKEA och handlat hörlurar + första hjälpenkit på MediaMarkt. Den här dagen har jag istället för att bestridit min könsroll bekräftat den! Inne på MediaMarkt skulle jag välja hörlurar (mina gick sönder i lördags eftersom någon spillde något på dom...) och det fanns massor. I många olika färger. Min vän Sophie sa att dom rosa var sjukt söta och jag höll med. Så jag köpa dom. Detta med motivationen att det är mer feministiskt att ha på sig rosa än blått! Eller egentligen för att dom var fina...
Nu är jag hemma hos pappa igen och ska packa! Jag har kommit en bit på vägen och har lagt ner mitt myggnät i ryggsäcken, det känns fett bra. Jag gillar inte det där med packandet, känns så sjukt bestämt då och jag har ju inte ens fattat att jag ska åka. Eller jo det har jag ju såklart men inte så mycket att jag kan packa. Men jag får väl bara se till att göra det.
Jag ska vara på Arlanda om mindre än 24 timmar. Det är inte ens lång tid. Det är kort tid. Hoppas att jag inte glömmer något... Tack till alla som önskar mig lycka till/säger hej då också, det gör mig jätteglad! Känns fint att vara saknad :)
Hej då bloggen, pusspuss!
tisdag 7 september 2010
Nervositeten infinner sig
Hej bloggen!
Det känns som att det börjar bli lite närmare nu. Det är ju sant också, för det är helt sjukt nära - två dagar. Om två dagar är jag i Amsterdam, ungefär. Jag har faktiskt inte riktigt koll på exakt när jag ska åka eller när jag är framme, ska försöka ändra på det!
Dagen idag har varit ganska sådär... Har haft uppkörning, det gick inte bra alls. Jag råkade köra på fel sida av vägen (jag trodde att det var enkelriktat faktiskt!) och ja... Där försvann mina chanser om körkort innan Tanzania. Men jag är glad ändå! Har fått handla grejer jag behöver, växlat pengar och fått en del kvalitetstid med folk, det känns bra. Bland annat köpte jag en sidenselma (som en tunn sovsäck i siden) och kvinnan i kassan frågade vilken färg jag ville ha. Jag svarade högt och tydligt "Mörkblå" och vände mig sen om till min vän Felix och förklarade i samma höga ton "Eftersom jag bestrider min könsroll". Felix skrattade, kvinnan i kassan log lite lätt och jag var sjukt nöjd med att kunna lägga in mitt förakt mot färg i jämställdhetsdebatten även i vardagen. För dom som är för färg i jämställdhetsdebatten får trösta sig med att jag i alla fall köpte en mörkblå sidenselma .
Imorgon står rösta, IKEA och middag med mamma på att-göra-lista, det känns också bra. Röstandet känns bra men sjukt osäkert. Är inte helt säker än. Varför ska alla partier vara så sjukt lika varandra? Liberala socialister eller socialistiska liberaler? Får det ens räknas som ett val? Men det är kul att få rösta! Det blir lite valvaka i Bukoba när det beger sig, det vill jag lova! Assurt att inte vara hemma under valet, men vad ska man göra? Val i Tanzz också, det kommer bli en upplevelse utöver det vanliga tror jag, är taggad som satan på det!
God DAMN vad jag börjar blir nevös nu. Jag vet inte vad jag är nervös över längre ens. Språket känns helt okej, det blir ju språkkurs där och jag har lärt mig hur man bygger meningar och så... Jag vet var jag ska bo så det kan inte vara det. Antar att jag börjar bli nervös över att jag kommer att träffa nytt folk hela tiden. Lite som att börja i en ny klass (eller åka till Sigtuna på förberedelsekurs för den delen). Sånt blir jag alltid nervös av. Men det brukar gå bra! Eller jag brukar alltid gilla människor jag träffar, lär ju inte bli annorlunda nu :)
Nu har ju Brasilien och Costa Rica åkt, SJUKT SPÄNNANDE!!! Jag ska läsa bloggar imorgon kväll, hoppas att dom uppdaterar fort!
Hej då bloggen, pusspuss!
Det känns som att det börjar bli lite närmare nu. Det är ju sant också, för det är helt sjukt nära - två dagar. Om två dagar är jag i Amsterdam, ungefär. Jag har faktiskt inte riktigt koll på exakt när jag ska åka eller när jag är framme, ska försöka ändra på det!
Dagen idag har varit ganska sådär... Har haft uppkörning, det gick inte bra alls. Jag råkade köra på fel sida av vägen (jag trodde att det var enkelriktat faktiskt!) och ja... Där försvann mina chanser om körkort innan Tanzania. Men jag är glad ändå! Har fått handla grejer jag behöver, växlat pengar och fått en del kvalitetstid med folk, det känns bra. Bland annat köpte jag en sidenselma (som en tunn sovsäck i siden) och kvinnan i kassan frågade vilken färg jag ville ha. Jag svarade högt och tydligt "Mörkblå" och vände mig sen om till min vän Felix och förklarade i samma höga ton "Eftersom jag bestrider min könsroll". Felix skrattade, kvinnan i kassan log lite lätt och jag var sjukt nöjd med att kunna lägga in mitt förakt mot färg i jämställdhetsdebatten även i vardagen. För dom som är för färg i jämställdhetsdebatten får trösta sig med att jag i alla fall köpte en mörkblå sidenselma .
Imorgon står rösta, IKEA och middag med mamma på att-göra-lista, det känns också bra. Röstandet känns bra men sjukt osäkert. Är inte helt säker än. Varför ska alla partier vara så sjukt lika varandra? Liberala socialister eller socialistiska liberaler? Får det ens räknas som ett val? Men det är kul att få rösta! Det blir lite valvaka i Bukoba när det beger sig, det vill jag lova! Assurt att inte vara hemma under valet, men vad ska man göra? Val i Tanzz också, det kommer bli en upplevelse utöver det vanliga tror jag, är taggad som satan på det!
God DAMN vad jag börjar blir nevös nu. Jag vet inte vad jag är nervös över längre ens. Språket känns helt okej, det blir ju språkkurs där och jag har lärt mig hur man bygger meningar och så... Jag vet var jag ska bo så det kan inte vara det. Antar att jag börjar bli nervös över att jag kommer att träffa nytt folk hela tiden. Lite som att börja i en ny klass (eller åka till Sigtuna på förberedelsekurs för den delen). Sånt blir jag alltid nervös av. Men det brukar gå bra! Eller jag brukar alltid gilla människor jag träffar, lär ju inte bli annorlunda nu :)
Nu har ju Brasilien och Costa Rica åkt, SJUKT SPÄNNANDE!!! Jag ska läsa bloggar imorgon kväll, hoppas att dom uppdaterar fort!
Hej då bloggen, pusspuss!
söndag 5 september 2010
Sändning och avsked
Hej bloggen!
Idag har jag varit på gudstjänst och efter gudstjänsten hade dom en liten sändningscermoni för mig :) mormor och Emilia var där och lite annat kyrkfolk, det var jättemysigt! Det blir kyrkan imorgon med, två gånger till och med tror jag, jag känner mig sjukt aktiv. Det finns en film på sändningen men av någon anledning så vill inte bloggen just nu, jag jobbar på att fixa upp den senare (om man nu kan jobba på något man ska göra i framtiden).
Igår hade jag avskedsfest i min egen ära. Det var jättemassa folk hemma hos mig och det var helt fantastiskt kul att träffa alla. Det var till och med folk här som jag aldrig har träffat förr, känner mig sjukt poppis haha! Rätt bra för mig att det var en fest och jag hade kul, jag är lite för blödig för att klara av att säga hej då på riktigt, då gråter jag bara. Tack party-people!
Hej då bloggen, pusspuss!
Idag har jag varit på gudstjänst och efter gudstjänsten hade dom en liten sändningscermoni för mig :) mormor och Emilia var där och lite annat kyrkfolk, det var jättemysigt! Det blir kyrkan imorgon med, två gånger till och med tror jag, jag känner mig sjukt aktiv. Det finns en film på sändningen men av någon anledning så vill inte bloggen just nu, jag jobbar på att fixa upp den senare (om man nu kan jobba på något man ska göra i framtiden).
Igår hade jag avskedsfest i min egen ära. Det var jättemassa folk hemma hos mig och det var helt fantastiskt kul att träffa alla. Det var till och med folk här som jag aldrig har träffat förr, känner mig sjukt poppis haha! Rätt bra för mig att det var en fest och jag hade kul, jag är lite för blödig för att klara av att säga hej då på riktigt, då gråter jag bara. Tack party-people!
Hej då bloggen, pusspuss!
fredag 3 september 2010
Tillbaka i Stockholm
Hej bloggen!
Nu är jag hemma i Stockholm och för första gången i mitt liv kände jag att jag inte är helt säker på att det är här jag borde vara just nu. Jag saknar Härnösandkänslan av att alla var där. Nu har jag känslan av att jag inte kommer få träffa vissa på flera månader och vissa kommer jag kanske aldrig få träffa igen. Inte roligt alls! Tur att Sverige vann mot Ungern med 2-0, sånt kan göra en glad alla dagar.
Distriktsprästen i Mälarhöjden ringde idag också och frågade om jag kunde komma på gudstjänst på söndag. Krigare som man är så tackade jag ja och nu är det sändningsgudstjänst! Min mamma sa att hon skulle komma till och med, ganska coolt. Mormor kommer i alla fall som vanligt :) mitt största och enda fan! Det känns fint i alla fall. Och nära, det känns sjukt nära.
Hej då bloggen, pusspuss!
Nu är jag hemma i Stockholm och för första gången i mitt liv kände jag att jag inte är helt säker på att det är här jag borde vara just nu. Jag saknar Härnösandkänslan av att alla var där. Nu har jag känslan av att jag inte kommer få träffa vissa på flera månader och vissa kommer jag kanske aldrig få träffa igen. Inte roligt alls! Tur att Sverige vann mot Ungern med 2-0, sånt kan göra en glad alla dagar.
Distriktsprästen i Mälarhöjden ringde idag också och frågade om jag kunde komma på gudstjänst på söndag. Krigare som man är så tackade jag ja och nu är det sändningsgudstjänst! Min mamma sa att hon skulle komma till och med, ganska coolt. Mormor kommer i alla fall som vanligt :) mitt största och enda fan! Det känns fint i alla fall. Och nära, det känns sjukt nära.
Hej då bloggen, pusspuss!
torsdag 2 september 2010
Svennebanan
Hej bloggen!
Jag sitter i Härnösand, sista kvällen. Jag lägger pussel och bloggar tillsammans med mina goda vänner. Fick nyss en stark lust att lägga upp Promoes låt Svennebanan, eftersom jag är det och jag gissar att den känslan kommer att bli sjukt påtaglig om ungefär en vecka...
Jag sitter i Härnösand, sista kvällen. Jag lägger pussel och bloggar tillsammans med mina goda vänner. Fick nyss en stark lust att lägga upp Promoes låt Svennebanan, eftersom jag är det och jag gissar att den känslan kommer att bli sjukt påtaglig om ungefär en vecka...
En riktig bloggare fotar alltid sin mat
Hej bloggen!
Jag har under min tid i Härnösand försökt sprida budskapet "En riktig bloggare fotar alltid sin mat". Jag vet såklart inte om det här är sant men jag har en känsla av att det är så. Därför har jag fotat sjukt mycket mat som jag sen har ätit upp. Det här är ett exempel:
Jag har under min tid i Härnösand försökt sprida budskapet "En riktig bloggare fotar alltid sin mat". Jag vet såklart inte om det här är sant men jag har en känsla av att det är så. Därför har jag fotat sjukt mycket mat som jag sen har ätit upp. Det här är ett exempel:
 |
| Lax, potatis, sås och grönsaker |
I Härnösand har vi också haft lite fritid. På fritiden har jag fått upp kärlek för pussel, testat någon cool dans, druckit te, kollat på film och pratat en hel del. Sen har jag försökt plugga swahili, det har varit sjukt svårt och jag är orolig för hur mycket jag kommer kunna kommunicera när jag väl är på plats. Men jag tänker att det ger sig. Jag får göra så gott jag kan...
 |
| Film, Blood Diamond |
 |
| Te och swahili |
 |
| Pussel, 1000 bitar |
 |
| Pratande med folk |
En del av den dans vi testade
Vi har tittat på fem filmer under tiden vi har varit här. Jag och Joakim blev så ledsna över Blood Diamond att vi var tvungna att pussla lite efteråt bara för att få tillbaka tron på mänskligheten. Det gick sådär. Jag och Joakim är ändå ganska överens om att människor är hycklare. Usch vad bitter jag låter nu men ibland är det segt att tänka på hur mycket skit världen står för. Visst ni att Sverige, per capita, är någonstans mellan plats 1-3 på listan av störst vapenexport. Snart kanske vi kommer på ett sätt att räkna det som bistånd också... Det sköna är att människor alltid är människor och alltså finns det stort hopp om att världen slutar vara så mycket skit som den kan vara ibland.
Men som sagt, vi har haft det sjukt kul och mysigt också. Kommer faktiskt att sakna Härnösand på något sätt. Någon fixar mat och man har alltid någon att hänga med. Vi får väl se om jag får separationsångest när jag ska åka hem imorgon :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)