Biharamulo

Hej bloggen!

I lordags akte jag, Kristina, Matilda och Sofia till Biharamulo. Vi hade taggat innan, atit chipsi till middag, grot till frukost. Vi aker forst till Muleba eftersom chansen att fa plats fran Ilemera tydligen var nastan obefintlig, vi lamnar Ilemera vid 8 pa morgonen ungefar. Vi kommer till Muleba, satter oss i baksatet pa en ganska skruttig personbil, men det ar inget ovanligt. Vi vantar i bilen i ungefar en timme och under den tiden lyckas vi fantastiskt nog overtyga forsaljare om att, nej, vi vill inte ha nagot brod.

Pa vagen stannar vi ungefar 200 ganger. Koper fisk, koper brod, hamtar upp folk sa till slut var vi 12 vuxna och 2 barn i bilen. Vi hade baksatet for oss sjalva och kande att det var ganska lyxigt. Men fonstrena var oppna sa vi var ganska roda av sand.

Da hander det. Bilen gar sonder. Inte alls ovantat med dalig vag och en ganska stressad forare. Men den gar i alla fall sonder, mycket. Hela grejen som bakhjulet sitter pa ramlar av. Men, det har ar Afrika och sant gar att laga enkelt har. Foraren forsvinner in i skogen (naturreservatet som var van Elisante arbetar med visar det sig senare) och hamtar en pinne. En ganska stor pinne. Han snurrar fast pinnen med lite snore, pa med hjulet och sen ar det bara att kora igen. En timme efter olyckan ar vi pa vag igen, vi tackar var lyckliga stjarna. Nu ar klockan 13.

Vi kor lite till, i 30 min ungefar. Jag lyckas, trots att allt talar emot det, att somna. Jag vaknar av att Matilda skriker "HALL EMOT!" och 3 sekunder senare later det BOOOOOM och jag vaknar till ordentligt. Vad har da hant? Jo precis efter ett backkron har det radats upp 40cm hoga stenar pa vagen. Den ar avstangd. Vi kor rakt pa stenarna (over dem). Det borjar ryka i bilen, alla fyra borjar skratta. Sa, vi hoppas av igen och marker att framhjulet har punka. Vi tackar var lyckliga stjarna att det inte var punka forra gangen, vi hade bara ett reservdack. Efter ett tag satter vi oss i bilen igen, den startar! Vi appladerar lite latt! Men bilen ror sig inte? Vi gar ur igen. Foraren kollar under motorhuven och gar sen ivag och ringer. Vi forstar att det inte ar bra... Jag kollar ocksa under motorhuven. Det lacker olja. En stor pol har bildats under var bil, vi forstar att det ar dodsstoten och ringer Elisante. Nu ar klockan 15 ungefar.

Ovriga passagerare i bilen aker ivag i en ny bil vid typ 15.30, vi star ensamma kvar och bestammer oss for att det har var den langsta resan vi har gjort nagonsin. Det ar kanske 10 mil mellan Muleba och Biharamulo, vi har hallit pa i 7,5 timmar. Raddningen Elisante kommer och vid 16 ungefar (8 timmars resa, helt ofattbart!) kommer vi hem till honom, dricker kall mangojuice (han har bade el, tv och kylskap) och tar en dusch. Sen ater vi lunch, flaskkott. Sa sjukt gott! Traffar nagra av hans kompisar och sen gar vi till kyrkan. Pa sondagen ar det barngudstjanst och kidsen ovar, Elisante ar ansvarig. Alla kollade pa oss och till var stora forvaning kunde manga engelska! Och dom sjong "Sjung lovsang alla lander", pa svenska! Jag borjade grata lite nastan...

Sen kakade vi middag pa en restaurang med Elisante, hans van Gadiel + hans familj. Dagen efter var det kyrka, traffa folk, ata mat och kolla stan. Pa kvallen at vi middag hos samme van, otrolig lyx att slippa laga mat och att diska.

Mandag och tisdag gjorde vi allt som gick att gora ungefar. Besokte ett tyskt fort, en rattsal (dar Gadiel jobbar), kollade in batcave (kande mig som batman ungefar, asfrant), fiskdammar, gamla kungaspel i berget, coola stenar och massa mat, hela tiden och det var sa UNDERBART. Pa tisdagen fyllde Elisante 30 ar, vi firade hemma hos honom genom att ata safaridjur och ata tarta. Sofia fick mata Elisante som om hon var hans mamma, sen matade Elisante samtliga som var pa kalaset med tarta.

I Biharamulo fanns som sagt var tv, alltsa nyheter. Nyhetskanalen var igang sa FORT vi var innanfor dorren och vi satt klistrade framfor tvn. Det var helt underbart, jag kande mig som en del av varlden! Pa tisdagen fick jag till och med uppdateringar av Gadiel om hur Sverige - Nederlanderna matchen gick (inte bra), men det kandes fint!

Pa onsdag morgon akte vi hem, i en STOR buss. Jag och Kristina kom hem till Ilemera pa 2 timmar. Jag trottnade da pa mitt har och bestamde mig for att klippa av det, nu har jag till axlarna typ. Ska forsoka med en bild :)

Hej da bloggen, pusspuss!