Resan hem och Rutabo Secondary School

Hej bloggen!

Vagen hem fran Biharamulo var ja, den var. Vi bad till Gud for att vi inte skulle fa samma chauffor som sist. Vi sag honom pa busshallplatsen men vi akte i en annan bil och med annan kille tack och lov. Det gick ganska smartfritt, bara en punktering pa hela vagen till Muleba - for vi skulle ju inte direkt hem!

Vi var pa vag till Rutabo Secondary School dar var van Anitha jobbar, en skola som vi trodde lag i Muleba eller valdigt nara Muleba. Vi ringer Anitha i Muleba och hon sager att vi ska ta en minibuss och direkt tanker vi "ah nej" eftersom da snackar vi inte 5 min resa. Vi hoppar i alla fall in i minibussen, pa satet framfor sitter en valdigt trevlig och vanlig kvinna och hennes fyraariga son. Utan dom hade resan tagit mer an den gjorde... Forst vantar vi, blir som vanligt attackerade av unga forsaljare som skriker "MKATE" (brod) och garvar at en. Efter mycket om och men aker bussen ivag och vi har ingen aning om vart vi ska, klockan var ungefar 10 da. Vi aker ut bland banantraden (efter att ha tankat) och stannar vid ett hus. Dar kommer en kille ut med en SANG som ska med. Madrassen upp pa taket och plankorna under vara fotter. Sen aker vi tillbaka till bensinmacken, lamnar av madrassen och aker tillbaka till Muleba. Klockan ar da 11 och vi har hallt pa i 4 timmar fran Biharamulo. Vi plockar upp mer folk och 10 dunkar med bensin och sen kor vi ivag igen. Pa vagen moter vi killen som tog av madrassen och da ska den pa igen! Det trixas med madrassen och efter ett tag aker vi.

In pa roda vagar som gar upp och ner och vi har ingen aning om vart vi ska. Nar vi har akt i ungefar en timme fragar vi kvinnan nar hon tror att vi kommer fram, hon sager att hon tror vid ett ungefar. Vi tittar pa hennes son som ar supersot for att inte explodera av trotthet. Ungefar klockan 13.20 kommer vi fram till Rutabo Secondary School och Anitha moter oss. Det ar sjukt skont att komma ut fran minibussen och vi sager hejda och tack till kvinnan med barnet.

Pa skolan moter vi forst rektorn, sen personalen och darefter eleverna. Form 1,3 och 5 stod framfor oss nar vi presenterade oss och dom var ratt manga. De stallde lite fragor om Sverige och presenterade nagra av eleverna och sen var det en snabb rundtur som gallde (och nej vi hade inte atit). Sen traffade vi motsvarigheten till en kristen skolgrupp. De sjong for oss, stallde fragor och gav oss presenter. Jattefint och vi skamdes over att vi bara hade tankt pa mat innan dess. Sen gick vi ner till sovsalarna for form 5. Bara killar, tva hus. Ena huset kallades for White House och det andra for G8. Jag grat av skratt.

Sen lunch!! Forst lite notter och sen ris, griskott, matoke och kol. Jag at kott trots min strejkande mage och det var jattegott! Vi satt och pratade ett tag och sen var det dags for oss att aka hem. Anitha skulle ocksa till Muleba och hon ringde till nagra pikipikiforare som skulle ta oss till narmsta minibuss. Min forsta motorcykelfard i Tanzania gick bra och fort. Vi kom fram till var minibuss och var ratt lyckliga over att den fanns. Vi akte men halvvags stannade bussen och vi fick aka BIL istallet. Sofia, Anitha  och Kristina i baksatet med en annan man och jag och Matilda i baggaget med tva andra man + all var packning. Det var en resa det! Nu har jag suttit overallt i bilar utom i forarsatet (det har daremot Kristina delat med foraren en gang). Da marker vi vem det ar som kor. Mannen som tog oss till Biharamulo forsta gangen. Vi blev lite knackta men sen skrattade vi ganska lange.

Fran Muleba tog vi taxi till Ilemera och allt gick bra. Vi sa hej da till Anitha och hej till Ilemera. Skont att vara hemma. Eller? Far bli ett till inlagg...!

Hej da bloggen, pusspuss!