Hej bloggen!
Vi har som sagt anlant till Zanzibar, och det ar sjukt vackert har. Men det ar verkligen inte samma land som jag har spenderat 11 veckor i. Allt ar dubbelt sa dyrt, manniskor pratar engelska och italienska pga massa italienska turister. I Bukoba fragade Frida hur man dansar i Sverige och har gar lokalbefolkningen pa beachparty. Kontrasterna ar enorma. Det tog ett tag for mig att kunna visa knana men det ar sa varmt att man inte star ut annars.
I lordags var ni ute med bat och dok och snorklade, jag gjorde tva dyk, Kristina och Sofia ett och snorklade en gang, Matilda snorklade tva ganger. Dom flesta fiskarna hade jag redan sett tidigare men jag sag en grymt stor skoldpadda, det var awesome. Efter sol, bad, dyk och snorkling akte vi hem. Var instruktor berattade om dom lokala legenderna, tror att han ljog 70% av tiden men kul att lyssna pa. Vi kom hem trotta och latt rodbranda.
Pa kvallen gick vi till ett hotell i narheten som hade beachparty. Vi firade Kristina vid tolvslaget och jag hjalpte en norrman hem, han kunde inte ga sjalv. Det var en rolig kvall men i en helt annan varld. Att det ar samma nation som Ilemera ar sjukt att tanka pa.
I morse sjong vi for Kristina och efter frukost och vila har vi solat och tagit massage. Imorgon aker vi till Stonetown, pa tisdag till Dar-es-Salaam och pa onsdag flyger vi hem. Sorgligt att resan ar over, har inte fattat det an... Men jag ar taggad over sista tiden, ska suga ut det sista innan Sverige, arbetsloshet, kyla och fullkorn infinner sig i mitt liv igen. Nasta blogginlagg kommer nog fran Sverige...
Hej da bloggen, pusspuss!
söndag 28 november 2010
Musoma och var ickeresa till Arusha
Hej bloggen! (Internet dog, skrevs for nagra dagar sen)
Vi satt pa bussen klockan sex och akte halv sju fran Bukoba. I Mwanza traffade vi Frida, var fd kiswahililarare som pluggar dar. Det var sjukt kul att se henne igen! Vi at lunch nar bussen plockade upp nytt folk och sen var vi pa vag igen! 12 timmar efter att vi startade var resa var vi framme i Musoma dar vi skulle spendera natten hos var van Camilla som vi traffade i Harnosand. Vi hoppar av bussen och jag gar for att hamta ut vara forbokade biljetter till Arusha morgonen darpa. Den trevlige (las sjukt arroganta) mannen sa att resan kostar 32000 shilling plus en extraavgift pa $100 eftersom vi aker igenom nationalpark. Jag ringde Jonathan och fragade vad killen snackade om. Efter mycket om och men, fram och tillbaka, manniskor som ska forsoka forklara och en Caroline Mzungu Blomberg som blev mer och mer forbannad pa att bli behandlad som pojken med guldbyxorna inser vi att vi inte kan aka till Arusha. Vi hade redan pratat med nagra andra Harnosandvanner som bor dar om att hanga lite, assamst. Jag var fett lack men vi bokade i alla fall biljetter till Dar-es-Salaam, avgang onsdag kl 5. Vi at mat med Camilla och hennes van Sara och sen var det hem och sova. Dom har rattor som bor pa deras innertak, jag madde ratt daligt men kunde efter mycket om och men sova!
Dagen efter akte vi och betalade biljetterna och sen akte vi till sjukhuset eftersom Matilda har haft feber till och fran. Vi satt i ko, fick en lapp, satt i ny ko, pratade med en i personalen som sa att Matilda skulle testas for malaria och tyfoid. Vi satte oss i ny ko (dar det spelades afrikansk musik pa maxvolym som ALLTID), gjorde blodprov, satt i ko for resultat, fick reslutat, gick till en ny ko och traffade till sist en lakare som sa att bada testerna var negativa men att Matilda trots det skulle ata malariamedicin, eftersom man vet aldrig. Vi akte hem (med vissa svarigheter att hitta) till Camilla och Sara. Vilade, duschade och SOV. De andra kom hem, vi visade Camilla var PolePoleRemix och lagade mat i ugn + sallad och mango. Vi gick och la oss tidigt med dodens rattor ovanfor oss och DODENS hundar utanfor huset. Jag skrek till och med pa dom vid ett tillfalle (hundarna och inte rattorna alltsa, tva vale).
Vi gick upp okristet tidigt, klockan ringde 03.45, packade vara saker och akte till bussen. Vi akte buss i 20 roliga timmar pa skumpig vag, med hog musik pa nonstop och med barn som skrek och gnallde. Den langsta rasten vi hade var 15 min. Nar vi kom fram till Dar hade min rumpa somnat och jag var trott som en gnu (gnuer passerade vi forresten pa vagen till Musoma, + en massa zebror, hundratals) och vi vantar pa soluppgang pa bussterminalen. Jag tar vakten och virkar pa Sofias strumpor. Nar jag blir avlost far de reda pa att det ar bast att aka direkt. Jag hinner sova i 13 min ungefar och sen ar det taxi till forst ATM och sen baten. Som var snordyr, givetvis. Vi kopte i alla fall biljett och nu for nagra timmar sen kom vi till Kendwa pa Zanzibars nordvastra kust. Vi planerar att ta det lugnt, dyka och kolla Stonetown. Det kanns inte som att jag ar i samma land som for en vecka sen. Det ar verkligen jattekonstigt att vara har. Men jag tror att jag behover den har tiden for reflektion. Men det ar lite jobbigt. Tur att vi ar tillsammans alla fyra :)
Hej da bloggen, pusspuss!
Vi satt pa bussen klockan sex och akte halv sju fran Bukoba. I Mwanza traffade vi Frida, var fd kiswahililarare som pluggar dar. Det var sjukt kul att se henne igen! Vi at lunch nar bussen plockade upp nytt folk och sen var vi pa vag igen! 12 timmar efter att vi startade var resa var vi framme i Musoma dar vi skulle spendera natten hos var van Camilla som vi traffade i Harnosand. Vi hoppar av bussen och jag gar for att hamta ut vara forbokade biljetter till Arusha morgonen darpa. Den trevlige (las sjukt arroganta) mannen sa att resan kostar 32000 shilling plus en extraavgift pa $100 eftersom vi aker igenom nationalpark. Jag ringde Jonathan och fragade vad killen snackade om. Efter mycket om och men, fram och tillbaka, manniskor som ska forsoka forklara och en Caroline Mzungu Blomberg som blev mer och mer forbannad pa att bli behandlad som pojken med guldbyxorna inser vi att vi inte kan aka till Arusha. Vi hade redan pratat med nagra andra Harnosandvanner som bor dar om att hanga lite, assamst. Jag var fett lack men vi bokade i alla fall biljetter till Dar-es-Salaam, avgang onsdag kl 5. Vi at mat med Camilla och hennes van Sara och sen var det hem och sova. Dom har rattor som bor pa deras innertak, jag madde ratt daligt men kunde efter mycket om och men sova!
Dagen efter akte vi och betalade biljetterna och sen akte vi till sjukhuset eftersom Matilda har haft feber till och fran. Vi satt i ko, fick en lapp, satt i ny ko, pratade med en i personalen som sa att Matilda skulle testas for malaria och tyfoid. Vi satte oss i ny ko (dar det spelades afrikansk musik pa maxvolym som ALLTID), gjorde blodprov, satt i ko for resultat, fick reslutat, gick till en ny ko och traffade till sist en lakare som sa att bada testerna var negativa men att Matilda trots det skulle ata malariamedicin, eftersom man vet aldrig. Vi akte hem (med vissa svarigheter att hitta) till Camilla och Sara. Vilade, duschade och SOV. De andra kom hem, vi visade Camilla var PolePoleRemix och lagade mat i ugn + sallad och mango. Vi gick och la oss tidigt med dodens rattor ovanfor oss och DODENS hundar utanfor huset. Jag skrek till och med pa dom vid ett tillfalle (hundarna och inte rattorna alltsa, tva vale).
Vi gick upp okristet tidigt, klockan ringde 03.45, packade vara saker och akte till bussen. Vi akte buss i 20 roliga timmar pa skumpig vag, med hog musik pa nonstop och med barn som skrek och gnallde. Den langsta rasten vi hade var 15 min. Nar vi kom fram till Dar hade min rumpa somnat och jag var trott som en gnu (gnuer passerade vi forresten pa vagen till Musoma, + en massa zebror, hundratals) och vi vantar pa soluppgang pa bussterminalen. Jag tar vakten och virkar pa Sofias strumpor. Nar jag blir avlost far de reda pa att det ar bast att aka direkt. Jag hinner sova i 13 min ungefar och sen ar det taxi till forst ATM och sen baten. Som var snordyr, givetvis. Vi kopte i alla fall biljett och nu for nagra timmar sen kom vi till Kendwa pa Zanzibars nordvastra kust. Vi planerar att ta det lugnt, dyka och kolla Stonetown. Det kanns inte som att jag ar i samma land som for en vecka sen. Det ar verkligen jattekonstigt att vara har. Men jag tror att jag behover den har tiden for reflektion. Men det ar lite jobbigt. Tur att vi ar tillsammans alla fyra :)
Hej da bloggen, pusspuss!
torsdag 25 november 2010
Sista tiden i Ilemera
Hej bloggen!
Jag och Kristina kom tillbaka till Ilemera och det sag ut ungefar som nar vi lamnade det, dock tva tyska man fattigare. Vi var inte glada over att dom hade akt men desto gladare over att ha vart hus for oss sjalva sista tiden! Avsaknaden av prast och diakon fanns saklart dar ocksa, lite trakigt sadar sista tiden men vad ska man gora...
Pa onsdagen korde vi pa med var sista engelskalektion pa ICCO, det gick kanon. Som svar pa alla kiswahilisanger vi har lart oss larde vi dem head, shoulders, knees and toes med enorm succe. Eleverna skrattade och vi skrattade. Jag skrattade sa mycket att det kom tarar till och med (inte helt ovanligt). Efterat tog vi gruppbilder, sjukt bra sanna ocksa. Pa kvallen kom tva av grabbarna och spelade kort med oss, sen en av lararna och sen tva tjejer (och Katinka saklart). Riktigt mysigt och gosigt. Sjuan ar ett bra spel om man inte kan spraket sa bra!
Pa torsdagen var det morgonbon och efter den kom rektorn pa ICCO och bjod in oss till klockan 11 samma dag. Vi anade att det skulle bli lite sorgligt, det blev det. Vi kom dit, satt i en ring i klassrummet och eleverna borjade sjunga och spela for oss. Jag grat och skrattade samtidigt, kanslorna var inte riktigt med. Sen fick vi prestenter, dels ett halsband och dels en tallrik med vart namn pa, jattefina! Jag saknar ICCOeleverna sjukt mycket...
Pa fredagen hade vi var Sverigelektion pa ICCO istallet for engelska. Visade lite bilder. Sverigelektionen var val over pa sadar 5 minuter och sen visade vi bilder vi tagit pa eleverna under vara manader med dom. Dom skrattade valdigt mycket :) sen gav vi dom eng-swa braatthafraser och nagra foton som vi skrev ut i Bukoba. Sen tog vi lite mer foton. Kristina har paverkat mig mycket under mina veckor i Tanzania. Jag fotar mycket mer och borjar tycka att smalandska nog later lite som rikssvenska. Jag markte dock att det ar en dialekt hon har nar hon for nagra veckor sen pratade med sin pappa i telefon. Daremot har jag borjat prata pa 'a' istallet for e en hel del, och blandar ibland in ord som g'o'tt och annat dialektssprak. Men det har var ju bara en parentes!
Pa fredagen gick vi tillsammans med Katinka och tittade pa var utsikt over Victoriasjon en sista gang. Sen gick vi till Bethania (kvinnogruppen typ) och lagade ugali med Clea, diakonen. Vi har pratat lange om att laga mat tillsammans och den sista fredagen var forsta gangen hon kunde. Vi lagade tillsammans med Katinka och Margeret ocksa och at en fantastisk maltid. Sen drack vi te hos diakonen och sen sov vi var sista natt i Berits hus.
Pa lordagen akte vi till Muleba for att traffa Anitha. Forst visade jag Fredrick (som vi skulle sova hos den natten) hur hans mail fungerade. Anitha gjorde en Elisante och dok upp pa internetcafet, crazy! Vi handlade lite och sen gick vi hem till Anitha, Fredrick foljde med och drack lite mjolk. Vi at grashoppor och myror som man bor och sen matoke och chipsi. Vi traffade Anithas familj, daribland hennes son, som saklart var supersot och lite gulligt blyg :) Vi halsade ocksa pa hennes storebror och var med pa en korovning innan det var dags att aka tillbaka hemat. Vi gav henne ett kort av Stockholms centralstation och hon blev valdigt glad. Hon saknar transporten i Sverige och har forsokt forklara for sin familj men det har varit svart for dom att forsta. Kande oss som hjaltar!
Vi akte pikipiki hem i solnedgangen, packade vara saker till Fredrick och gick dit. Hans barn var trotta och vi fick inte sa mycket tid tillsammans tyvarr, men det var trevligt anda. Han berattade lite om sitt liv, bland annat att han har haft en fru tidigare som han har sex av sina barn med men hon lamnade honom och har nu mentala problem. Nar vi gick pa toaletten innan vi la oss for att sova kom det anga ur vara munnar, riktigt kallt. Pa morgonen vacks vi av nyheten att Fredricks syster har dott. Vi ater frukost och gar sedan hem valdigt nere och ledsna for Fredricks skull.
I vart hus den morgonen var det full rulle. Folk kom och sa hejda, lamnade presenter och jag och Kristina hann inget mer an att packa. I kyrkan efter gudstjansten holl vi ett snabbt tal och gav kyrkan lite presenter, och sen gjorde evangelisten samma sak. Vi packade ihop det sista, gav klader och saker till Clea som hon ska ge till fattiga i byn och sen var det lunch med nagra forsamlingsbor. Efter lunchen var det dags att saga hejda. Jag forsokte att inte tanka pa det faktum att jag antagligen inte kommer traffa folket i Ilemera men det gick inte sa bra. Nar jag sag att Katinka stod och grat borjade jag ocksa storgrata. Jackson korde oss till Bukoba och kvinnocentret, val framme var jag nastan lugn. Vi traffade dar tyskan Jana och en tjej som var med i UIDVK 2008 och akte till Brasilien, Jenny. Hon ska jobba med samma projekt som Jana i ett halvar, hon fick min kiswahilibok :)
Vi alla fyra at en sista maltid med Jonathan, Jackson och Alice pa ett katolskt hotell. Vi at kycklingburgare och madde som kungar. Tidigt pa morgonen borjade vi var resa mot var nuvarande destination, Zanzibar, men det blev inte riktigt som vi tankt oss...
Hej da bloggen!
Jag och Kristina kom tillbaka till Ilemera och det sag ut ungefar som nar vi lamnade det, dock tva tyska man fattigare. Vi var inte glada over att dom hade akt men desto gladare over att ha vart hus for oss sjalva sista tiden! Avsaknaden av prast och diakon fanns saklart dar ocksa, lite trakigt sadar sista tiden men vad ska man gora...
Pa onsdagen korde vi pa med var sista engelskalektion pa ICCO, det gick kanon. Som svar pa alla kiswahilisanger vi har lart oss larde vi dem head, shoulders, knees and toes med enorm succe. Eleverna skrattade och vi skrattade. Jag skrattade sa mycket att det kom tarar till och med (inte helt ovanligt). Efterat tog vi gruppbilder, sjukt bra sanna ocksa. Pa kvallen kom tva av grabbarna och spelade kort med oss, sen en av lararna och sen tva tjejer (och Katinka saklart). Riktigt mysigt och gosigt. Sjuan ar ett bra spel om man inte kan spraket sa bra!
Pa torsdagen var det morgonbon och efter den kom rektorn pa ICCO och bjod in oss till klockan 11 samma dag. Vi anade att det skulle bli lite sorgligt, det blev det. Vi kom dit, satt i en ring i klassrummet och eleverna borjade sjunga och spela for oss. Jag grat och skrattade samtidigt, kanslorna var inte riktigt med. Sen fick vi prestenter, dels ett halsband och dels en tallrik med vart namn pa, jattefina! Jag saknar ICCOeleverna sjukt mycket...
Pa fredagen hade vi var Sverigelektion pa ICCO istallet for engelska. Visade lite bilder. Sverigelektionen var val over pa sadar 5 minuter och sen visade vi bilder vi tagit pa eleverna under vara manader med dom. Dom skrattade valdigt mycket :) sen gav vi dom eng-swa braatthafraser och nagra foton som vi skrev ut i Bukoba. Sen tog vi lite mer foton. Kristina har paverkat mig mycket under mina veckor i Tanzania. Jag fotar mycket mer och borjar tycka att smalandska nog later lite som rikssvenska. Jag markte dock att det ar en dialekt hon har nar hon for nagra veckor sen pratade med sin pappa i telefon. Daremot har jag borjat prata pa 'a' istallet for e en hel del, och blandar ibland in ord som g'o'tt och annat dialektssprak. Men det har var ju bara en parentes!
Pa fredagen gick vi tillsammans med Katinka och tittade pa var utsikt over Victoriasjon en sista gang. Sen gick vi till Bethania (kvinnogruppen typ) och lagade ugali med Clea, diakonen. Vi har pratat lange om att laga mat tillsammans och den sista fredagen var forsta gangen hon kunde. Vi lagade tillsammans med Katinka och Margeret ocksa och at en fantastisk maltid. Sen drack vi te hos diakonen och sen sov vi var sista natt i Berits hus.
Pa lordagen akte vi till Muleba for att traffa Anitha. Forst visade jag Fredrick (som vi skulle sova hos den natten) hur hans mail fungerade. Anitha gjorde en Elisante och dok upp pa internetcafet, crazy! Vi handlade lite och sen gick vi hem till Anitha, Fredrick foljde med och drack lite mjolk. Vi at grashoppor och myror som man bor och sen matoke och chipsi. Vi traffade Anithas familj, daribland hennes son, som saklart var supersot och lite gulligt blyg :) Vi halsade ocksa pa hennes storebror och var med pa en korovning innan det var dags att aka tillbaka hemat. Vi gav henne ett kort av Stockholms centralstation och hon blev valdigt glad. Hon saknar transporten i Sverige och har forsokt forklara for sin familj men det har varit svart for dom att forsta. Kande oss som hjaltar!
Vi akte pikipiki hem i solnedgangen, packade vara saker till Fredrick och gick dit. Hans barn var trotta och vi fick inte sa mycket tid tillsammans tyvarr, men det var trevligt anda. Han berattade lite om sitt liv, bland annat att han har haft en fru tidigare som han har sex av sina barn med men hon lamnade honom och har nu mentala problem. Nar vi gick pa toaletten innan vi la oss for att sova kom det anga ur vara munnar, riktigt kallt. Pa morgonen vacks vi av nyheten att Fredricks syster har dott. Vi ater frukost och gar sedan hem valdigt nere och ledsna for Fredricks skull.
I vart hus den morgonen var det full rulle. Folk kom och sa hejda, lamnade presenter och jag och Kristina hann inget mer an att packa. I kyrkan efter gudstjansten holl vi ett snabbt tal och gav kyrkan lite presenter, och sen gjorde evangelisten samma sak. Vi packade ihop det sista, gav klader och saker till Clea som hon ska ge till fattiga i byn och sen var det lunch med nagra forsamlingsbor. Efter lunchen var det dags att saga hejda. Jag forsokte att inte tanka pa det faktum att jag antagligen inte kommer traffa folket i Ilemera men det gick inte sa bra. Nar jag sag att Katinka stod och grat borjade jag ocksa storgrata. Jackson korde oss till Bukoba och kvinnocentret, val framme var jag nastan lugn. Vi traffade dar tyskan Jana och en tjej som var med i UIDVK 2008 och akte till Brasilien, Jenny. Hon ska jobba med samma projekt som Jana i ett halvar, hon fick min kiswahilibok :)
Vi alla fyra at en sista maltid med Jonathan, Jackson och Alice pa ett katolskt hotell. Vi at kycklingburgare och madde som kungar. Tidigt pa morgonen borjade vi var resa mot var nuvarande destination, Zanzibar, men det blev inte riktigt som vi tankt oss...
Hej da bloggen!
tisdag 16 november 2010
Kikukwe bjuder pa aventyr
Hej bloggen!
Sen sist har jag hunnit vara med om massa aventyr. Vi beger oss alltsa till Kikukwe alla fyra och efter vantan i daladalan med oforskamda forsaljare sa kommer vi fram till Kikukwe, byn som ar hem for Sofia och Matilda. Vid var ankomst mottes vi av Frida som kom halvspringades mot oss och valkomnade oss jattemycket, fick en kansla som jag har saknat lite. En helt underbar kvinna! Felix, prasten vars hus vi skulle bo i, var inte hemma sa vi vantade och tog det lugnt ett tag. Tvattade av oss och drack te. Efter ett tag gick vi hem till Sofia (hon var med oss, Matilda hoppade av bussen lite tidigare) for att hamta ett myggnat till mig. Dar traffade vi Sofias familj och fick te dar med. Darefter gick vi hem till Felix (tillsammans med Sofia och Elina), kollade pa nyheter och pratade. Efter ett tag gick de hem och vi at middag och pratade med Felix. Sen var det sova, vi var valdigt trotta som vanligt.
Pa lordagen gick vi upp tidigt, fick brod och getmjolk till frukost, MUMS. Matilda och Sofia kom och vi begav oss ut pa vandring till fiskdammar. Dammarna lag i en dal, vi bor pa ett berg. Pa vagen ner fruktade vi vagen upp. Vi fick en guidning vid dammarna och dar fanns aven ett kaffeplantage. Vagen upp var precis lika olidlig som vi trodde. Och solen sken givetvis med full kraft! Vi kom tillbaka till Felix och fick vatten, Felix dotterson skrattade at mig for att jag drack massa vatten jattefort. Efter lunch filmade vi Kevin (dottersonen) nar han dansade. Han ar 5 ar och den coolaste jag vet. Han AR energi. Vi har fatt reda pa att hans efternamn betyder lugn, jag skrattade... Efter Kevins dans vilade vi i en timme ungefar sen gick vi till Sofia. Vi pratade med hennes familj lite och sen halsade vi pa en kvinna som heter Edina som har en jattesot son. Efter lite juice och notter gick vi till korovning. Precis som i Ilemera borjade den inte nar den borde sa vi gick in i ett hus och kollade TV. Efter ett tag borjade ovningen och vi satte oss pa nagra gravar och lyssnade (inte bara vi som satt pa gravarna utan hela koren, vi ar inte vidriga manniskor). Efter koren gick vi fort forbi Sofia igen (hon bor nara oss) och sen hem till Felix. Drack te och tog en "dusch". Middag vid 22 ungefar, ugali! Sen sova!
Pa sondagen var det gudstjanst! Tyvarr inte ledd av Felix men det gjorde inte sa mycket. Vi satt pa bankar med ryggstod och madde allmant bra. Vi presenterade oss under gudstjansten och fick applader. Jag borjar lita pa appladerna nu! Koren sjong pa svenska pa vagen ut, jag blev glad :) Vi gick hem till en familj for att ata lunch dar, Aron och Jenny. De sa att de garna tar emot stipendiater nasta ar och att de var lite ledsna over att ha missat det har aret, antagligen var de inte i kyrkan nar det tillkannagavs. Hoppas att nagon kommer dit nasta ar, dom var jattetrevliga. Matilda skrek nar hon insag att de hade en riktig toalett, jag har fotat den! Efter en fantastisk lunch gick vi hem till Matilda, traffade hennes familj och fick en rundtur. Sen var det lask, kex och grashoppor som gallde. Dom var faktiskt riktigt goda, ska kopa med mig hem :) Vi gick efter ett tag hem till Sofia. Ingen var hemma men vi drack i alla fall te och sen gick vi hem till Felix. Borjade spana pa min presentation och efter det blev det sen middag (som vanligt) och sen var det dags for att sova igen!
Mandagen borjade med frulle som vanligt, Sofia och Matilda var pa plats tidigt eftersom vi skulle aka till Uganda. Sagt och gjort: vi akte till Uganda. Man behovde inget pass och det fanns inget gransstation. Helt plotsligt sa Felix bara "Nu ar vi i Uganda". Uganda kandes ungefar som Tanzania, lite som nar man fyller ar, skillanden var inte sa stor just i den dar sekunden som nagot forandrades. I Uganda fragade vi polisen om lov sa att vi fick fota, det fick vi. Sen var det guidad tur i den lilla byn av tva poliser och en random man. Nagra av barnen som sag oss skrek MZUNGU, sprang efter oss och 10 sekunder senare holl jag nagra barn i handen. Vi gick runt i byn, tittade pa utsikten och sen gick vi mot Kashenye, en by i Tanzania 6-7 km bort. Vi gick i hettan och brannan nu ar inte nadig. Vi kom i alla fall fram och fick vila. Vi pratade med evangelisten, Felix och en annan kvinna om kyrkan i Sverige. Det ar svart att forsta for folk har att man inte gar pa gudstjanst i Sverige, aven om man ar aktiv i kyrkan. Vi forsokte olika infallsvinklar men det gar inte att forsta riktigt. Har ar det en sa naturlig del av vardagen. Vi at lunch, kollade kyrkan och sen var det pikipiki hem (jag och Sofia delade pa en) och jag satt fruktansvart obekvamt. Jag halkade liksom in under killen som korde. Nar vi kom hem tog vi det lugnt hos Felix ett tag, sen gick Matilda och Sofia hem. Jag och Kristina "duschade" och sen lekte jag med Kevin. Han ar valdigt tacksam att leka med eftersom man bara behover slanga runt med honom och skrika lite. Supersot! Han kallar oss for syster men jag tror att det ar lite for att han inte kommer ihag vad vi heter... Vi at middag vid halv elva, sa hejda till Frida och sen gick vi och la oss.
Idag gick vi upp tidigt, sa hejda till Felix, delade minibuss med 23 andra vuxna och nu ar vi i Bukoba. Inte alls manga dagar kvar nu...
Hej da bloggen, pusspuss!
Sen sist har jag hunnit vara med om massa aventyr. Vi beger oss alltsa till Kikukwe alla fyra och efter vantan i daladalan med oforskamda forsaljare sa kommer vi fram till Kikukwe, byn som ar hem for Sofia och Matilda. Vid var ankomst mottes vi av Frida som kom halvspringades mot oss och valkomnade oss jattemycket, fick en kansla som jag har saknat lite. En helt underbar kvinna! Felix, prasten vars hus vi skulle bo i, var inte hemma sa vi vantade och tog det lugnt ett tag. Tvattade av oss och drack te. Efter ett tag gick vi hem till Sofia (hon var med oss, Matilda hoppade av bussen lite tidigare) for att hamta ett myggnat till mig. Dar traffade vi Sofias familj och fick te dar med. Darefter gick vi hem till Felix (tillsammans med Sofia och Elina), kollade pa nyheter och pratade. Efter ett tag gick de hem och vi at middag och pratade med Felix. Sen var det sova, vi var valdigt trotta som vanligt.
Pa lordagen gick vi upp tidigt, fick brod och getmjolk till frukost, MUMS. Matilda och Sofia kom och vi begav oss ut pa vandring till fiskdammar. Dammarna lag i en dal, vi bor pa ett berg. Pa vagen ner fruktade vi vagen upp. Vi fick en guidning vid dammarna och dar fanns aven ett kaffeplantage. Vagen upp var precis lika olidlig som vi trodde. Och solen sken givetvis med full kraft! Vi kom tillbaka till Felix och fick vatten, Felix dotterson skrattade at mig for att jag drack massa vatten jattefort. Efter lunch filmade vi Kevin (dottersonen) nar han dansade. Han ar 5 ar och den coolaste jag vet. Han AR energi. Vi har fatt reda pa att hans efternamn betyder lugn, jag skrattade... Efter Kevins dans vilade vi i en timme ungefar sen gick vi till Sofia. Vi pratade med hennes familj lite och sen halsade vi pa en kvinna som heter Edina som har en jattesot son. Efter lite juice och notter gick vi till korovning. Precis som i Ilemera borjade den inte nar den borde sa vi gick in i ett hus och kollade TV. Efter ett tag borjade ovningen och vi satte oss pa nagra gravar och lyssnade (inte bara vi som satt pa gravarna utan hela koren, vi ar inte vidriga manniskor). Efter koren gick vi fort forbi Sofia igen (hon bor nara oss) och sen hem till Felix. Drack te och tog en "dusch". Middag vid 22 ungefar, ugali! Sen sova!
Pa sondagen var det gudstjanst! Tyvarr inte ledd av Felix men det gjorde inte sa mycket. Vi satt pa bankar med ryggstod och madde allmant bra. Vi presenterade oss under gudstjansten och fick applader. Jag borjar lita pa appladerna nu! Koren sjong pa svenska pa vagen ut, jag blev glad :) Vi gick hem till en familj for att ata lunch dar, Aron och Jenny. De sa att de garna tar emot stipendiater nasta ar och att de var lite ledsna over att ha missat det har aret, antagligen var de inte i kyrkan nar det tillkannagavs. Hoppas att nagon kommer dit nasta ar, dom var jattetrevliga. Matilda skrek nar hon insag att de hade en riktig toalett, jag har fotat den! Efter en fantastisk lunch gick vi hem till Matilda, traffade hennes familj och fick en rundtur. Sen var det lask, kex och grashoppor som gallde. Dom var faktiskt riktigt goda, ska kopa med mig hem :) Vi gick efter ett tag hem till Sofia. Ingen var hemma men vi drack i alla fall te och sen gick vi hem till Felix. Borjade spana pa min presentation och efter det blev det sen middag (som vanligt) och sen var det dags for att sova igen!
Mandagen borjade med frulle som vanligt, Sofia och Matilda var pa plats tidigt eftersom vi skulle aka till Uganda. Sagt och gjort: vi akte till Uganda. Man behovde inget pass och det fanns inget gransstation. Helt plotsligt sa Felix bara "Nu ar vi i Uganda". Uganda kandes ungefar som Tanzania, lite som nar man fyller ar, skillanden var inte sa stor just i den dar sekunden som nagot forandrades. I Uganda fragade vi polisen om lov sa att vi fick fota, det fick vi. Sen var det guidad tur i den lilla byn av tva poliser och en random man. Nagra av barnen som sag oss skrek MZUNGU, sprang efter oss och 10 sekunder senare holl jag nagra barn i handen. Vi gick runt i byn, tittade pa utsikten och sen gick vi mot Kashenye, en by i Tanzania 6-7 km bort. Vi gick i hettan och brannan nu ar inte nadig. Vi kom i alla fall fram och fick vila. Vi pratade med evangelisten, Felix och en annan kvinna om kyrkan i Sverige. Det ar svart att forsta for folk har att man inte gar pa gudstjanst i Sverige, aven om man ar aktiv i kyrkan. Vi forsokte olika infallsvinklar men det gar inte att forsta riktigt. Har ar det en sa naturlig del av vardagen. Vi at lunch, kollade kyrkan och sen var det pikipiki hem (jag och Sofia delade pa en) och jag satt fruktansvart obekvamt. Jag halkade liksom in under killen som korde. Nar vi kom hem tog vi det lugnt hos Felix ett tag, sen gick Matilda och Sofia hem. Jag och Kristina "duschade" och sen lekte jag med Kevin. Han ar valdigt tacksam att leka med eftersom man bara behover slanga runt med honom och skrika lite. Supersot! Han kallar oss for syster men jag tror att det ar lite for att han inte kommer ihag vad vi heter... Vi at middag vid halv elva, sa hejda till Frida och sen gick vi och la oss.
Idag gick vi upp tidigt, sa hejda till Felix, delade minibuss med 23 andra vuxna och nu ar vi i Bukoba. Inte alls manga dagar kvar nu...
Hej da bloggen, pusspuss!
Zer Germanz Are Commingz
Hej bloggen! (Kopierad text fran sist nar datorn inte ville)
Som jag sa kom vi tillbaka till Ilemera, vi at mackor till middag (brodet var mosat efter farden men anda) och sen var det sangen som gallde. Pa morgonen gick vi till kliniken och sen hade jag och Krisitna engelskalektion pa ICCO som vanligt. Vi kakade mat och jag tog en varmvattensdusch (den forsta pa 11 dagar, jag var acklig). Vi gjorde chokladbollar och tog det lugnt, Katinka kom och vi begav oss till Victoriasjon.
Men nagot var speciellt med den har dagen. Tyskarna kom! Tre tyska man, som tydligen ar i 70arsaldern men som jag trodde var 10 ar yngre. Hela Ilemera var glansande och vackert. Nar vi kom tillbaka fran Victoriasjon och inspelningen av "Polepole remix" gick vi in till prasten for att saga hej bade till honom och tyskarna. Vi traffade ena tysken, Gunther och han var valdigt trevlig pa det dar sattet som gamla man ar trevliga pa. Vi gick hem och traffade dar de tva andra tyskarna Bernhard och Klaus. Vanta nu, sa jag hem? Och att tyskarna var dar? Ja! For tyskarna bor i vart hus! Tva tyska man, fyra svenska tjejer, ett hus, fyra sangar.
Vi gjorde pannkakor med Katinka och bestamde da att Kristina sover i Katinkas rum, jag och Matilda delar sang och Sofia som ar lite sjuk far en egen. Jag och Matilda hade problem med att sova... Kl 1 hade vi inte somnat eftersom det var jattevarmt och tyskarna snarkade. Matilda inleder vart nattliga samtal med orden "Carro det har gar inte". Jag borjar skratta och sen sager Matilda "Vad ar klockan? Ah ett! Vi kommer ju ingenstans!". Vi skrattar annu mer och nar vi tystnar hor vi tyskarna snarka. M "Carro hor du?" C "Ja" M "Ar det dom?" C "Ja" M "Josses..." Vi skrattade annu mer och efter ett tag lyckas vi somna. Det forsta Matilda ser pa morgonen ar Klaus i kalsonger...
Dagen efter borjar vi med morgonbon, jattemysigt som vanligt. Matilda och Sofia presenterar sig, Gunther presenterar sig och humorn i "Yesu ni Bwana" med tre svenskar pa rad var olidlig. Vi halsade pa alla efter morgonbonen, och gick sen hem och diskade. Sen var det dagiset som gallde! Forst var vi med de aldre barnen, sen de yngre och sen lekte vi utomhus. Basta starten pa dagen nagonsin! Vi gick hem och lagade lunch (ris och bonor) och kokade vatten. John the Man kom till Ilemera och det var jattekul. Vi pratade lange och fick mandasi av hans fru. Plotsligt hande det, igen. Gasen tog slut. Jag och Kristina har bestamt oss for att inte kopa ny utan istallet lana ett fotogenkok av Katinka.
Vi gick till Phenias och Clea for att prata lite och sen till ICCO eftersom Jonathan har bestallt ett kors. Glada killen var gladare an nagonsin nar vi gick in i verkstaden. John the Man akte hem, vi gick hem, jag virkade pa Matildas virkning och sen gjorde vi mat: chipsi. Godaste matratten everz. Synd bara att det luktade fotogen i hela huset. Det var gott i alla fall och vi var lyckliga.
Matilda och jag hade annu mer problem att sova den har natten men vi fick skjuts till Bukoba av Phenias och tyskarna eftersom vi nu ska till Kikukwe! Jag och Kristina ska bo hos prasten dar och det verkar som att vi far lite att gora, bl a aka till Ugandas grans! Ska bli jattespannande!
Inte ens tre veckor kvar i Tanzania. Insane.
Hej da bloggen, pusspuss!
Som jag sa kom vi tillbaka till Ilemera, vi at mackor till middag (brodet var mosat efter farden men anda) och sen var det sangen som gallde. Pa morgonen gick vi till kliniken och sen hade jag och Krisitna engelskalektion pa ICCO som vanligt. Vi kakade mat och jag tog en varmvattensdusch (den forsta pa 11 dagar, jag var acklig). Vi gjorde chokladbollar och tog det lugnt, Katinka kom och vi begav oss till Victoriasjon.
Men nagot var speciellt med den har dagen. Tyskarna kom! Tre tyska man, som tydligen ar i 70arsaldern men som jag trodde var 10 ar yngre. Hela Ilemera var glansande och vackert. Nar vi kom tillbaka fran Victoriasjon och inspelningen av "Polepole remix" gick vi in till prasten for att saga hej bade till honom och tyskarna. Vi traffade ena tysken, Gunther och han var valdigt trevlig pa det dar sattet som gamla man ar trevliga pa. Vi gick hem och traffade dar de tva andra tyskarna Bernhard och Klaus. Vanta nu, sa jag hem? Och att tyskarna var dar? Ja! For tyskarna bor i vart hus! Tva tyska man, fyra svenska tjejer, ett hus, fyra sangar.
Vi gjorde pannkakor med Katinka och bestamde da att Kristina sover i Katinkas rum, jag och Matilda delar sang och Sofia som ar lite sjuk far en egen. Jag och Matilda hade problem med att sova... Kl 1 hade vi inte somnat eftersom det var jattevarmt och tyskarna snarkade. Matilda inleder vart nattliga samtal med orden "Carro det har gar inte". Jag borjar skratta och sen sager Matilda "Vad ar klockan? Ah ett! Vi kommer ju ingenstans!". Vi skrattar annu mer och nar vi tystnar hor vi tyskarna snarka. M "Carro hor du?" C "Ja" M "Ar det dom?" C "Ja" M "Josses..." Vi skrattade annu mer och efter ett tag lyckas vi somna. Det forsta Matilda ser pa morgonen ar Klaus i kalsonger...
Dagen efter borjar vi med morgonbon, jattemysigt som vanligt. Matilda och Sofia presenterar sig, Gunther presenterar sig och humorn i "Yesu ni Bwana" med tre svenskar pa rad var olidlig. Vi halsade pa alla efter morgonbonen, och gick sen hem och diskade. Sen var det dagiset som gallde! Forst var vi med de aldre barnen, sen de yngre och sen lekte vi utomhus. Basta starten pa dagen nagonsin! Vi gick hem och lagade lunch (ris och bonor) och kokade vatten. John the Man kom till Ilemera och det var jattekul. Vi pratade lange och fick mandasi av hans fru. Plotsligt hande det, igen. Gasen tog slut. Jag och Kristina har bestamt oss for att inte kopa ny utan istallet lana ett fotogenkok av Katinka.
Vi gick till Phenias och Clea for att prata lite och sen till ICCO eftersom Jonathan har bestallt ett kors. Glada killen var gladare an nagonsin nar vi gick in i verkstaden. John the Man akte hem, vi gick hem, jag virkade pa Matildas virkning och sen gjorde vi mat: chipsi. Godaste matratten everz. Synd bara att det luktade fotogen i hela huset. Det var gott i alla fall och vi var lyckliga.
Matilda och jag hade annu mer problem att sova den har natten men vi fick skjuts till Bukoba av Phenias och tyskarna eftersom vi nu ska till Kikukwe! Jag och Kristina ska bo hos prasten dar och det verkar som att vi far lite att gora, bl a aka till Ugandas grans! Ska bli jattespannande!
Inte ens tre veckor kvar i Tanzania. Insane.
Hej da bloggen, pusspuss!
fredag 12 november 2010
Resan hem och Rutabo Secondary School
Hej bloggen!
Vagen hem fran Biharamulo var ja, den var. Vi bad till Gud for att vi inte skulle fa samma chauffor som sist. Vi sag honom pa busshallplatsen men vi akte i en annan bil och med annan kille tack och lov. Det gick ganska smartfritt, bara en punktering pa hela vagen till Muleba - for vi skulle ju inte direkt hem!
Vi var pa vag till Rutabo Secondary School dar var van Anitha jobbar, en skola som vi trodde lag i Muleba eller valdigt nara Muleba. Vi ringer Anitha i Muleba och hon sager att vi ska ta en minibuss och direkt tanker vi "ah nej" eftersom da snackar vi inte 5 min resa. Vi hoppar i alla fall in i minibussen, pa satet framfor sitter en valdigt trevlig och vanlig kvinna och hennes fyraariga son. Utan dom hade resan tagit mer an den gjorde... Forst vantar vi, blir som vanligt attackerade av unga forsaljare som skriker "MKATE" (brod) och garvar at en. Efter mycket om och men aker bussen ivag och vi har ingen aning om vart vi ska, klockan var ungefar 10 da. Vi aker ut bland banantraden (efter att ha tankat) och stannar vid ett hus. Dar kommer en kille ut med en SANG som ska med. Madrassen upp pa taket och plankorna under vara fotter. Sen aker vi tillbaka till bensinmacken, lamnar av madrassen och aker tillbaka till Muleba. Klockan ar da 11 och vi har hallt pa i 4 timmar fran Biharamulo. Vi plockar upp mer folk och 10 dunkar med bensin och sen kor vi ivag igen. Pa vagen moter vi killen som tog av madrassen och da ska den pa igen! Det trixas med madrassen och efter ett tag aker vi.
In pa roda vagar som gar upp och ner och vi har ingen aning om vart vi ska. Nar vi har akt i ungefar en timme fragar vi kvinnan nar hon tror att vi kommer fram, hon sager att hon tror vid ett ungefar. Vi tittar pa hennes son som ar supersot for att inte explodera av trotthet. Ungefar klockan 13.20 kommer vi fram till Rutabo Secondary School och Anitha moter oss. Det ar sjukt skont att komma ut fran minibussen och vi sager hejda och tack till kvinnan med barnet.
Pa skolan moter vi forst rektorn, sen personalen och darefter eleverna. Form 1,3 och 5 stod framfor oss nar vi presenterade oss och dom var ratt manga. De stallde lite fragor om Sverige och presenterade nagra av eleverna och sen var det en snabb rundtur som gallde (och nej vi hade inte atit). Sen traffade vi motsvarigheten till en kristen skolgrupp. De sjong for oss, stallde fragor och gav oss presenter. Jattefint och vi skamdes over att vi bara hade tankt pa mat innan dess. Sen gick vi ner till sovsalarna for form 5. Bara killar, tva hus. Ena huset kallades for White House och det andra for G8. Jag grat av skratt.
Sen lunch!! Forst lite notter och sen ris, griskott, matoke och kol. Jag at kott trots min strejkande mage och det var jattegott! Vi satt och pratade ett tag och sen var det dags for oss att aka hem. Anitha skulle ocksa till Muleba och hon ringde till nagra pikipikiforare som skulle ta oss till narmsta minibuss. Min forsta motorcykelfard i Tanzania gick bra och fort. Vi kom fram till var minibuss och var ratt lyckliga over att den fanns. Vi akte men halvvags stannade bussen och vi fick aka BIL istallet. Sofia, Anitha och Kristina i baksatet med en annan man och jag och Matilda i baggaget med tva andra man + all var packning. Det var en resa det! Nu har jag suttit overallt i bilar utom i forarsatet (det har daremot Kristina delat med foraren en gang). Da marker vi vem det ar som kor. Mannen som tog oss till Biharamulo forsta gangen. Vi blev lite knackta men sen skrattade vi ganska lange.
Fran Muleba tog vi taxi till Ilemera och allt gick bra. Vi sa hej da till Anitha och hej till Ilemera. Skont att vara hemma. Eller? Far bli ett till inlagg...!
Hej da bloggen, pusspuss!
Vagen hem fran Biharamulo var ja, den var. Vi bad till Gud for att vi inte skulle fa samma chauffor som sist. Vi sag honom pa busshallplatsen men vi akte i en annan bil och med annan kille tack och lov. Det gick ganska smartfritt, bara en punktering pa hela vagen till Muleba - for vi skulle ju inte direkt hem!
Vi var pa vag till Rutabo Secondary School dar var van Anitha jobbar, en skola som vi trodde lag i Muleba eller valdigt nara Muleba. Vi ringer Anitha i Muleba och hon sager att vi ska ta en minibuss och direkt tanker vi "ah nej" eftersom da snackar vi inte 5 min resa. Vi hoppar i alla fall in i minibussen, pa satet framfor sitter en valdigt trevlig och vanlig kvinna och hennes fyraariga son. Utan dom hade resan tagit mer an den gjorde... Forst vantar vi, blir som vanligt attackerade av unga forsaljare som skriker "MKATE" (brod) och garvar at en. Efter mycket om och men aker bussen ivag och vi har ingen aning om vart vi ska, klockan var ungefar 10 da. Vi aker ut bland banantraden (efter att ha tankat) och stannar vid ett hus. Dar kommer en kille ut med en SANG som ska med. Madrassen upp pa taket och plankorna under vara fotter. Sen aker vi tillbaka till bensinmacken, lamnar av madrassen och aker tillbaka till Muleba. Klockan ar da 11 och vi har hallt pa i 4 timmar fran Biharamulo. Vi plockar upp mer folk och 10 dunkar med bensin och sen kor vi ivag igen. Pa vagen moter vi killen som tog av madrassen och da ska den pa igen! Det trixas med madrassen och efter ett tag aker vi.
In pa roda vagar som gar upp och ner och vi har ingen aning om vart vi ska. Nar vi har akt i ungefar en timme fragar vi kvinnan nar hon tror att vi kommer fram, hon sager att hon tror vid ett ungefar. Vi tittar pa hennes son som ar supersot for att inte explodera av trotthet. Ungefar klockan 13.20 kommer vi fram till Rutabo Secondary School och Anitha moter oss. Det ar sjukt skont att komma ut fran minibussen och vi sager hejda och tack till kvinnan med barnet.
Pa skolan moter vi forst rektorn, sen personalen och darefter eleverna. Form 1,3 och 5 stod framfor oss nar vi presenterade oss och dom var ratt manga. De stallde lite fragor om Sverige och presenterade nagra av eleverna och sen var det en snabb rundtur som gallde (och nej vi hade inte atit). Sen traffade vi motsvarigheten till en kristen skolgrupp. De sjong for oss, stallde fragor och gav oss presenter. Jattefint och vi skamdes over att vi bara hade tankt pa mat innan dess. Sen gick vi ner till sovsalarna for form 5. Bara killar, tva hus. Ena huset kallades for White House och det andra for G8. Jag grat av skratt.
Sen lunch!! Forst lite notter och sen ris, griskott, matoke och kol. Jag at kott trots min strejkande mage och det var jattegott! Vi satt och pratade ett tag och sen var det dags for oss att aka hem. Anitha skulle ocksa till Muleba och hon ringde till nagra pikipikiforare som skulle ta oss till narmsta minibuss. Min forsta motorcykelfard i Tanzania gick bra och fort. Vi kom fram till var minibuss och var ratt lyckliga over att den fanns. Vi akte men halvvags stannade bussen och vi fick aka BIL istallet. Sofia, Anitha och Kristina i baksatet med en annan man och jag och Matilda i baggaget med tva andra man + all var packning. Det var en resa det! Nu har jag suttit overallt i bilar utom i forarsatet (det har daremot Kristina delat med foraren en gang). Da marker vi vem det ar som kor. Mannen som tog oss till Biharamulo forsta gangen. Vi blev lite knackta men sen skrattade vi ganska lange.
Fran Muleba tog vi taxi till Ilemera och allt gick bra. Vi sa hej da till Anitha och hej till Ilemera. Skont att vara hemma. Eller? Far bli ett till inlagg...!
Hej da bloggen, pusspuss!
Safari i Burigi Game Reserve
Hej bloggen!
Nu har vi varit pa safari och det var (saklart) helt awesome. Men jag ska beratta om vart besok i Biharamulo/Burigi i kronologisk ordning.
Jag och Kristina vaknade tidigt och tog tid pa oss, sa god tid att vi stressade lite till bussen sen. Sofia och Matilda tog bussen fran Bukoba som gick kl 6, inte ok. Men i alla fall, det ar inte en buss som gar till ratt stalle! Vi kopte biljetter till Biharamulo men fick biljetter till Bwanga som ligger 8 mil ifran Biharamulo. Men det var en asfalterad vag, stor buss och vacker utsikt sa det funkade. I Bwanga fick vi vanta i 40 min ungefar sen kom en bil. En liten bil. Var skrack. Men det fungerade bra och efter mycket om och men kom vi fram! Vi kopte biljetter hem till mandagen och blev sen hamtade av Elisante. Vi kollade nyheterna och at ris och buffel till lunch. Gott som satan men magen klarar inte kott langre :( Sen drog vi till marknaden och handlade mat till helgen och kvallen aslutades med chipsi till middag!
Pa lordagen gick vi upp okristet tidigt men jag lyckades nar jag tankte pa vad som skulle handa under dagen (om jag bara visste). Vi korde ivag med vara coola jeep och med en man med ett gevar sa att inget djur skulle kunna anfalla. Aventyr! Efter kanske halva vagen far vi punka. Vi vantar pa nagot litet cafe i en timme medan de lagar dacket (vi hade extradack men det ar bra att ha i bushen). Vi kor vidare in i naturreservatet och bilproblem nummer tva: vagen ar uppgravd. Vi kor over ett dike och prejar ner lite naturreservat men kommer sen upp pa vagen igen! Vi kor vidare, ser zebror, impala, giraffer och babianer. Och andra djur men ingen manniska kan komma ihag allt. DA! En till punka!! Vi gar ut, mannen med gevaret forst, och vi vantar... Sofia var valdigt aksjuk under resan men trots detta brassade chaufforen pa och ingen forstod varfor. Matilda liknade farden med Kalle Ankas husvagnssemester och det ar en smartsamt bra beskrivning.
Efter tre timmar ungefar kom vi fram till Camp Thuraya precis vid Lake Burigi. Vi holl pa att smalla av. Vi hade en KOCK och i talten fanns det sangar, spoltoalett och DUSCH. Det var helt sjukt! Precis nar vi var som saligast far vi reda pa bilproblem nummer tre. Flakten har gatt sonder! En man som jobbar pa campet beger sig till narmsta by for att fa tag pa en pikipiki for att kunna aka till narmsta stad for att kunna fa en ny flakt. Suck. Men det gick ingen nod pa oss utan vi satt och tittade pa utsikten, at mat och spelade kort. Det var helt fantastiskt. Vi horde flodhastarna skrika och da och da sag man ett huvud titta upp ur sjon. Solnedgangen var sa fin att jag var tvungen att nypa mig sjalv.
Mannen som hamtade flakten ramlade pa sin motorcykel sa istallet for att aka hemat pa sondagen akte jeepen med honom till narmsta sjukhus. Vi stannade darfor en extra dag i campet och tog det lugnt. Pa morgonen vid sex tittade vi pa soluppgangen och det var ocksa fantastiskt. Vi hoppades pa att kunna aka tidigt pa mandag morgon istallet eftersom vi hade planer for tisdagen men pa grund av punktering (igen!) blev det inte sa. Vi akte hemat pa mandagen mitt pa dagen efter en frukost bestaende av vitt brod, cola och ett berg av impalalever. Vi kunde inte ata kottet, det gick inte.
Pa vagen hem sag vi annu fler djur, precis nar vi skulle aka ut sag vi tre elefanter. Det var MAKTIGT. Resan hem gick bra, bara en punktering! Vi handlade pa marknaden, kopte nya biljetter (fick tillbaka pengarna for dom gamla) och sen akte vi hem. Vi lanade dator pa Elisantes chefs kontor och skrev vara rundbrev och efter middagen var det sova.
Resan hem far bli i nasta inlagg tror jag!
Hej da bloggen, pusspuss!
Nu har vi varit pa safari och det var (saklart) helt awesome. Men jag ska beratta om vart besok i Biharamulo/Burigi i kronologisk ordning.
Jag och Kristina vaknade tidigt och tog tid pa oss, sa god tid att vi stressade lite till bussen sen. Sofia och Matilda tog bussen fran Bukoba som gick kl 6, inte ok. Men i alla fall, det ar inte en buss som gar till ratt stalle! Vi kopte biljetter till Biharamulo men fick biljetter till Bwanga som ligger 8 mil ifran Biharamulo. Men det var en asfalterad vag, stor buss och vacker utsikt sa det funkade. I Bwanga fick vi vanta i 40 min ungefar sen kom en bil. En liten bil. Var skrack. Men det fungerade bra och efter mycket om och men kom vi fram! Vi kopte biljetter hem till mandagen och blev sen hamtade av Elisante. Vi kollade nyheterna och at ris och buffel till lunch. Gott som satan men magen klarar inte kott langre :( Sen drog vi till marknaden och handlade mat till helgen och kvallen aslutades med chipsi till middag!
Pa lordagen gick vi upp okristet tidigt men jag lyckades nar jag tankte pa vad som skulle handa under dagen (om jag bara visste). Vi korde ivag med vara coola jeep och med en man med ett gevar sa att inget djur skulle kunna anfalla. Aventyr! Efter kanske halva vagen far vi punka. Vi vantar pa nagot litet cafe i en timme medan de lagar dacket (vi hade extradack men det ar bra att ha i bushen). Vi kor vidare in i naturreservatet och bilproblem nummer tva: vagen ar uppgravd. Vi kor over ett dike och prejar ner lite naturreservat men kommer sen upp pa vagen igen! Vi kor vidare, ser zebror, impala, giraffer och babianer. Och andra djur men ingen manniska kan komma ihag allt. DA! En till punka!! Vi gar ut, mannen med gevaret forst, och vi vantar... Sofia var valdigt aksjuk under resan men trots detta brassade chaufforen pa och ingen forstod varfor. Matilda liknade farden med Kalle Ankas husvagnssemester och det ar en smartsamt bra beskrivning.
Efter tre timmar ungefar kom vi fram till Camp Thuraya precis vid Lake Burigi. Vi holl pa att smalla av. Vi hade en KOCK och i talten fanns det sangar, spoltoalett och DUSCH. Det var helt sjukt! Precis nar vi var som saligast far vi reda pa bilproblem nummer tre. Flakten har gatt sonder! En man som jobbar pa campet beger sig till narmsta by for att fa tag pa en pikipiki for att kunna aka till narmsta stad for att kunna fa en ny flakt. Suck. Men det gick ingen nod pa oss utan vi satt och tittade pa utsikten, at mat och spelade kort. Det var helt fantastiskt. Vi horde flodhastarna skrika och da och da sag man ett huvud titta upp ur sjon. Solnedgangen var sa fin att jag var tvungen att nypa mig sjalv.
Mannen som hamtade flakten ramlade pa sin motorcykel sa istallet for att aka hemat pa sondagen akte jeepen med honom till narmsta sjukhus. Vi stannade darfor en extra dag i campet och tog det lugnt. Pa morgonen vid sex tittade vi pa soluppgangen och det var ocksa fantastiskt. Vi hoppades pa att kunna aka tidigt pa mandag morgon istallet eftersom vi hade planer for tisdagen men pa grund av punktering (igen!) blev det inte sa. Vi akte hemat pa mandagen mitt pa dagen efter en frukost bestaende av vitt brod, cola och ett berg av impalalever. Vi kunde inte ata kottet, det gick inte.
Pa vagen hem sag vi annu fler djur, precis nar vi skulle aka ut sag vi tre elefanter. Det var MAKTIGT. Resan hem gick bra, bara en punktering! Vi handlade pa marknaden, kopte nya biljetter (fick tillbaka pengarna for dom gamla) och sen akte vi hem. Vi lanade dator pa Elisantes chefs kontor och skrev vara rundbrev och efter middagen var det sova.
Resan hem far bli i nasta inlagg tror jag!
Hej da bloggen, pusspuss!
tisdag 2 november 2010
En helg av att kanna sig som hemma
Hej bloggen!
Den sista tiden i Ilemera har jag insett att jag inte riktigt kommer ihag livet i Sverige. Jag vet att det ar kallt, att tiden nu ar tva timmar efter och att el ingar i vardagen. Men det kanns sa sjukt langt bort. Vardagen har blivit ny. Trots att det kanns som jag knappt har varit har kommer jag inte ihag vad jag gjorde i Sverige riktigt...
Pa lordagen var vi med pa konfirmationsundervisningen och vi blev bada valdigt positivt overraskade. Vi trodde att det skulle vara ungefar lasa fran bibeln, sa var det inte. De pratade om kriget i Uganda, islam och manskliga rattigheter under de tva timmarna vi var dar. Den svenska undervisningen kandes langt bort och inte lika allmanbildande som den tanzanska. Manskliga rattigheter. Ju mer jag tanker pa det desto mer givet som amne ar det ju, samma med islam. Kanske nagot for Sverige att ta efter!
Pa sondagen var det kyrka som vanligt och efterat kom en man fram till oss och sa med myndig rost att det har inte ar Europa och att man maste koka vattnet innan man dricker det (eftersom alla vet att jag har varit sjuk). Jag blev sapass forvanad att jag inte forstod att bli forolampad. Jag forklarade att vi kokar vattnet i 10 minuter och att det nog inte ar anledningen till att jag ar sjuk. Han sa da att han vet att man dricker vatten direkt ifran kranen i Europa men att i Afrika maste man koka vattnet. Till Katinka sa han att hon borde ha lart sig kiswahili nu efter tre manader, det ar tillrackligt. Han larde sig tyska efter en manad i Tyskland men han har tyvarr glomt bort det nu. Upprorda efter motet med denna sanslost arroganta man gick vi hem till oss.
Sen kom dagens hojdpunkt: VALET! Med hoga forvantningar gar vi till vallokalen narmast oss. Vi moter en lang ko indelad i man/kvinna och var van, Fredrick, och han hjalper oss att fraga en vakt om vi far fota. Vakten sager ja men bestammer sig sen for att fraga en annan vakt.Vi far inte fota. Besvikelsen! Sen fragar vi om vi far ga in i vallokalen och titta, bara titta inte fota. Vi far inte titta. Fredrick anstranger sig och ringer till en ansvarig for vallokaler i regionen men tydligen maste man soka tillstand och ha med sig ett brev fran staten for att fa titta in i vallokalen om man inte ska rosta. Efter det blir vi bortkorda av vakten. Anti-klimax men larorikt!
Vi gar hemat men blir inbjudna pa lunch hos Cecilia som vi glatt tackar ja till. Efter lunch och mycket prat gar vi hem och bakar bullar, nagot som har blivit lite av var grej har i Ilemera. Esaya kom forbi och bakade med oss och hjalpte oss att fa fjutt pa ugnen. Medan vi vantade lyssnade Esaya pa min ipod som han nu har fatt lana och spelade sjuan. Jag ar inne i nagon forlorartrend och sjuan gar inte alls bra... Men bullarna blev jattegoda i alla fall :)
Igar larde vi ut sjuan till nagra av ICCOeleverna, det ar lite knepigt nar man inte kan spraket men Katinka ar jattebra pa kiswahili, ungefar sa bra sa att jag skams over min. Men jag intalar mig sjalv om att det finns sa mycket annat att gora (dalig ursakt). Igar jobbade vi ocksa pa kyrkans shamba ett tag och var med pa ett mote med alla evangelister i distriket. Vi blev inbjudna till en av oarna i Victoriasjon men vi tror dessvarre att vi inte kommer att hinna aka dit. Tiden rinner ivag och jag ar stressad, trots att det ar 1/3 kvar.
I helgen ska vi till Biharamulo for safari, det ska bli sjukt spannande! Hoppas pa att se lite zebror, giraffer, gnuer och lejon. Men vi far se vad som hander!
Hej da bloggen, pusspuss!
Den sista tiden i Ilemera har jag insett att jag inte riktigt kommer ihag livet i Sverige. Jag vet att det ar kallt, att tiden nu ar tva timmar efter och att el ingar i vardagen. Men det kanns sa sjukt langt bort. Vardagen har blivit ny. Trots att det kanns som jag knappt har varit har kommer jag inte ihag vad jag gjorde i Sverige riktigt...
Pa lordagen var vi med pa konfirmationsundervisningen och vi blev bada valdigt positivt overraskade. Vi trodde att det skulle vara ungefar lasa fran bibeln, sa var det inte. De pratade om kriget i Uganda, islam och manskliga rattigheter under de tva timmarna vi var dar. Den svenska undervisningen kandes langt bort och inte lika allmanbildande som den tanzanska. Manskliga rattigheter. Ju mer jag tanker pa det desto mer givet som amne ar det ju, samma med islam. Kanske nagot for Sverige att ta efter!
Pa sondagen var det kyrka som vanligt och efterat kom en man fram till oss och sa med myndig rost att det har inte ar Europa och att man maste koka vattnet innan man dricker det (eftersom alla vet att jag har varit sjuk). Jag blev sapass forvanad att jag inte forstod att bli forolampad. Jag forklarade att vi kokar vattnet i 10 minuter och att det nog inte ar anledningen till att jag ar sjuk. Han sa da att han vet att man dricker vatten direkt ifran kranen i Europa men att i Afrika maste man koka vattnet. Till Katinka sa han att hon borde ha lart sig kiswahili nu efter tre manader, det ar tillrackligt. Han larde sig tyska efter en manad i Tyskland men han har tyvarr glomt bort det nu. Upprorda efter motet med denna sanslost arroganta man gick vi hem till oss.
Sen kom dagens hojdpunkt: VALET! Med hoga forvantningar gar vi till vallokalen narmast oss. Vi moter en lang ko indelad i man/kvinna och var van, Fredrick, och han hjalper oss att fraga en vakt om vi far fota. Vakten sager ja men bestammer sig sen for att fraga en annan vakt.Vi far inte fota. Besvikelsen! Sen fragar vi om vi far ga in i vallokalen och titta, bara titta inte fota. Vi far inte titta. Fredrick anstranger sig och ringer till en ansvarig for vallokaler i regionen men tydligen maste man soka tillstand och ha med sig ett brev fran staten for att fa titta in i vallokalen om man inte ska rosta. Efter det blir vi bortkorda av vakten. Anti-klimax men larorikt!
Vi gar hemat men blir inbjudna pa lunch hos Cecilia som vi glatt tackar ja till. Efter lunch och mycket prat gar vi hem och bakar bullar, nagot som har blivit lite av var grej har i Ilemera. Esaya kom forbi och bakade med oss och hjalpte oss att fa fjutt pa ugnen. Medan vi vantade lyssnade Esaya pa min ipod som han nu har fatt lana och spelade sjuan. Jag ar inne i nagon forlorartrend och sjuan gar inte alls bra... Men bullarna blev jattegoda i alla fall :)
Igar larde vi ut sjuan till nagra av ICCOeleverna, det ar lite knepigt nar man inte kan spraket men Katinka ar jattebra pa kiswahili, ungefar sa bra sa att jag skams over min. Men jag intalar mig sjalv om att det finns sa mycket annat att gora (dalig ursakt). Igar jobbade vi ocksa pa kyrkans shamba ett tag och var med pa ett mote med alla evangelister i distriket. Vi blev inbjudna till en av oarna i Victoriasjon men vi tror dessvarre att vi inte kommer att hinna aka dit. Tiden rinner ivag och jag ar stressad, trots att det ar 1/3 kvar.
I helgen ska vi till Biharamulo for safari, det ska bli sjukt spannande! Hoppas pa att se lite zebror, giraffer, gnuer och lejon. Men vi far se vad som hander!
Hej da bloggen, pusspuss!
Begravning
Hej bloggen!
I torsdags morse mottes vi av en valdigt dampad stamning under morgonbonen. En av elevernas kaka (oversatts bror men manlig slakting) hade dott under natten. Vara planer pa att arbeta pa kyrkans shamba andrades fort till att ga pa begravning.
Vi gick i ungefar 15 minuter in bland traden innan vi kom till ratt hus. Pojken som hade dott var ungefar 15 ar och hade dott av epilepsi. Vi gick in i huset och halsade pa familjen, dar ibland en av ICCOs elever. Det var riktigt hjartskarande. I rummet lag ocksa den doda pojkens kropp och det var lite av en chock for mig och Kristina.
Efter att ha halsat satte vi oss utanfor huset pa halm i skuggan av ett banantrad. Det var fullt av manniskor utanfor och det ar som det brukar vara. Har kommer alla som kanner nagon sorjande till familjens hus och sitter dar tills begravningen ar over och vissa aven efter det.
Efter en regnskur spikades den enkla trakistan igen och bars ut utanfor huset. Evangelisten var dar och holl i en enkelt cermoni och darefter sanktes kistan ner i jorden nagra meter fran huset. Efter det gick vi hem och bade jag och Kristina var ganska tagna av upplevelsen. Det ar sanna stunder det ar svart att bara arvet man har som europe. Det blir sa konkret da.
Under tva manader har vi varit pa dop, brollop och begravning. I den ordningen.
Hej da bloggen, pusspuss!
I torsdags morse mottes vi av en valdigt dampad stamning under morgonbonen. En av elevernas kaka (oversatts bror men manlig slakting) hade dott under natten. Vara planer pa att arbeta pa kyrkans shamba andrades fort till att ga pa begravning.
Vi gick i ungefar 15 minuter in bland traden innan vi kom till ratt hus. Pojken som hade dott var ungefar 15 ar och hade dott av epilepsi. Vi gick in i huset och halsade pa familjen, dar ibland en av ICCOs elever. Det var riktigt hjartskarande. I rummet lag ocksa den doda pojkens kropp och det var lite av en chock for mig och Kristina.
Efter att ha halsat satte vi oss utanfor huset pa halm i skuggan av ett banantrad. Det var fullt av manniskor utanfor och det ar som det brukar vara. Har kommer alla som kanner nagon sorjande till familjens hus och sitter dar tills begravningen ar over och vissa aven efter det.
Efter en regnskur spikades den enkla trakistan igen och bars ut utanfor huset. Evangelisten var dar och holl i en enkelt cermoni och darefter sanktes kistan ner i jorden nagra meter fran huset. Efter det gick vi hem och bade jag och Kristina var ganska tagna av upplevelsen. Det ar sanna stunder det ar svart att bara arvet man har som europe. Det blir sa konkret da.
Under tva manader har vi varit pa dop, brollop och begravning. I den ordningen.
Hej da bloggen, pusspuss!
Plotsligt hander det...
Hej bloggen!
Efter helgen i Bukoba akte jag och Kristina tillbaka till Ilemera, det kanns bara battre och battre att komma dit och det kanns som hemma.
Jag vet inte om jag har sagt att vi har borjat undervisa i engelska pa ICCO och det ar storsucce - for oss i alla fall. Pa mandagar, onsdagar och fredagar, dom dagarna som vi ar pa plats. Vi har kort igang med verb och pronomen, det viktigaste verbet ar latt "go" med tanke pa att det ar det verb jag har anvant mest pa kiswahili eftersom man alltid ar pavag nagonstans nar man moter folk :)
Forra mandagen efter lektionen kande jag mig lite febrig men tankte inte mycket mer pa det. Pratade med diakonen Clea och hon sa att jag borde testa mig for malaria. Jag avfardade detta (saklart) och sa att jag sakert skulle vara frisk dagen efter. Efter en natt med febersvettningar bestamde jag mig for att gora det dar forbannade testet. Jag hoppades del pa att inte ha det (av kanske sjalvklara anledningar men framforallt eftersom man inte kan ge blod da) och dels pa att ha det sa jag kunde fa medicin och ma battre, sa daligt madde jag. Min tyska van Katinka gjorde testet och ingen malaria! Beskedet var lattande men jag fick istallet ma kasst och sova en hel dag utan att veta varfor. Var dock med pa ICCO Staff Meeting pa eftermiddagen, de gjorde utvardering och uppfoljning och vi fick som vanligt presentera oss trots att alla nog vet vilka vi ar vid det har laget. I slutet sa vi att vi har ICCO att tacka for mycket gott under var tid i Tanzania vilket ar helt sant. Det kanns redan i hjartat nar jag tanker pa att jag ska lamna landet och alla elever pa skolan. Men jag forsoker att inte tanka pa det for mycket...
Ska ocksa saga att vi varje morgon gar pa morgonbon ledd av ICCOeleverna, med undantag for onsdagar och sondagar nar det inte ar nagon. Vi brukar ocksa hoppa den pa lordagen med motiveringen: sovmorgon. Morgonbonen ar pa kihaya=vi fattar absolut ingenting. Tjejerna brukar dock lana ut sina sangbocker till oss sa vi far vara lite delaktiga. Efter morgonbonen halsar alla pa varandra med orden Yesu ni Bwana som betyder Jesus ar Herren. Det ar alltid lika svart att halla sig for skratt nar jag och Kristina halsar pa varandra med dom orden... Efter morgonbonen kommer dom flesta fram till oss och fragar hur morgonen har varit. En kille ar alltid en av de tre forsta. Vi vet inte vad han heter men kallar honom for "glada killen" for han LYSER. Det gar inte att ha en dalig dag efter att han halsat pa honom. Jag och Kristina fruktar dagen da han inte ar med pa morgonbonen... Men det finns manga andra glada och vanliga ansikten, faktiskt bara sanna. Det ar en bra start pa din dag for att sno nagot jag laste pa Tropicanapaketen nar jag var 10.
Mer i nasta inlagg!
Hej da bloggen, pusspuss!
Efter helgen i Bukoba akte jag och Kristina tillbaka till Ilemera, det kanns bara battre och battre att komma dit och det kanns som hemma.
Jag vet inte om jag har sagt att vi har borjat undervisa i engelska pa ICCO och det ar storsucce - for oss i alla fall. Pa mandagar, onsdagar och fredagar, dom dagarna som vi ar pa plats. Vi har kort igang med verb och pronomen, det viktigaste verbet ar latt "go" med tanke pa att det ar det verb jag har anvant mest pa kiswahili eftersom man alltid ar pavag nagonstans nar man moter folk :)
Forra mandagen efter lektionen kande jag mig lite febrig men tankte inte mycket mer pa det. Pratade med diakonen Clea och hon sa att jag borde testa mig for malaria. Jag avfardade detta (saklart) och sa att jag sakert skulle vara frisk dagen efter. Efter en natt med febersvettningar bestamde jag mig for att gora det dar forbannade testet. Jag hoppades del pa att inte ha det (av kanske sjalvklara anledningar men framforallt eftersom man inte kan ge blod da) och dels pa att ha det sa jag kunde fa medicin och ma battre, sa daligt madde jag. Min tyska van Katinka gjorde testet och ingen malaria! Beskedet var lattande men jag fick istallet ma kasst och sova en hel dag utan att veta varfor. Var dock med pa ICCO Staff Meeting pa eftermiddagen, de gjorde utvardering och uppfoljning och vi fick som vanligt presentera oss trots att alla nog vet vilka vi ar vid det har laget. I slutet sa vi att vi har ICCO att tacka for mycket gott under var tid i Tanzania vilket ar helt sant. Det kanns redan i hjartat nar jag tanker pa att jag ska lamna landet och alla elever pa skolan. Men jag forsoker att inte tanka pa det for mycket...
Ska ocksa saga att vi varje morgon gar pa morgonbon ledd av ICCOeleverna, med undantag for onsdagar och sondagar nar det inte ar nagon. Vi brukar ocksa hoppa den pa lordagen med motiveringen: sovmorgon. Morgonbonen ar pa kihaya=vi fattar absolut ingenting. Tjejerna brukar dock lana ut sina sangbocker till oss sa vi far vara lite delaktiga. Efter morgonbonen halsar alla pa varandra med orden Yesu ni Bwana som betyder Jesus ar Herren. Det ar alltid lika svart att halla sig for skratt nar jag och Kristina halsar pa varandra med dom orden... Efter morgonbonen kommer dom flesta fram till oss och fragar hur morgonen har varit. En kille ar alltid en av de tre forsta. Vi vet inte vad han heter men kallar honom for "glada killen" for han LYSER. Det gar inte att ha en dalig dag efter att han halsat pa honom. Jag och Kristina fruktar dagen da han inte ar med pa morgonbonen... Men det finns manga andra glada och vanliga ansikten, faktiskt bara sanna. Det ar en bra start pa din dag for att sno nagot jag laste pa Tropicanapaketen nar jag var 10.
Mer i nasta inlagg!
Hej da bloggen, pusspuss!
Brollop i Bukoba!
Hej bloggen!
Jag tror att det ar lage att beratta om brollopet jag var pa for drygt en vecka sedan, men forst vill jag bara saga att efter jag hade skrivit forra inlagget borjade det lukta donken inne pa internetcafet, sjuk kansla. Dagen efter sprang en trearig kille in i glasdorren till internetcafet och jag skrattade tills jag grat och skamdes. Och nej, han skadade sig inte!
Naval, brollopet! Vi var taggade infor att traffa vara gamla vanner John, Regina och Anitha och allt detta pa Anithas brollop, kunde inte bli battre! Vi sminkade oss for forsta gangen pa tva manader och freakade over hur ovanligt det sag ut ett tag. Sen tog vi en taxi till kyrkan som lag en bit utanfor stan. Val dar traffade vi tva andra wazungu, kandes faktiskt ratt skont att inte vara ensam. Det visar sig att de tva ar syskon till Debhora (eller Gunvor som hon egentligen hette), alltsa svenskar! Vi alla vet att traffa svenskar utomlands alltid ar en harlig upplevelse.
Sen kom brudparet! Enligt tradition far bruden inte le, sa Anitha gick och sag ledsen ut och tittade ner i marken. Vigseln var valdigt fin och for forsta gangen (och enda an sa lange) i Tanzania tog jag emot nattvarden.
Efter vigseln var det att kora igenom stan for att tuta och vinka. Vi stod pa svenskarnas flak tillsammans med 12 andra personer. Lite laskigt men bilen korde i typ 10km/h sa det var inte farligt! Vi stannade till pa stranden dar det var fototime, poserna var inovade vilket var valdigt tacksamt. Man kunde skymta lite leenden ocksa!
Sen var det brollopsfest! Vi slog oss ner vid ett bord langt bort ifran hogtalarna med motiveringen att det ar outhardligt att sitta nara. Hade jag inte horselproblem innan resan sa far jag det garanterat tills jag kommer hem... Det var tal efter tal pa kiswahili och vi forstod valdigt bergransat av vad dom pratade om, som tur var kom John till vart bord ibland och forklarade vad som pagick. Da fick vi ocksa reda pa att Anithas foraldrar inte var dar, ocksa det pga tradition.
Vid tva tillfallen gick vi fram till brudparet, en gang for att skala och en gang for att lamna var present. I kon ar det som sa att man dansar fram. Dansar som i istallet for att ga/koa som man gor hemma. Jag har aldrig under min livslangd kant mig sa stel och svensk. Sa fort jag slutade superfokusera pa vad jag gjorde sa blev det fel, men den bjuder jag pa.
I slutet av kvallen var det dans. Jag ska inte saga att vi blev tvingade av John men han overtalade oss med argument som ingen kan saga nej till - att Anitha skulle bli glad da och att vi ar har for hennes skull. Aterigen kande jag mig som en stel svensk men det gick pa nagot satt battre nar det inte var 100 pers som tittade pa en.
Vid midnatt gick vi hem for att festen var slut. Vi hade tv pa vart lyxiga hotellrum och vi tittade pa Grease innan vi somnade. En helt grym dag!
Hej da bloggen, pusspuss!
Jag tror att det ar lage att beratta om brollopet jag var pa for drygt en vecka sedan, men forst vill jag bara saga att efter jag hade skrivit forra inlagget borjade det lukta donken inne pa internetcafet, sjuk kansla. Dagen efter sprang en trearig kille in i glasdorren till internetcafet och jag skrattade tills jag grat och skamdes. Och nej, han skadade sig inte!
Naval, brollopet! Vi var taggade infor att traffa vara gamla vanner John, Regina och Anitha och allt detta pa Anithas brollop, kunde inte bli battre! Vi sminkade oss for forsta gangen pa tva manader och freakade over hur ovanligt det sag ut ett tag. Sen tog vi en taxi till kyrkan som lag en bit utanfor stan. Val dar traffade vi tva andra wazungu, kandes faktiskt ratt skont att inte vara ensam. Det visar sig att de tva ar syskon till Debhora (eller Gunvor som hon egentligen hette), alltsa svenskar! Vi alla vet att traffa svenskar utomlands alltid ar en harlig upplevelse.
Sen kom brudparet! Enligt tradition far bruden inte le, sa Anitha gick och sag ledsen ut och tittade ner i marken. Vigseln var valdigt fin och for forsta gangen (och enda an sa lange) i Tanzania tog jag emot nattvarden.
Efter vigseln var det att kora igenom stan for att tuta och vinka. Vi stod pa svenskarnas flak tillsammans med 12 andra personer. Lite laskigt men bilen korde i typ 10km/h sa det var inte farligt! Vi stannade till pa stranden dar det var fototime, poserna var inovade vilket var valdigt tacksamt. Man kunde skymta lite leenden ocksa!
Sen var det brollopsfest! Vi slog oss ner vid ett bord langt bort ifran hogtalarna med motiveringen att det ar outhardligt att sitta nara. Hade jag inte horselproblem innan resan sa far jag det garanterat tills jag kommer hem... Det var tal efter tal pa kiswahili och vi forstod valdigt bergransat av vad dom pratade om, som tur var kom John till vart bord ibland och forklarade vad som pagick. Da fick vi ocksa reda pa att Anithas foraldrar inte var dar, ocksa det pga tradition.
Vid tva tillfallen gick vi fram till brudparet, en gang for att skala och en gang for att lamna var present. I kon ar det som sa att man dansar fram. Dansar som i istallet for att ga/koa som man gor hemma. Jag har aldrig under min livslangd kant mig sa stel och svensk. Sa fort jag slutade superfokusera pa vad jag gjorde sa blev det fel, men den bjuder jag pa.
I slutet av kvallen var det dans. Jag ska inte saga att vi blev tvingade av John men han overtalade oss med argument som ingen kan saga nej till - att Anitha skulle bli glad da och att vi ar har for hennes skull. Aterigen kande jag mig som en stel svensk men det gick pa nagot satt battre nar det inte var 100 pers som tittade pa en.
Vid midnatt gick vi hem for att festen var slut. Vi hade tv pa vart lyxiga hotellrum och vi tittade pa Grease innan vi somnade. En helt grym dag!
Hej da bloggen, pusspuss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)