Hej bloggen!
Snart är det jul med allt det innebär. Bland annat innebär det att jag egentligen inte orkar engagera mig i någonting alls som en manifestation mot vad julen "är". Helt ärligt är ju julen egentligen bara att överkonsumera, träffa familjen men med tusen gånger mer prestige i mötet än annars. Jag tänker att julen egentligen borde vara allt UTOM det. Det kanske är därför jag trotsar det sekulariserade (vem kom på att det var ett asbra ord?) samhället vi lever i och spenderar typ halva julafton i kyrkan. Jag startade ett event på facebook, vi är redan 10 stycken som ska vara lite i kyrkan!
Nu har jag varit hemma i nästan tre veckor. Det känns som att det är ett annat liv. Egentligen lever jag ju inte i verkligheten här i Stockholm utan snarare i facebookvärlden - uttrycket som Julia myntade på hemkomstkursen. För det här är ju inte verkligheten i världen. Att sitta i en lägenhet, kolla tv och blogga. Det är nästan som att leva i ett tvprogram, det är inte på riktigt. Jag ska försöka komma fram till vad som är min verklighet snart men jag räknar med att det kan bli svårt. Jag tror att det kan komma en lista inom kort på saker jag inte gillar med att komma hem, men jag måste bli bitter igen så det finns ingen bättre dag än julafton/juldagen för det ändamålet!
Det jag har pysslat med nu senaste tiden är att hälsa på min gamla skola, träffa massa vänner och kolla på Världens konflikter på SVTplay. För alla er som har missat det... jag vet inte hur ni klarar av att leva. Det är ett underbart program och jag råder er alla att se det, alltihop. Jag och Sophie ska kolla ikväll, jag är taggad! Och mina elever, god damn va dom är bäst. Hur ska jag kunna sluta åka dit? Det är ju helt omöjligt! Jag får vänta i 1,5 år tills alla elever jag känner har slutat... Var där 3 gånger förra veckan. Aslame att gilla sitt jobb så mycket, jag vet.
Nåväl, jag är hemma. Det är svårt men det var nog ännu svårare att vara borta. Svårast är nog att veta att skillnaden är så sjukt stor. Samma värld, olika verkligheter.
Hej då bloggen, pusspuss!
onsdag 22 december 2010
onsdag 15 december 2010
Hemkomstkurs och föreläsningar
Hej bloggen
Förra veckan var jag på hemkomstkurs tillsammans med alla andra deltagare på Sigtuna Folkhögskola. Dagen innan kom Jocke upp till min tomma lägenhet och vi käkade pizza och kollade film, supermysigt! Väl i Sigtuna fick jag dela rum med Kristina och livet var liksom lite som vanligt trots att utomhus kändes som AC... Veckan avslutades med mat från alla olika länder och en mässa, i Stockholm blev det bio med Samuel, Erik, hans flickvän och hennes kompis. Under måndagen visade jag Samuel Stockholm och sen var Ung I Den Världsvida Kyrkan slut. (Men det är nu det börjar har jag fått reda på).
För att sammanfatta veckan så var den helt fantastisk. Jag har hängt med UIDVKfolket och fått lite ny kraft så jag orkar med allt jag vill göra. Jag börjar mer och mer inse att den här resan med förberedelsekurser och avslutningskurser inräknat kommer förändra mig. Eller i alla fall ge mig ett nytt perspektiv som inte kommer gå att ta bort. Jag hoppas att det inte går att ta bort, jag hoppas att det kommer finnas kvar. Men samtidigt vet jag inte om det är möjligt att leva ett liv utan att bli bitter. Framtiden får utvisa det hela...
Jag har börjat med mina föreläsningar, igår för kyrkorådet och imorgon för niondeklassarna på Viktor Rydbers Samskola - min gamla arbetsplats. Det känns sjukt bra att få prata med människor och få ge min bild av verkligheten. Hoppas att det påverkar någon att vilja något, det hoppas jag verkligen :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Förra veckan var jag på hemkomstkurs tillsammans med alla andra deltagare på Sigtuna Folkhögskola. Dagen innan kom Jocke upp till min tomma lägenhet och vi käkade pizza och kollade film, supermysigt! Väl i Sigtuna fick jag dela rum med Kristina och livet var liksom lite som vanligt trots att utomhus kändes som AC... Veckan avslutades med mat från alla olika länder och en mässa, i Stockholm blev det bio med Samuel, Erik, hans flickvän och hennes kompis. Under måndagen visade jag Samuel Stockholm och sen var Ung I Den Världsvida Kyrkan slut. (Men det är nu det börjar har jag fått reda på).
För att sammanfatta veckan så var den helt fantastisk. Jag har hängt med UIDVKfolket och fått lite ny kraft så jag orkar med allt jag vill göra. Jag börjar mer och mer inse att den här resan med förberedelsekurser och avslutningskurser inräknat kommer förändra mig. Eller i alla fall ge mig ett nytt perspektiv som inte kommer gå att ta bort. Jag hoppas att det inte går att ta bort, jag hoppas att det kommer finnas kvar. Men samtidigt vet jag inte om det är möjligt att leva ett liv utan att bli bitter. Framtiden får utvisa det hela...
Jag har börjat med mina föreläsningar, igår för kyrkorådet och imorgon för niondeklassarna på Viktor Rydbers Samskola - min gamla arbetsplats. Det känns sjukt bra att få prata med människor och få ge min bild av verkligheten. Hoppas att det påverkar någon att vilja något, det hoppas jag verkligen :)
Hej då bloggen, pusspuss!
fredag 3 december 2010
Äntligen hemma?
Hej bloggen!
Nu sitter jag hemma, i min pappas lägenhet. Jag tvättar kläder (i maskin!) och det behövs verkligen, alla kläder har en rödaktig ton, lite sådär nice. Jag är alltså hemma. Det känns sjukt overkligt. Båda planen blev försenade på grund av snö i Amsterdam (alltså INTE en punktering den här gången) så jag och Sofia kom hem 8 timmar senare än beräknat. Vi började skratta när det andra planet var försenat för grejen var att vi var PÅ planet. Det var kö för att få lyfta. En man som satt bakom oss frågade om det verkligen var så roligt, jag förklarade att ja, det är det. Trots att resan blev lite längre än beräknat så kändes det inte som så lång tid gick, kanske för att man jämför med 21 timmar buss till Dar-es-Salaam, I don't know... Mamma och min bror Markus kom och hämtade mig på flygplatsen och tur var det. Motviljan att åka hem blev liksom ännu större när jag redan var hemma.
Självklart blev det Donken när jag kom hem, av två anledningar: jag var galet sugen och det betyder noll disk. En så kallad winwin. Vi åkte hem till mamma och kollade nyheter. Det var helt overkligt att höra nyheter på svenska och på tv. Jag har fått uppdateringar men att höra folk prata om att man har hittat en bakterie som istället for fosfor behöver arsenik var en ganska sorglig upplevelse. Det här skulle tydligen kunna leda till att man kanske kan hitta levande organismer i rymden eftersom man kan leta efter fler grundämnen och blablabla. Det har alltid förvånat mig hur bakterier som kanske kan finnas i rymden kan vara till större intresse än alla människor som faktiskt bor på jorden. Jag fick lite ångest över att det inte verkar som att man bryr sig så mycket om mänskligheten som helhet. Jag antar att den här ångesten kommer att försvinna allt eftersom, hoppas hoppas.
Mamma hade också hyrt film, Brothers, som handlar om en kille som åker till Afghanistan, blir tillfångatangen men hans familj tror att han har dött. Handlar om hans familj och hur det är för honom att komma tillbaka och känner att ingen förstår honom. Kanske inte den typ av film jag behövde se när jag själv hade småångest för att komma hem men filmen var väldigt bra i alla fall. Sen åkte jag hem till pappa, slängde i en tvättmaskin, kollade facebook och sen var det sova.
Trots att jag inte har sovit mycket ens dom senaste två veckorna hade jag svårt att sova och vaknade tidigt, kl 8. I Tanzania hade det varit sovmorgon dock så jag antar att det är därför som jag vaknade galet tidigt. Har tvättat, rensat garderoben och städat lite nu på morgonen. Och ätit kaviarmacka. Gode Gud så gott det var. Men det är verkligen sjukt overkligt att vara hemma. För en månad sen var jag i Ilemera och alla pratade om valet, man visste inte resultatet ännu, trots att man egentligen visste det eftersom CCM är så stora. Men det känns som en helt annan värld vilket det såklart inte är. Men olika verkligheter. Känns inte som att jag hör hemma helt i någon av dom vilket är en konstig känsla. Men man anpassar sig, som sagt. Frågan är om jag vill anpassa mig...
Jag läste på Aftonbladet för kanske en vecka sen, där hade Blondinbella skrivit att unga tjejer som är födda på 90-talet ofta är drivna eftersom dom har mycket press på sig att studera och samtidigt ha koll på mode och vara snygga. Typ, inte exakt så men det var kontentan. Jag håller med henne, det är säkert sanningen för många. Det kanske är för att jag är 80-talist som gör att jag inte alls håller med om att det är det som borde vara viktigt, ens för någon. Sanningens ord är att om jag slutar läsa nyheter och börjar läsa ELLE istället vill jag att någon slår mig hårt och säger att jag har övergivit mina ideal. Tänk om alla unga i Sverige istället för ytligheter skulle börja bry sig om varandra, då hade vi haft en revolution på gång. Enormt mycket tid skulle frigöras och kanske hade världen sett annorlunda ut, eller i alla fall haft en annan atomsfär. När man är smådeppig som jag är nu får man faktiskt drömma om sånt här, bara så ni vet.
Nåja, nu ska jag nog ta mig ner i källaren för att hämta flyttkartonger. Flyttade ju hit i somras och det har ännu inte blivit uppackat, känns som att det måste ändra på sig. Ja, det blev ju inget solskensinlägg det här, men det finns många fina saker med att vara hemma, allt i familj och vänner jag har kommit tillbaka till. Jag har saknat er, tro inget annat. På måndag blir det Sigtuna, det ser jag fram emot sjukt mycket :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Nu sitter jag hemma, i min pappas lägenhet. Jag tvättar kläder (i maskin!) och det behövs verkligen, alla kläder har en rödaktig ton, lite sådär nice. Jag är alltså hemma. Det känns sjukt overkligt. Båda planen blev försenade på grund av snö i Amsterdam (alltså INTE en punktering den här gången) så jag och Sofia kom hem 8 timmar senare än beräknat. Vi började skratta när det andra planet var försenat för grejen var att vi var PÅ planet. Det var kö för att få lyfta. En man som satt bakom oss frågade om det verkligen var så roligt, jag förklarade att ja, det är det. Trots att resan blev lite längre än beräknat så kändes det inte som så lång tid gick, kanske för att man jämför med 21 timmar buss till Dar-es-Salaam, I don't know... Mamma och min bror Markus kom och hämtade mig på flygplatsen och tur var det. Motviljan att åka hem blev liksom ännu större när jag redan var hemma.
Självklart blev det Donken när jag kom hem, av två anledningar: jag var galet sugen och det betyder noll disk. En så kallad winwin. Vi åkte hem till mamma och kollade nyheter. Det var helt overkligt att höra nyheter på svenska och på tv. Jag har fått uppdateringar men att höra folk prata om att man har hittat en bakterie som istället for fosfor behöver arsenik var en ganska sorglig upplevelse. Det här skulle tydligen kunna leda till att man kanske kan hitta levande organismer i rymden eftersom man kan leta efter fler grundämnen och blablabla. Det har alltid förvånat mig hur bakterier som kanske kan finnas i rymden kan vara till större intresse än alla människor som faktiskt bor på jorden. Jag fick lite ångest över att det inte verkar som att man bryr sig så mycket om mänskligheten som helhet. Jag antar att den här ångesten kommer att försvinna allt eftersom, hoppas hoppas.
Mamma hade också hyrt film, Brothers, som handlar om en kille som åker till Afghanistan, blir tillfångatangen men hans familj tror att han har dött. Handlar om hans familj och hur det är för honom att komma tillbaka och känner att ingen förstår honom. Kanske inte den typ av film jag behövde se när jag själv hade småångest för att komma hem men filmen var väldigt bra i alla fall. Sen åkte jag hem till pappa, slängde i en tvättmaskin, kollade facebook och sen var det sova.
Trots att jag inte har sovit mycket ens dom senaste två veckorna hade jag svårt att sova och vaknade tidigt, kl 8. I Tanzania hade det varit sovmorgon dock så jag antar att det är därför som jag vaknade galet tidigt. Har tvättat, rensat garderoben och städat lite nu på morgonen. Och ätit kaviarmacka. Gode Gud så gott det var. Men det är verkligen sjukt overkligt att vara hemma. För en månad sen var jag i Ilemera och alla pratade om valet, man visste inte resultatet ännu, trots att man egentligen visste det eftersom CCM är så stora. Men det känns som en helt annan värld vilket det såklart inte är. Men olika verkligheter. Känns inte som att jag hör hemma helt i någon av dom vilket är en konstig känsla. Men man anpassar sig, som sagt. Frågan är om jag vill anpassa mig...
Jag läste på Aftonbladet för kanske en vecka sen, där hade Blondinbella skrivit att unga tjejer som är födda på 90-talet ofta är drivna eftersom dom har mycket press på sig att studera och samtidigt ha koll på mode och vara snygga. Typ, inte exakt så men det var kontentan. Jag håller med henne, det är säkert sanningen för många. Det kanske är för att jag är 80-talist som gör att jag inte alls håller med om att det är det som borde vara viktigt, ens för någon. Sanningens ord är att om jag slutar läsa nyheter och börjar läsa ELLE istället vill jag att någon slår mig hårt och säger att jag har övergivit mina ideal. Tänk om alla unga i Sverige istället för ytligheter skulle börja bry sig om varandra, då hade vi haft en revolution på gång. Enormt mycket tid skulle frigöras och kanske hade världen sett annorlunda ut, eller i alla fall haft en annan atomsfär. När man är smådeppig som jag är nu får man faktiskt drömma om sånt här, bara så ni vet.
Nåja, nu ska jag nog ta mig ner i källaren för att hämta flyttkartonger. Flyttade ju hit i somras och det har ännu inte blivit uppackat, känns som att det måste ändra på sig. Ja, det blev ju inget solskensinlägg det här, men det finns många fina saker med att vara hemma, allt i familj och vänner jag har kommit tillbaka till. Jag har saknat er, tro inget annat. På måndag blir det Sigtuna, det ser jag fram emot sjukt mycket :)
Hej då bloggen, pusspuss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)