En helg av att kanna sig som hemma

Hej bloggen!

Den sista tiden i Ilemera har jag insett att jag inte riktigt kommer ihag livet i Sverige. Jag vet att det ar kallt, att tiden nu ar tva timmar efter och att el ingar i vardagen. Men det kanns sa sjukt langt bort. Vardagen har blivit ny. Trots att det kanns som jag knappt har varit har kommer jag inte ihag vad jag gjorde i Sverige riktigt...

Pa lordagen var vi med pa konfirmationsundervisningen och vi blev bada valdigt positivt overraskade. Vi trodde att det skulle vara ungefar lasa fran bibeln, sa var det inte. De pratade om kriget i Uganda, islam och manskliga rattigheter under de tva timmarna vi var dar. Den svenska undervisningen kandes langt bort och inte lika allmanbildande som den tanzanska. Manskliga rattigheter. Ju mer jag tanker pa det desto mer givet som amne ar det ju, samma med islam. Kanske nagot for Sverige att ta efter!

Pa sondagen var det kyrka som vanligt och efterat kom en man fram till oss och sa med myndig rost att det har inte ar Europa och att man maste koka vattnet innan man dricker det (eftersom alla vet att jag har varit sjuk). Jag blev sapass forvanad att jag inte forstod att bli forolampad. Jag forklarade att vi kokar vattnet i 10 minuter och att det nog inte ar anledningen till att jag ar sjuk. Han sa da att han vet att man dricker vatten direkt ifran kranen i Europa men att i Afrika maste man koka vattnet. Till Katinka sa han att hon borde ha lart sig kiswahili nu efter tre manader, det ar tillrackligt. Han larde sig tyska efter en manad i Tyskland men han har tyvarr glomt bort det nu. Upprorda efter motet med denna sanslost arroganta man gick vi hem till oss.

Sen kom dagens hojdpunkt: VALET! Med hoga forvantningar gar vi till vallokalen narmast oss. Vi moter en lang ko indelad i man/kvinna och var van, Fredrick, och han hjalper oss att fraga en vakt om vi far fota. Vakten sager ja men bestammer sig sen for att fraga en annan vakt.Vi far inte fota. Besvikelsen! Sen fragar vi om vi far ga in i vallokalen och titta, bara titta inte fota. Vi far inte titta. Fredrick anstranger sig och ringer till en ansvarig for vallokaler i regionen men tydligen maste man soka tillstand och ha med sig ett brev fran staten for att fa titta in i vallokalen om man inte ska rosta. Efter det blir vi bortkorda av vakten. Anti-klimax men larorikt!

Vi gar hemat men blir inbjudna pa lunch hos Cecilia som vi glatt tackar ja till. Efter lunch och mycket prat gar vi hem och bakar bullar, nagot som har blivit lite av var grej har i Ilemera. Esaya kom forbi och bakade med oss och hjalpte oss att fa fjutt pa ugnen. Medan vi vantade lyssnade Esaya pa min ipod som han nu har fatt lana och spelade sjuan. Jag ar inne i nagon forlorartrend och sjuan gar inte alls bra... Men bullarna blev jattegoda i alla fall :)

Igar larde vi ut sjuan till nagra av ICCOeleverna, det ar lite knepigt nar man inte kan spraket men Katinka ar jattebra pa kiswahili, ungefar sa bra sa att jag skams over min. Men jag intalar mig sjalv om att det finns sa mycket annat att gora (dalig ursakt). Igar jobbade vi ocksa pa kyrkans shamba ett tag och var med pa ett mote med alla evangelister i distriket. Vi blev inbjudna till en av oarna i Victoriasjon men vi tror dessvarre att vi inte kommer att hinna aka dit. Tiden rinner ivag och jag ar stressad, trots att det ar 1/3 kvar.

I helgen ska vi till Biharamulo for safari, det ska bli sjukt spannande! Hoppas pa att se lite zebror, giraffer, gnuer och lejon. Men vi far se vad som hander!

Hej da bloggen, pusspuss!