Brollop i Bukoba!

Hej bloggen!

Jag tror att det ar lage att beratta om brollopet jag var pa for drygt en vecka sedan, men forst vill jag bara saga att efter jag hade skrivit forra inlagget borjade det lukta donken inne pa internetcafet, sjuk kansla. Dagen efter sprang en trearig kille in i glasdorren till internetcafet och jag skrattade tills jag grat och skamdes. Och nej, han skadade sig inte!

Naval, brollopet! Vi var taggade infor att traffa vara gamla vanner John, Regina och Anitha och allt detta pa Anithas brollop, kunde inte bli battre! Vi sminkade oss for forsta gangen pa tva manader och freakade over hur ovanligt det sag ut ett tag. Sen tog vi en taxi till kyrkan som lag en bit utanfor stan. Val dar traffade vi tva andra wazungu, kandes faktiskt ratt skont att inte vara ensam. Det visar sig att de tva ar syskon till Debhora (eller Gunvor som hon egentligen hette), alltsa svenskar! Vi alla vet att traffa svenskar utomlands alltid ar en harlig upplevelse.

Sen kom brudparet! Enligt tradition far bruden inte le, sa Anitha gick och sag ledsen ut och tittade ner i marken. Vigseln var valdigt fin och for forsta gangen (och enda an sa lange) i Tanzania tog jag emot nattvarden.

Efter vigseln var det att kora igenom stan for att tuta och vinka. Vi stod pa svenskarnas flak tillsammans med 12 andra personer. Lite laskigt men bilen korde i typ 10km/h sa det var inte farligt! Vi stannade till pa stranden dar det var fototime, poserna var inovade vilket var valdigt tacksamt. Man kunde skymta lite leenden ocksa!

Sen var det brollopsfest! Vi slog oss ner vid ett bord langt bort ifran hogtalarna med motiveringen att det ar outhardligt att sitta nara. Hade jag inte horselproblem innan resan sa far jag det garanterat tills jag kommer hem... Det var tal efter tal pa kiswahili och vi forstod valdigt bergransat av vad dom pratade om, som tur var kom John till vart bord ibland och forklarade vad som pagick. Da fick vi ocksa reda pa att Anithas foraldrar inte var dar, ocksa det pga tradition.

Vid tva tillfallen gick vi fram till brudparet, en gang for att skala och en gang for att lamna var present. I kon ar det som sa att man dansar fram. Dansar som i istallet for att ga/koa som man gor hemma. Jag har aldrig under min livslangd kant mig sa stel och svensk. Sa fort jag slutade superfokusera pa vad jag gjorde sa blev det fel, men den bjuder jag pa.

I slutet av kvallen var det dans. Jag ska inte saga att vi blev tvingade av John men han overtalade oss med argument som ingen kan saga nej till - att Anitha skulle bli glad da och att vi ar har for hennes skull. Aterigen kande jag mig som en stel svensk men det gick pa nagot satt battre nar det inte var 100 pers som tittade pa en.

Vid midnatt gick vi hem for att festen var slut. Vi hade tv pa vart lyxiga hotellrum och vi tittade pa Grease innan vi somnade. En helt grym dag!

Hej da bloggen, pusspuss!