Plotsligt hander det...

Hej bloggen!

Efter helgen i Bukoba akte jag och Kristina tillbaka till Ilemera, det kanns bara battre och battre att komma dit och det kanns som hemma.

Jag vet inte om jag har sagt att vi har borjat undervisa i engelska pa ICCO och det ar storsucce - for oss i alla fall. Pa mandagar, onsdagar och fredagar, dom dagarna som vi ar pa plats. Vi har kort igang med verb och pronomen, det viktigaste verbet ar latt "go" med tanke pa att det ar det verb jag har anvant mest pa kiswahili eftersom man alltid ar pavag nagonstans nar man moter folk :)

Forra mandagen efter lektionen kande jag mig lite febrig men tankte inte mycket mer pa det. Pratade med diakonen Clea och hon sa att jag borde testa mig for malaria. Jag avfardade detta (saklart) och sa att jag sakert skulle vara frisk dagen efter. Efter en natt med febersvettningar bestamde jag mig for att gora det dar forbannade testet. Jag hoppades del pa att inte ha det (av kanske sjalvklara anledningar men framforallt eftersom man inte kan ge blod da) och dels pa att ha det sa jag kunde fa medicin och ma battre, sa daligt madde jag. Min tyska van Katinka gjorde testet och ingen malaria! Beskedet var lattande men jag fick istallet ma kasst och sova en hel dag utan att veta varfor. Var dock med pa ICCO Staff Meeting pa eftermiddagen, de gjorde utvardering och uppfoljning och vi fick som vanligt presentera oss trots att alla nog vet vilka vi ar vid det har laget. I slutet sa vi att vi har ICCO att tacka for mycket gott under var tid i Tanzania vilket ar helt sant. Det kanns redan i hjartat nar jag tanker pa att jag ska lamna landet och alla elever pa skolan. Men jag forsoker att inte tanka pa det for mycket...

Ska ocksa saga att vi varje morgon gar pa morgonbon ledd av ICCOeleverna, med undantag for onsdagar och sondagar nar det inte ar nagon. Vi brukar ocksa hoppa den pa lordagen med motiveringen: sovmorgon. Morgonbonen ar pa kihaya=vi fattar absolut ingenting. Tjejerna brukar dock lana ut sina sangbocker till oss sa vi far vara lite delaktiga. Efter morgonbonen halsar alla pa varandra med orden Yesu ni Bwana som betyder Jesus ar Herren. Det ar alltid lika svart att halla sig for skratt nar jag och Kristina halsar pa varandra med dom orden... Efter morgonbonen kommer dom flesta fram till oss och fragar hur morgonen har varit. En kille ar alltid en av de tre forsta. Vi vet inte vad han heter men kallar honom for "glada killen" for han LYSER. Det gar inte att ha en dalig dag efter att han halsat pa honom. Jag och Kristina fruktar dagen da han inte ar med pa morgonbonen... Men det finns manga andra glada och vanliga ansikten, faktiskt bara sanna. Det ar en bra start pa din dag for att sno nagot jag laste pa Tropicanapaketen nar jag var 10.

Mer i nasta inlagg!

Hej da bloggen, pusspuss!