Hej bloggen!
I söndags var jag hemma hos Nic och Sean, vi kollade på Blood diamond som gick på tv. Hur kan den filmen få mig att vilja åka till Tanzania igen? Jag tror att jag romantiserar ganska mycket. Men jag bryr mig nog inte egentligen. Känslan jag får när jag tänker på Ilemera är det få saker som kan slå och inget nån kan ta ifrån mig. Jag vet knappt var jag borde vara, här eller där. Varför hälsar man inte på varandra i Sverige? Varför är man rädd för att samtala? Saknar det, att börja prata med nån på bussen. Inte för att jag någonsin skulle ta initiativ till det, men jag saknar det. Jag önskar mig ett mer jordnära liv, och jag känner att jag just nu är allt annat än jordnära. Jag bloggar ju till och med för fan, inga fler bevis behövs.
Hej då bloggen, pusspuss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar