Som den ovana men ändå rutinerade bloggaren jag är ska jag få in allt jag har gjort under mina knappt två veckor i Härnösand. Om det är intressant för någon annan vet jag inte, men det är i alla fall ett sätt för mina läsare att se vad den där procenten bistånd går till (bland annat). Så här har jag fått ta del av era skattepengar:
Vi har haft lektioner från morgon till kväll, hatten av till alla er som går i skolan, jag hade verkligen inte pallat med att sitta tyst och lyssna på det här sättet under en längre period. Schemat har inte varit så traditionellt dock. Vi har haft lektioner i demokrati och mänskliga rättigheter, Sidas arbete och PGU, Parisagendan och MDG, genus, psykisk hälsa, fred och konflikt, fattigdomens orsaker och bot (crazy anteckningar från dom föreläsningarna, länge sen jag lärde mig så mycket), hållbar utveckling och så vidare i all oändlighet. Ni som inte fattar förkortningarna kan googla, trots att jag tror att ni fattar grejen.
Demokratilektion
Erik, Samuel, Sofia, Kristina och Helena
Många förberedelser har varit lite i självklarhetens tecken (ett uttryck som jag verkligen har tagit till mitt hjärta) och det har varit ganska mycket som jag har hört förut och visste sen innan. Men det har varit intressant att ta del av andras tankar och åsikter när det gäller hela den långa listan - det tråkiga har varit att alla har mer eller mindre samma åsikter. Diskussionerna har varit i linje med vad jag tycker ganska mycket hela tiden. Fördelen är att människor som ska ut i världen har samma grundläggande värderingar som jag själv, alltså mer än helt okej värderingar som kan komma att spridas till andra. Nackdelen är att jag blir så obotligt rastlös om jag ständigt kommer överens med människor. Jag känner att det kanske är rätt bra träning inför Tanzania ändå.
Matilda och Sofia på vår första lektion
Det bästa med tiden i Härnösand när det kommer till verkliga förberedelser för mig var en berättarworkshop som vi hade i tisdags. Vi började med att få berätta historier för varandra och gemensamt berättade vi den kanske farligaste och saftigaste historien om en snigel som någonsin har berättats i Sverige. Utmaningen för dagen var att berätta om ett möte man hade haft under sin tid som praktikant. Vi skulle alltså hitta på en person, plats, problem, lösningar, sammanhang, etc. för att sen berätta om det som om vi hade upplevt det och berättade det efter praktiken. Sjukt givande i den bemärkelsen att jag var tvungen att konkretisera vad jag tror att jag kommer uppleva på mitt utbyte. Jag har inspelningen någonstans, beroende på hur mycket mod jag hinner samla kanske jag lägger upp ljudfilen här på bloggen. Snart dags för Afrika.
I skrivande stund sitter jag på komvux i Härnösand för att dels lära mig blogga (som stockholmare ligger det ju såklart i mitt blod, duuuh) samt att lära mig vad skype är. Lite grejer som staten vill att unga praktikanter ska kunna när de är ute i stora vida världen.
Det har varit en sjukt lång startsträcka för att komma iväg till Tanzania. Bestämma sig för att söka, söka, intervju, besked om att bli antagen, väntan på landsplacering, kurs i Sigtuna, halvkasst lära sig ord på swahili, hitta kjolar som går över knäna och nu det senaste - Sidas Praktikantkurs. Men idag är det bara en vecka kvar tills jag åker. Och tretton veckor tills jag kommer hem.
